Wäduren
Den hydrauliska väduren eller stöthäverten. Hydralisk vädudur eller "självpump".Den hydraliska väduren i Sverige (Wäduren) tillverkades av Bruzaholms Bruk. Finns att beskåda på bl.a. Tekniska Museet i Stockholm och Bruzaholms bruksmuseum i Bruzaholm
En intressant uppfinning:
Eftersom den verkande kraften här är denstöt, som utövas av en i sin rörelse plötsligthämmad vattenmassa, utgör den hydraliska väduren en av de intressantastevattenuppfordringsmaskiner.
Bakgrund:
Då vetenskapsmannen Ingenjör Et. Montgolfier en dag befann sig i en badanstalt,fästes hans uppmärksamhet på den häftiga reaktion,som uppstod i ledningsröret, då vattnet plötsligthämmades i sitt lopp. Då han stängde kranen, skakadeshela rörledningen, och en dag sprängde det till ochmed kranen. Ingenjör Montgolfier lät nu bakom denna anbringaett ovantill öppet, lodrätt rör för att se, hur högtvattnet av stöten skulle kunna uppdrivas däri. Detuppnådde en ansenlig höjd, och av denna erfarenhetbegagnade han sig sedan vid konstruerandet av sinintressanta apparat, som därefter med fördel använtspå flera ställen, där förhållandena medgivit dessanbringande.
Funktion
I sin enklaste form består stöthäverten blott avtvå rör och två ventiler. Genom ett liggande rörAB ledes vattnet från en högre belägenbehållare. Det utflyter genom en på rörets övre sidaanbragt öppning a, vilken är försedd med en ventil, som av det inifrånverkande vattentrycket kan slås igen och sålundaavspärra röret. Denna ventil är tung, så att hannedfaller, då vattnet är stillastående; därigenomblir vägen fri för det samma, och det utströmmarmed tilltagande hastighet. Då nu denna stigit tillen viss höjd, blir vattnets tryck på ventilensundre sida så starkt, att denna tillstänges ochvattnet plötsligt hejdas i sitt lopp. Det tryck,som härvid utövas på rörets väggar, blir olikaallt efter det utströmmande vattnets massa ochpresshöjd, men det blir alltid ganska betydligt,då hela den levande kraft, som vattnet upptagit,nu på en gång återgives. Detta tryck öppnar därfören annan, utåt gående ventil b och uppdriver vattneti ett stigrör. Det sålunda uppdrivna vattnet hindrasatt flyta tillbaka därigenom, att ventilen i följdav vattenpelarens tryck åter genast tillslutes. Dåstötens verkan upphört, öppnar sig åter ventilen agenom sin egen tyngd eller genom en motvikt. Vattnetbörjar ånyo rinna, och samma företeelser, som nyssbeskrevs, upprepas igen. Vore stigröret allt för högt, skullenaturligtvis dess vattenpelare slutligen trycka såstarkt mot spärrventilen, att denna ej vidare kundeöppna sig vid stötarna; derför måste stigröretsmynning alltid ligga något under denna störstamöjliga uppfordringshöjd. Denna kan likväl varabetydligt större än vattnets presshöjd, men isamma mån uppfordringshöjden ökas, minskas ävenden uppfordrade vattenmängden i förhållande tillden förbrukade. Den andra ventilen leder ej omedelbart in i ett stigrör,utan först i en vindkittel, der luften sammantrycksgenom det inströmmande vattnet. På detta sättblir trycket mera likformigt, och apparaten geren oavbruten vattenstråle, oaktat tillflödet skerstötvis.
Då vattnet alltid upptar en viss mängd av den luft,varmed det kommer i beröring, och desto mera,ju större trycket är, skulle i föreliggande fallluften i vindkitteln så småningom försvinna, omingen ny tillfördes. Detta sker emellertid genom enhorisontal öppning vid H, som är försedd med en inåtgående ventil. I det ögonblick, då genom vattnetsåtergång till A en luftförtunning uppstår, upptryckerden yttre luften ventilen, varvid någon luft intränger och blandar sig med denredan i C befintliga. Vid nästa stöt följer sedan enliten luftmängd med genom ventilen E och uppstigeri rummet F.
Användning och utbredning:
Användningen av den hydrauliska väduren visar sig isynnerhet fördelaktig i sådana fall, då man har attförfoga över en stor vattenmassa med ringa fall ochönskar uppbringa vattnet till en betydlig höjd. Meden dylik inrättning vid Senlis i Frankrike uppdriverman i var minut 660 skålpund vatten till en höjd avnära 70 fot. Orsaken till dessa maskiners ringa utbredning liggerej så mycket i anläggningskostnaden som icke snararei svårigheten att konstruera huvuddelarna nogstarka och hållbara för ett längre bruk, vilketi synnerhet är fallet med de båda ventilerna, somöppnas och slutas ända till 80 000 gånger om dagenoch därutöver. Mest anstränges huvvudventilen B, som slog emoten metallplatta, till dess Ingenjör Foex iMarseille gav honom en sådan inrättning, att hantrycktes, ej mot ett anslag av metall, utan mot envattenkudde. Härigenom blev det möjligt att göraventilen vida lättare utan att minska hans hållbarhet.
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
Fast egendomLokalt nät
Vetenskapligt år
Kareta
Blå Nilen
Mjukvarupatent
Microsoft Xbox
Ostindiska kompaniet
Adam Smith