Sven II Estridsson
Sven II Estridsson, kung av Danmark. Kallas också "den kvinnsamme". Son till jarl Ulf Torgilsson av Skåne och Estrid Svensdotter av Danmark. Av den gamla danska kungaätten återstod blott en ättling på kvinnolinjen, nämligen Svend Estridsen som i Norge fick heta Sven Ulfsson.Han växte upp hos Anund Jakob av Sverige ochvar i tjänst hos Hardeknut i England.
Valdes av kung Magnus den gode till jarl av Danmark och följer honom mot venderna söder om Östersjön, där Jomsborg blir bränt och definitivt ödelagt och den obotritiske konung Ratibor får sätta livet till. Obotriterna svarade med ett hämndetåg mot Danmark men besegras eftertryckligt vid en plats som heter Lyrskovshede.
Efter att Svens lojalitet mot kung Magnus den gode upphört (unionen var impopulär) lät han sig väljas till Danmarks konung på Viborgs ting. Kung Magnus drog från Norge och drev honom i landsflykt till Sverige, varifrån han sedan gjorde återkommerande nya försök att hävda sig. Inbördeskrig rasade flera år tills hans farbror Harald Gråfäll kom hem, efter att havarit befälhavare för väringagardet hos kejsarinnan Zoe av Konstantinopel och där förvärvat sagolika rikedomar.
Harald krävde halva norska riket, och då kung Magnus vägrade allierar sig Harald med Svend Estridsen och härjar ivrigt i Magnus rike. Denne ser sig till sist tvungen att dela makten men även rikedomen med sin farbror vilken går till historien som Harald hårdråde, och därmed blir Svend Estridsen isolerad och lider ett svårt nederlag till sjöss, men Magnus som förföljer honom över Sjælland har oturen att rida omkull och såras till döds. På sin dödsbädd överlåter han Danmark till Svend Estridsen, vilket naturligtvis misshagar Harald som forsätter kampen mot denne. Svend Estridsen flyr dock aldrig från Danmark mera.
På våren 1062 utkämpades ett slag vid Nissans mynning. Norske kunge Harald hårdråde hade en tid härjat på den halländska kusten då Svend Estridsen kom med en dansk flotta bestående av 300 skepp och ställde den mot Harald som blott förfogade över hälften så många. Överlägsenheten i antal hjälpte dock inte, enligt Snorre Sturlasons berättelse om striden avgick Harald med segern. Den norske kungen trodde att Svend tillhörde de stupade, men den danske kungen hade tagit sig iland och blivit omhändertagen av en bonde vid namn Karl. Svend, som inte blev igenkänd, bjöds på mat och när de satt till bords talde han om att danskarna förlorat kampen till sjöss. Då sade bondhustrun: "Illa har vi det ställt med vår konung; han är både halt och feg." Svend svarade: "Feg är han inte, men han är inte segersäll."
Historien om den halländske bonden kan tyckas tillhöra sagans värld, men bland annat en detalj har intresserat forskarna: bondekvinnans påstående att kungen var halt.
Svend Estridsens kvarlevor murades in i en pelare i Roskilde domkyrka. År1911 öppnades graven och skelettet undersöktes. Det visade sig att Svend var en högväxt och kraftig man men att hans vänstra höft inte var lika väl utvecklad som den högra. Den anatom som ledde undersökningen drog slutsatsen att Svend hade haft en "oregelbundern och vaggande gång". Snorres berättelse hade sålunda haft verklighetsbakrund åtminstone när det gällde kungens lyte, men hur många övriga detaljer om slaget vid Nissan som är historiskt riktiga lär vi aldrig få veta.
Svend Estridsen var samtida med Adam av Bremen. De båda möttes och Svend berättade för Adam om sina och sina förfäders strider och vikingatåg. I Adams skrift om de hamburgska ärkestiftets historia skildras Svend myckets positivt: "den pålitlige danske kungen Svend". Adam skriver också att han blev "mycket vänligt mottagen" vid sitt besök och att kungen "var mycket frikostig mot främlingar". Framför allt framhåller han Svends intresse för kristendomens utbredning och påpekar att "missionen bland Nordens folk fick genom kung Svends medverkan ständigt allt större och lyckligare framgångar". Kungen "skickade sina egna klerker för att predika i hela Sverige och i nordmännens land samt på öarna i denna del av världen".
Under Svend Estridsens tid blev kristendomen fast etablerad i det danska riket, inte minst i Skåne
Kungen och kyrkan hade gemensamma intressen. Båda ville skapa en fast organisation i riket för att därigenom stärka makten och inflytandet. Så länge det var fråga om ett uppbyggnadsskede kunde de två arbeta för detta gemensamma mål. Men maktsträvandena bar i sig frön till en maktkamp som dock först senare skulle bli märkbar. Alliansen mellan kungen och ärk6ebiskopsstiftet i Hamburg innebar emellertid också att Danmark drogs in i den nordeuropeiska intressesfären där den tysk-romerske kejsaren utövade den världsliga makten. För att bli kvitt detta beroende önskade Svend lösgöra Danmark från Hamburg och inrätta ett eget ärkestift, men kyrkofursten i Hamburg motsatte sig detta vid denna tidpunkt.
Förhållandet mellan Danmark och Sverige tycks ha varit gott. I striderna mot Norge fick Svend svenskt stöd. Det finns också uppgifter om att en gränsläggning mellan de båda riken kom till stånd. Det skall ha varit Svend och den svenske kungen Edmund Slemme som kom överens om detta. Sex män från vardera riket sägs ha gått genom vildmarken i gränsområdet och rest sex gränsstenar. Senare forskning har dock betvivlat uppgifterna som är kända från nedteckningar i yngre landskapslagar. Det kan heller knappast ha varit nödvändigt att staka ut en gräns vid denna tid. Bebyggelsen i Skåneland, Småland och Västergötland skildes åt av en vidsträckt ödemark.
Svend Estridsen beskrivs som en lärd man och en kyrkans vän och tjänare. Men särskilt from tycks han inte ha varit, inte heller levde han efter den kristna moral som Adam förkunnade.
I Roskildekrönikan från 1130-talet står det att han "avlade söner och döttrar med åtskilliga kvinnor". Detta hade dock en förklaring. Svend gifte sig med en kvinna vid namn Gunhild. Men släktskapet var så nära att äktenskapet stred mot kyrkorättens regler och Hamburgs ärkebiskop Adalbert krävde skilsmässa vilket Sven acceperade. Efter skilsmässan hade han åtskilliga kvinnor med resultatet att han vid sin död år1074 efterlämnade många barn. Av nio söner blev inte mindre än fem kungar i Danmark.
Adam skriver att i gränslandet "finns djupa skogar och svårtillgängliga berg, som man måste passera på väg från Skåne till Götaland, så att man kan fråga sig om det är fördelaktigare att undvika en farlig resa till lands genom en vågsam sjöfärd eller tvärtom".
Barn: (med okända mödrar)
Se även
- Danmark/Regentlängd
- Norge/Regentlängd
Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
BögnojaBrev
Motivering
Gloria
Äldre medeltid
Kommunion
Napoleon III
Shia
Sköld