U 137

U 137 var en sovjetisk ubåt som, under befäl av kapten Anatoilij Michajlovitj Gustjin, år1981 gick på grund i Gåsefjärden i Karlskrona skärgård. Kvällen den 28 oktober 1981 hörde flera närboende ljud från ubåten under gång. Ljuden stannade vid 20-tiden i riktning mot Gåsefjärden. Under hela kvällen och natten hördes sedan ubåtens misslyckade försök att med bullrande dieselmotor ta sig loss med egen kraft. Efter tolv timmar på grund upptäcktes U 137 av svenska fiskare, som larmade örlogsbasen i Karlskrona. Man skickar ut vedettbåten Smygen, som bara har att konstatera faktum: en sovjetisk ubåt har grundstött på svenskt vatten, dessutom inom ett militärt skyddsområde. Smygens befälhavare, kommendörkapten Karl Andersson, bordar ubåten och får kontakt med kapten Gustjin, som begär att få kontakta den sovjetiska ambassaden i Sverige.

Vid det här laget är flera fartyg från svenska flottan på plats och överbefälhavare Lennart Ljung och regeringen har informerats. Klockan 17.10 den 29 oktober 1981 hålls en presskonferens och händelsen väcker förstås stor internationell uppmärksamhet.

Sovjetiske ambassadören tar kontakt med utrikesminister Ola Ullsten och begär att sovjetiska fartyg ska få komma och bärga U 137, vilket regeringen omedelbart avslår. Samma kväll lyckas U 137 med kortvågsradio få kontakt med hemmabasen i Kaliningrad och begära assistans. Radiotrafiken avlyssnas av Försvarets Radioanstalt. Fler än tio sovjetiska fartyg, bland dessa ett ubåtsbärgningsfartyg och två stora robotbestyckade fartyg, sätter omgående kurs mot Sverige.

Då det fanns starka indikationer på att Sovjetunionen hade för avsikt att med våld återta U 137, rådfrågade överbefälhavaren statsminister Torbjörn Fälldin om vilka rules of engagement som gällde. Fälldins svar var kort och koncist: Håll gränsen!

För första gången sen andra världskriget höjs stridsberedskapen i Sverige. Samtliga permissioner ställs in.Kustartilleriet gör sig redo att ge eld om sovjetiska ytfartyg skulle försöka ta sig in på svenskt vatten. U 137 hålls upplyst dygnet runt. Soldater, främst kustjägare och fallskärmsjägare gör sig redo för strid i närområdet. Svenska skyttesoldater beodras att besvara elden ifall U 137:s politiske officere skulle få för sig att beskjuta eventuella deserterande besättningsmedlemmar.

Den internationella uppmärksamheten är nu enorm, ett drygt 100-tal journalister bevakar händelsen. Svensk militär bjuder ut journalisterna för att beskåda ubåten, och under visningen genomför Viggenplan flera överflygningar på mycket låg höjd, något som kan tolkas som styrkedemonstrationer av svensk militär.

Den 29 oktober 1981 upptäcker en marinhelikopter ytterligare en sovjetisk ubåt vid Utklippan. Ubåten hinner dock försvinna innnan sjunkbombsattacker hinner sättas in.

Försvarets Forskningsanstalt gör undersökningar kring ubåten och kan bekräfta misstankarna om att den diesel-elektriska ubåten skulle vara bestyckad med kärnvapen. Detta offentliggörs dock inte förrän den 5 november 1981 av statsministern.

Den 31 oktober 1981 får Sverige en officiell ursäkt från Sovjetunionen som samtidigt drar tillbaka sina tidigare krav på att själva få ombesörja bärgningen.

Vissa förhör genomförs med ubåtsbesättningen, men dessa är tämligen resultatlösa.

Den 6 november 1981 genomförs, med pressen närvararande, bärgningen av U 137. Ubåten bogseras ut till havs, och kan därefter ta sig vidare för egen maskin. Kommendör Roderik Klintebo sköter överlämningen av U 137 till en sovjetisk jagare.

Ryssarna hävdade att de navigerat fel och trott sig vara på internationellt vatten, en förklaring som få trodde på. I stället ansågs händelsen bekräfta en omfattande undervattensverksamhet längs Sveriges kuster.

Ubåten var av Whiskey-klass, av NATO ansedd som en dålig kopia av tyska konstruktioner från andra världskriget, och flera av instrumenten var ur funktion. Fartyget gick på grund i övervattensläge, i hög fart och med sina mullrande dieselmotorer igång. Ubåtens totala höjd är 13 meter. Inne i Gåsefjärden, i vars inlopp den grundstötte, är maximala djupet 9 meter. Det innebär att ubåten omöjligt kan gömma sig inne i fjärden, och det finns heller ingen annan väg ut från fjärden.

Maj Wechselmann gjorde en film om U 137, i vilken hon i princip stödjer den sovjetiska förklaringen.

Numera menar många experter att incidenten verkligen orsakats av ett misstag.Att Sovjetunionen skulle skicka en av sina sämsta ubåtar i övervattensläge, med mullrande dieselmotorer att spana i en vik där den knappt får plats får anses som orimligt. Istället var det troligen frågan om felnavigering

Att det rör sig om en felnavigering är tämligen uppenbart, man går sällan på grund avsiktligt. Huruvida de navigerat fel in i ett främmande lands skyddsområde, i övervattensläge, eller om de gjorde ett misstag under ett spaningsuppdrag får var och en bedöma själv. Fyll däremot gärna på med information av vad de "många experter[na]" sagt. /Nyfiken

Ekéus ubåtutredning pekar på den möjligheten. Kommendör Karl Andersson ska mena att grundstötning orsakades av en oavsiktlig, vodkaframkallad, felnavigering och ingen avsiktlig kränknig.//

Mycket fakta som fanns tillgänglig redan från början fanns inte med i utredningsmaterialet. Flera av instrumenten var ur funktion, däribland radiopejlen och gyrokompassen. Båten var byggd på 50-talet och endast en bråkdel av dess 226 systerfartyg var fortfarande i tjänst vid denna tidpunkten. U 137 skrotades omedelbart efter incidenten, trots att grundstötningen inte orskat några omfattande skador på ubåten. Fartyget gick på grund i övervattensläge i en hastighet av minst 8 knop enligt Karl Anderssons bedömning. Detta är en hög hastighet för en sådan stor ubåt i skärgårdsmiljö.

Minst sju oberoende vittnen påSturkö och Aspö uppger att de har hört U 137 redan innan kl 19:57 då den grundstötte. De uppger att de hörde ljudet förflytta sig för att sedan stanna i riktning mot Gåsefjärden. Ljudet har sedan återkommit under kvällen och natten då ubåten gjorde försök att komma loss. Detta tyder på att ubåten gick med dieselmotorerna igång, trots att den också är utrustad med tystgående elmotorer. /Johan

Men frågan är hur långt det är rimligt att man felnavigerar trots med säg 1 promille och lite instrument som inte funkar. Antar att befälen ombord är de enda som vet säkert, och de talar nog inte gärna om saken överhuvudtaget. Vem vet, uppdraget de var ute på kanske finns dokumenterat i arkiv som historiker får titta i efter 50 år eller så? /Rasmus ÖB

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Walter Mondale
Adolphe Sax
John Philip Sousa
Gus Dahlström
Joakim Nätterqvist
The Eagles
Brad Davis
Adde Malmberg
Marc Dutroux