Var man må omedelbart väl glädja sig
Var man må nu väl glädja sig (Nun freut euch, lieben Christen g´mein) – psalm om Guds barmhärtighet och Jesu liv av Martin Luther år1523, översatt till svenska av Olaus Petri år1536 och bearbetad av Olof Forssell år1816. Nyöversatt av Anders Frostenson år1977 och 1986 (”O gläd dig Guds församling nu”).Psalmen sjungs i Sverige till en melodi från Nürnberg 1524, som kan avlyssnas på följande sida i The Cyber Hymnal:http://www.cyberhymnal.org/htm/s/p/sptgowra.htmmen det är INTE den melodi som automatiskt kommer fram, utan du måste klicka på MIDI-filen under titeln ”Erk” bland ”Alternate tunes”. Låter det krångligt kan man även lyssna på en alternativ melodi, som bl.a. anges i Sionstoner 1935 men är känd till en mångfald andra texter. Den finns (tillsammans med texten/texterna) på sidanhttp://www.cyberhymnal.org/non/de/nunfreut.htmHär följer den tyska texten:Nun freut euch, lieben Christen g’mein, Und lasst uns fröhlich springen, Dass wir getrost und all in ein Mit Lust und Liebe singen: Was Gott an uns gewendet hat, Und seine süsse Wunderthat, Gar theur hat er’s erworben.
Dem Teufel ich gefangen lag, Im Tod war ich verloren, Mein’ Sünd’ mich quälet Nacht und Tag, Darin war ich geboren, Ich fiel auch immer tiefer d’rein, Es war kein gut’s am Leben mein, Die Sünd’ hat mich besessen.
Mein’ gute Werk’ die galten nicht, Es war mit ihm verdorben; Der frei Will’ hasset Gottes G’richt, Er war zum Gut’n erstorben; Die Angst mich zu verzweifeln trieb, Dass nichts denn Sterben bei mir blieb, Zur Hölle musst ich sinken.
Da jammert’s Gott in Ewigkeit Mein Elend über Massen, Er dacht’ an sein’ Barmherzigkeit, Er wollt’ mir helfen lassen; Er wandt’ zu mir das Vaterherz, Es war bei ihm fürwahr kein Scherz, Er liess sein Bestes kosten.
Er sprach zu seinem lieben Sohn: Die Zeit ist hier zu ’rbarmen, Fahr’ hin mein’s Herzens werthe Kron’ Und sei das Heil dem Armen, Und hilf ihm aus der Sünden Noth, Erwuerg’ für ihn den bittern Tod Und lass’ ihn mit dir leben.
Der Sohn dem Vater g’horsam ward, Er kam zu mir auf Erden, Von einer Jungfrau rein und zart, Er sollt’ mein Bruder werden. Gar heimlich fuehrt er sein’ Gewalt, Er ging in meiner armen G’stalt, Den Teufel wollt’ er fangen.
Er sprach zu mir: halt’ dich an mich, Es soll dir jetzt gelingen, Ich geb’ mich selber ganz für dich, Da will ich fuer dich ringen; Denn ich bin dein und du bist mein, Und wo ich bleib’, da sollst du sein, Uns soll der Feind nicht scheiden.
Vergiessen wird er mir mein Blut, Dazu mein Leben rauben, Das leid’ ich alles dir zu gut, Das halt’ mit festem Glauben. Den Tod vorschlingt das Leben mein, Mein’ Unschuld traegt die Sünde dein, Da bist du selig worden.
Gen Himmel zu dem Vater mein Fahr’ ich von diesem Leben, Da will ich sein der Meister dein, Den Geist will ich dir geben, Der dich in Trübniss troesten soll Und lehren mich erkennen wohl, Und in der Wahrheit leiten.
Was ich gethan hab’ und gelehrt, Das sollst du thun und lehren, Damit das Reich Gott’s werd’ gemehrt Zu Lob’ und seinen Ehren; Und huet’ dich vor der Menschen G’sats, Davon verdirbt der edle Schatz, Das lass’ ich dir zur Letze.
Och här kommer den äldsta svenska översättningen:
Hwar man må nu wäl glädja sig, här är stor fröjd på färde; ty Gud är oss nu nådelig, som woro döden wärde. Han hafwer allom sagt det till, att han barmhertig wara will. Hwad står oss nu till tränga?
Jag under djefwulen fången låg, kunde mig ej sjelfwer hjelpa: min synd mig qwalde natt och dag, och wille mig nederstjelpa: min synd mig till förtwiflan dref, ty synd och döden för mig blef, helwetet stod oss öppet.
Gud af sine barmhärtighet sin´ ögon till mig wände, han kunde ej lida min uselhet: hjelp wille han mig sända. Ändock jag war af synder full, war han för mig en fader huld, och lät sig om mig wårda.
Han sade till sin ende Son: nu är tid att förbarma; far ned uti det syndaland och lös de fångar arma af deras synd och stora nöd, fräls dem ifrån den ewiga död och låt dem med dig lefwa.
Sonen sin Fader lydig war, kom till mig här på jorden: af ene jungfru ren och klar är han min broder worden; sin kärlek wille han mig bete, och tog ifrån mig helwetes we, det jag var pigtig lida.
Han lät utgjuta sitt dyra blod, sitt lif månde han ej spara: det led han mig till syndabot, thy må jag trygger wara. Han är min Herre och höfwitsman, uti hans död min synd förswann, så är jag salig worden.
Han for ock upp till Fadren igen ifrån denna werlds elände, der will han wara min Mästar´ allen´, och mig sin Ande sända: den i min nöd skall trösta mig, och lära mig att känna sig, och i all sanning leda.
Dess ware pris i ewighet, och lof förutan ände, Fadrens stora barmhertighet, som oss den nåden sände, och nederslog i Christi död helwetet, synd och dödsens nöd. Ho kan oss nu förderfwa?
(Nummer 219 i 1695 års psalmbok under rubriken ”Om menniskans fall och upprättelse”.
Olof Forsells bearbetning följer här (med nutida stavning):
Var man må nu väl glädja sig, här är stor fröjd å färde, ty nu är Gud oss nådelig, som voro döden värde. Han haver allom sagt det till, att han barmhärtig vara vill. Vad kan vårt hopp förtränga?
Jag under satan fången låg och kunde mig ej hjälpa. Den synd, som rådde i min håg, i grund mig ville stjälpa. Min synd mig till förtvivlan drev, mitt samvets dom orygglig blev, och helvetet stod öppet.
Men Gud av sin barmhärtighet sin´ ögon till mig vände. Han såg i nåd min uselhet och hjälp av höjden sände. Ändock jag var av synder full, var han för mig en Fader huld och lät sig om mig vårda.
Till ende Sonen sade han: Jag måste mig förbarma. Far ner uti det syndaland och lös de fångar arma av deras synd och stora nöd, fräls dem ifrån en evig död och låt dem med dig leva.
Sin Fader Sonen lydig var, kom till mig här på jorden. I mänskligheten uppenbar, är han min broder voden. Sin kärlek ville han bete och frälste mig från allt det ve, som jag förskyllt att lida.
För mig sitt liv, sitt dyra blod han ville icke spara, att för den dom mig förestod jag måtte tryggad vara. Han blev hos Gud min löftesman, uti hans död min synd försvann. Så är jag frälsad vorden.
Han upp till Fadern for igen från denna världs elände och i mitt bröst Hugsvalaren, den helge Ande, sände, den i min nöd skall trösta mig, mig stödja på min bättringsstig och i all sanning leda.
Ty vare pris i evighetoch lov förutan ände Guds eviga barmhärtighet, som oss den hjälpen sände och nederslog i Kristi död synd, helvete och dödens nöd. Ho kan oss nu fördärva?
(Nummer 46 i 1819 års psalmbok under rubriken ”Den fallna menniskans upprättelse genom Jesum”, nummer 37 i 1937 års psalmbok under rubriken ”Guds härlighet i Kristus”, nummer 345 i 1986 års psalmbok under rubriken ”Jesus, vår Herre och broder”, nummer 586 i Guds lov under rubriken ”Guds majestät och härlighet”. Psalmen har nummer 47 i Lova Herren under rubriken ”Frälsningen i Kristus”, med följande förändringar: ”den” i v. 7 har blivit ”som” och ”ho” i v. 8 har blivit ”vem”
Anders Frostensons översättning O gläd dig, Guds församling, nu har nummer 32 i 1986 års psalmbok, Psalmer och Sånger, Segertoner och Cecilia under rubriken ”Jesus, vår Herre och broder”).
En översättning till engelska av C. G. Haas år1897:
Dear Christian people all, rejoice, Each soul with joy upraising. Pour forth a song with heart and voice, With love and gladness singing. Give thanks to God, our Lord above, Thanks for His miracle of love! Dearly He hath redeemed us.
He spoke to His belovèd Son With infinite compassion: “Go hence, my heart’s most precious One, Be to the lost Salvation; Death, his relentless tyrant, stay, And bear him from his sins away With Thee to live forever!”
The Son came, saying: “Cling to Me, Thy sorrows now are ending; Freely I give Myself to thee, Thy life with Mine defending; For I am thine and thou art Mine, And where I am there thou shalt shine, The foe shall never reach us.”
“To heaven again I rise from hence, High to my Father soaring, The Master there to be, and thence My Spirit on thee pouring; In every grief to comfort thee, And teach thee more and more of Me, Into all truth still guiding.”
“What I have done and taught on earth, Do Thou, and teach, none dreading; That so God’s kingdom may go forth, And His high praise be spreading; And guard thee from the words of men, Lest the great joy be lost again: This my last charge I leave thee.”
En annan engelsk översättning (av Richard Massie, 1800-1887): Dear Christians, one and all rejoice, With exultation springing, And with united heart and voice And holy rapture singing, Proclaim the wonders God hath done, How his right arm the victory won; Right dearly it hath cost him.
Fast bound in Satan’s chains I lay, Death brooded darkly o’er me; Sin was my torment night and day, Therein my mother bore me. Deeper and deeper still I fell, Life was become a living hell, So firmly sin possessed me.
My good works could avail me naught, For they with sin were stained; Free-will against God’s judgment fought, And dead to good remained. Grief drove me to despair, and I Had nothing left me but to die, To hell I fast was sinking.
God saw, in his eternal grace, My sorrow out of measure; He thought upon his tenderness- To save was his good pleasure. He turned to me a Father’s heart- Not small the cost-to heal my smart He have his best and dearest.
He spake to His beloved Son: ’Tis time to take compassion; Then go, bright Jewel of My crown, And bring to man salvation; From sin and sorrow set him free, Slay bitter death for him, that he May live with Thee forever.
The Son delighted to obey, And born of virgin mother, Awhile on this low earth did stay That He might be my Brother. His mighty power He hidden bore, A servant’s form like mine He wore, To bind the devil captive.
To me He spake: cling fast to Me, Thou’lt win a triumph worthy; I wholly give myself for thee; I strive and wrestle for thee; For I am thine, thou Mine also; And where I am thou art. The foe Shall never more divide us.
For he shall shed My precious blood, Me of My life bereaving; All this I suffer for thy good; Be steadfast and believing. My life from death the day shall win, My righteousness shall bear thy sin, So art thou blest forever.
Now to my Father I depart, From earth to heaven ascending; Thence heavenly wisdom to impart, The Holy Spirit sending. He shall in trouble comfort thee, Teach thee to know and follow me, And to the truth conduct thee.
What I have done and taught, do thou To do and teach endeavor; So shall my kingdom flourish now, And God be praised forever. Take heed lest men with base alloy The heavenly treasure should destroy. This counsel I bequeath thee.
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
Vinden ser vi inteMed Gud samt hans vänskap
En far oss förenar
Framfaren är natten
Glad mig städse vill bekänna
Som spridda sädeskornen
Hur ljuvt det är att komma
Kärlek av höjden
Du som av love varm