Erik Satie

Erik Satie, kompositör, pianist (sök Allmusic, CDON, Projekt Runeberg, SLBA),född1866, död1925.

http://www.af.lu.se/~fogwall/jpg/1909.jpg

Erik Satie föddes i Honfleur i Frankrike år1866. Tidigt i sitt liv studerade han vid musikkonservatoriet i Paris men vantrivdes dock och hoppade av och började igen flera gånger. Han var ung och fattig och försörjde sig huvudsakligen som kafépianist vid sidan om sitt musikskapande. Saties tidigaste nedskrivna verk är ett litet kort Allegro från 1884 som var tänkt som ett litet vykort hem från en resa. I slutet av 1880-talet skrev han dock de två verk som han skulle komma att bli de två av de största i hans karriär och de som man kanske oftast förknippar med honom. Trois Gymnopédies (1888) och Trois Gnossiennes (1890).

Satie skrev mycket musik under den här perioden av sitt liv men fick inte den respekt han ville ha som kompositör. Folk tyckte att han var en outbildad pajas som spelade banal smörja. När han var 40 år beslöt han sig därför för att börja studera kontrapunkt vid Schola Cantorum i Paris. Där tog många dock inte heller honom på allvar när han döpte sina nyskapande miniatyrer till saker som (fritt översatt) "kylda bitar", "dreglande preludier för en hund" och "torkade embryon".

Satie blev välkänd i konstnärskretsar och god vän med bland annat Cocteau, Picasso och Djagliev och samarbetade med alla dessa i den kubistiska baletten Parade (1917). Satie arbetade med att lägga till synes enkla harmonier till enkla melodier och på så sätt på fram oväntade och nyskapande harmonier. Detta arbetade han vidare på med Picasso i baletten Mercure (1924). Saties egentligen största verk är enligt många dock hans symfoniska drama Socrate (1918) vars enkelhet och stillhet inspirerade bl.a. Stravinskij. Saties sista balett Relâche var en surrealistisk historia med ett filmmellanspel som blev en stor succé. En grupp av unga kompositörer som kallade sig Les Six (de sex) såg i Satie under hans sista levnadsår en slags mentor.

1925 dog Satie i ett hotellrum i centrala Paris, naken, fattig, alkoholiserad.

Satie var en underlig människa och hade många saker för sig som kan tyckas underliga och provocerande. Han gav som sagt underliga namn på sina verk, han avskydde musikkritiker och skrev ofta in konstiga kommentarer i noterna avsedda för den som framför hans musik. I det mycket korta och modernistiska stycket Vexations från 1893 står det t.ex. För att kunna spela detta stycke 840 gånger i rad, rekommenderas att förbereda sig noggrant i den djupaste tystnad genom seriös orörlighet. Många tolkare har tagit kommentaren på allvar och verkligen spelat stycket 840 gånger i rad men frågan är om det inte bara var ett skämt från Saties sida. Det står faktiskt ingenstans att man måste spela det 840 gånger utan bara råd om vad du skall göra innan om du får för dig något sådant. Satie var också en samlare. En gång frågade någon vad han ville ha i födelsedagspresent och han svarade Jag såg en sån vacker näsduk häromdagen. Efter hans död hittade man i hans garderob 84 likadana näsdukar, 12 likadana sammetskostymer och dussintals paraplyer.

Han var som sagt en underlig människa den där Satie. Han startade en egen kyrka med sig själv som enda medlem. Under 27 års tid fick ingen beträda hans lägenhet i Arceuil. Han hade bara en känd kärleksaffär under sin livstid. Detta var med modellen, konstnären och f.d. cirkusakrobaten Suzanne Valadon.

Även om han var en intressant person var det ändå musiken som gjorde honom populär. Han skrev väldigt mycket och var en pionjär inom den moderna musiken. Han skrev inte bara stämningsfulla pianostycken utan bröt också med all tidigare harmonik och influerade många av sina kollegor som Claude Debussy, Maurice Ravel och Francis Poulenc trots att han var avskydd av kritikerna under sin levnad. Satie var en föregångare till minimalismen som är en konstriktning som stävar efter det enkla och matematiskt upprepande. Han experimenterade också ganska provokativt med vad han kallade möbelmusik. Musik som skulle vara i bakgrunden snarare än att lyssnas på och fungerade som vilken annan möbel som helst. Så här sa Satie själv om sin möbelmusik:

?Du vet, det finns ett behov av att skapa möbelmusik, och då menar jag musik som skulle vara en del av de omgivande ljuden och som skulle ta dem med i beräkningen, dölja slamret av knivar och gafflar utan att dränka det helt, utan att tränga sig på. Musiken skulle fylla den pinsamma tystnaden som då och då lägger sig över sällskapet. Den skulle bespara dem de banaliteter som man normalt använder sig av för att fylla detta tomrum. Vidare skulle musiken neutralisera ljuden ute från gatan som annars urskiljningslöst tvingar sig in i bilden.?

Satie har blivit kallad allt från geni till pajas men är dock aldrig frånerkänd sitt inflytande på alla de modernistiska strömningarna i Paris på 1910- och 1920-talet som kubism, dadaism, surrealism, neoklassicism osv. Satie var på något vis delaktig i alla.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Lake Placid
Bogsera
Horda
Finnvedens gymnasium
Sidor mot kaffet
Dalalagen
Jofa
Dansbandsveckan
Linderödsåsen