Kristian II

Kristian II, kung av Danmark-Norge 1513-1523, av Sverige 1520-1523, i Sverige kallad "Kristian Tyrann". (Se nedan om myten om "Kristian den gode").Hette egentligen Christiern, med modern stavning Christian.

http://www.ne.se/neimage/264142.jpg

1. Biografi

Kristian Född1481, son till Johan av Oldenburg och Kristina av Sachsen. Död 25 januari 1559.

Kristian II (på danska Christian II eller Christiern II), 1481-1559, var son till kung Hans (Johan av Oldenburg) och Kristina av Sachsen. Han utsågs till tronföljare i Danmark redan år1487, i Norge år1489 och, efter att Danmark hade erövrat Sverige år1497, också där. Under åren 1506-12 var Kristian ståthållare i Norge, men när han år1513 efterträdde fadern som dansk-norsk kung hade Sverige brutit sig ur unionen. Kristian kom genast i konflikt med det danska riksrådet. Sina främsta rådgivare hämtade han utanför rådskretsen, bland dem hans nederländska älskarinna Dyvekes mor. Konflikten mellan kungen och rådet kom till öppet uttryck i samband med att Dyveke dog år1517. På kungens anklagelse blev då länsmannen på Köpenhamns slott dömd till döden av en folklig domstol och avrättad, fastän riksrådet hade frikänt honom.

Utrikespolitiskt var Kristian II:s främsta mål att återställa Kalmarunionen. Efter sina misslyckade försök att erövra Sverige år1517 och år1518 kunde han slutligen förverkliga sin föresats år1520. Den svenske riksföreståndaren Sten Sture d.y. besegrades och stupade, Stockholm intogs, och den 4 november 1520 lät Kristian där kröna sig till Sveriges arvkung. Fyra dagar efter kröningen avrättades flera av självständighetspartiets ledare i det som kom att bli känt som Stockholms blodbad. Redan vid årsskiftet 1520-21 höjde dock Gustav Vasa upprorsfanan i Sverige, och vann snabbt så betydande framgångar att Hansan lierade sig med honom. När sedan också den jylländska adeln gjorde uppror flydde Kristian till Nederländerna. Gustav Vasa blev svensk riksföreståndare år1521 och svensk kung år1523, vilket innebar att Sverige återigen bröt sig ur unionen. I Danmark och Norge efterträddes Kristian som kung år1523 av sin farbroder Fredrik I.

Från Nederländerna försök Kristian återta sina förlorade kungakronor genom en flottexpedition till Norge år1531. Då Kristian landsteg i Norge fick han till att börja med ett ganska brett stöd, men företaget slutade ändå illa, vilket inte minst berodde på hans eget vankelmodiga uppträdande. Efter att han förespeglats förhandlingar och lovats fri lejd lockades han år1532 att återvända till Danmark, men löftena sveks och han fängslades istället. Återstoden av sitt liv tillbringade Kristian i fångenskap, 1533-49 på Sønderborg och de tio sista åren på Kalundborg.

Gift med Isabella av Burgund (kallas Elisabet av Danmark).