Volund
Volund eller Völund var en skicklig smed i den isländska Eddan.Kvädet om Volund
Nidud hette en konung i Sverge; han hade två söner och en dotter, hon hette Bodvild. Det fanns tre bröder, söner av lappkonungen: [Isl. Finnar lappar] den ene hette Slagfinn, den andre Egil, den tredje Volund; de åkte skidor och jagade djur. De kommo till Ulvdalarne och gjorde sig hus där; där är ett vatten, som heter Ulvsjön. Tidigt om morgonen funno de på sjöstranden tre kvinnor, som spunno lin; bredvid dem lågo deras svanhamnar; det var valkyrior. Det var två döttrar av konung Lodver: Ladgunn svanvit och Hervor allvitr, men den tredje var Olrun, Kjars dotter från Valland. De togo dem med sig hem till sin stuga. Egil äktade Olrun, Slagfinn Svanvit men Volund Allvitr. De bodde där sju år; därpå flögo kvinnorna att deltaga i drabbningar och kommo icke åter. Då skidade Egil att leta efter Olrun, och Slagfinn sökte Svanvit, men Volund stannade kvar i Ulvdalarne. Han var den händigaste man, som man känner i fornsagor. Konung Nidud lät taga honom till fånga, såsom här omtalas:
1. Möar flögo sunnan Mörkskogen igenom, Allvitr den unga att örlog föra. På sjöstrand sig satte de sköna att vila, kvinnor från södern, kostbart lin spunno.
2. Egil slöts av en av dem, en fager mö, i famnen den vita; den andra var Svanvit, med svanfjädrar flög; den tredje systern slog sin arm omkring Volunds vita hals.
3. Sju år sutto de sedan stilla, hela det åttonde hyste de trånad, men det nionde de nödgades skiljas. Möarna längtade till mörkan skog - Allvitr den unga - att örlog föra.
4. Hem väderbitne skytten vände från jakten; Slagfinn och Egil funno salarne öde, gingo ut och in och om sig sågo. Åt öster åkte Egil efter Olrun men åt söder Slagfinn efter Svanvit.
5. Ensam satt Volund i Ulvdalarne, slog guldet röda kring glimmande sten, alla ringarna på lindebast lyckte han väl; sitt väna viv väntade han så, i hopp, att hon skulle till honom komma.
6. Det spörjer Nidud, njarernas drott, att ensam Volund i Ulvdalarne satt. Om natten kommo män med nitade brynjor, deras sköldar blänkte vid skenet av nedanet.
7. De stego ur sadlarne vid salens gavel gingo därifrån in, och upp längs salen; de sågo på bast bundna ringar, sju hundra av alla, som husbonden ägde.
8. De togo dem av, och de trädde dem på, förutom en, som de av läto bliva. Hem vände från jakten väderbitne skytten, Volund, vandrande en väg så lång.
9. Han gick att av bruna björnhonan steka, snart den torra tallens ris, den vindtorra veden, för Volund brann.
10. På huden av björnen satt härskaren över alfer, räknade ringarne, rövad var en. Han tänkte, att den lånats av Lodvers dotter, Allvitr den unga, att hon återkommit.
11. Han satt så länge, att han somnade, i ve och vånda han vaknade åter; kände bojor tunga bundna på händerna och på fötterna en fjätter spänd.
Volund sade:
12. »Vilka krigare är det, som knöto på mig band av bast och bundo mig?»
13. Nu ropade Nidud, njarernas drott: »Var fick du, Volund, furste för alfer, vårt egna guld i Ulvdalarne?
14. Guld fanns där icke på Granes väg, fjärran är vårt land från fjällen vid Ren.»
Volund sade: »Mera kostbarheter minns jag, att vi ägde, då vi bröder med hustrur ännu hemma voro.
15. Ladgunn och Hervor, av Lodver var hon barn, bekant var Olrun som Kjars dotter.»
16. [Ute står Niduds illsluga drottning, och] in hon gick och upp längs salen. Hon stod på golvet och stämman sankte: »Fredlig är ej han, som föres ur skogen.»
Konung Nidud gav sin dotter Bodvild den guldring, som han tog av bastet hos Volund, men han själv bar svärdet, som Volund ägde och, drottningen sade:
17. "Hans tänder synas, då svärdet visas honom och den ring, som Bodvild bär, han varsnar; ögonen likna den lömske ormens. Skären sönder hans senors styrka och sätten honom sedan i Sävarstad!»
Så gjordes, att hans senor skuros av i knävecken och han sattes på en holme, som var där utanför land och hette Sävarstad. Där förfärdigade han allehanda dyrbarheter åt konungen. Ingen människa tordes gå till honom utom konungen allena.
Volund sade:
18. »Jag ser på Nidud ett svärd vid bältet, som jag vässat har, så väl jag kunnat, och vilket jag härdade, som helst jag ville. Borta från mig bäres denna blixtrande klinga, jag ser den ej buren till smedjan åt Volund.
19. Nu bär Bodvild min bruds röda ringar - rånet ej bötas.»
20. Han satt och sov ej och slog med hammaren, gjorde ganska snart ett svek mot Nidad. Att kostbarheter se kommo de två unga sönerna av Nidad till Sävarstad.
21. De kommo till kistan, krävde nycklarne, uppenbar var ondskan, när i den de sågo. En mängd smycken där fanns, som för sönerna vistes, att rött guld det vore och rikedomar.
Volund sade:
22. »Kom allena, ni två! Kom en annan dag! Som gåva åt eder detta guldet jag lämnar. Säg det ej för flickorna och folket i salen, för ingen människa, att mig ni träffat!»
23. Snart ropade småttingen den andre, broder till broder: »Bort att se ringar!» De kommo till kistan, krävde nycklarne, uppenbar var ondskan när i den de sågo.
24. Gossarnas huvud högg han av och lade benen under blåsbälgens vattengrop, men huvudskalarna, som under håret voro, svepte han i silver och sände till Nidad.
25. Men av ögonen gjorde han ädelstenar, sände dem till Nidads sluga drottning, men av tänderna på de två gossarne smidde han bröstsmycken och sände till Bodvild.
26. Ringen Bodvild att rosa begynte - - - [bar den till Volund], då hon brutit den sönder: »Annat än åt dig jag dristar ej säga det.»
Volund sade:
27. »Bräckan på guldet botar jag så, att din fader det fagrare synes och din moder mycket bättre och dig själv lika skönt också.»
28. Genom öl han henne överlistade, så att hon somnade, där hon satt på bänken: »Nu har jag hämnat, vad mig harm har gjort, allt utom ett av det ondskefulla.»
29. »Bra», sade Volund, »må på benen jag komma, som Nidads kämpar mig nekade bruka.» Leende Volund i luften sig höjde, gråtande Bodvild fick gå från ön, sörjde älskarens färd och sin faders vrede.
30. Ute stod Niduds illsluga drottning, och in hon gick upp genom salen, - men på salens hägnad han satte sig att vila. - »Är du vaken, Nidud, njarernas drott?»
Nidud sade:
31. »Jag vakar alltid, välbehag saknar, jag sover föga, sedan sönerna dogo, i mitt huvud det kyler, köld ge dina råd, jag vill nu gärna med Volund tala.»
32. »Yppa mig, Volund, alfernas furste, vad blev av blomstrande barnen mina!»
Volund sade:
33. »Först skall du alla eder svärja: vid skeppets bord och vid sköldens rand, vid hästens bog och vid huggsvärdets egg, att du Volunds viv ej vållar kval eller min brud till bane varder, fast jag käresta har, som I kännen, eller i din boning barn jag äger.
34. Gå bort till den smedja, du byggt åt mig, där finner du bälgarne med blod bestänkta. Dina gossars huvud högg jag av och lade benen under bälgens vattengrop.
35. Men huvudskålarna, som under håret voro, svepte jag i silver och sände till Nidad, och av ögonen gjorde jag ädelstenar, sände dem till Nidads sluga drottning.
36. Men av tänderna på de två gossarne smidde jag bröstsmycken och sände till Bodvild. Nu Bodvild bär ett barn under hjärtat, enda dottern till eder båda.»
Nidud sade:
37. »Ej något du sagt mig, som jag sörjt över mera eller ville, att det värre dig, Volund, må bekomma. Sa hög är ingen man, att från hästen han dig tager, inga nävar nog starka att här nedifrån dig skjuta, där du hänger svävande i högan sky.»
38. Leende Volund i luften sig höjde och kvar, i sorg sänkt, satt Nidud.
Nidud sade:
39. »Stig upp, Tackrad, min träl den bäste, bed du Bodvild, den bländvita mön, gå fagert smyckad med sin fader att tala.»
40. »Är det sant, Bodvild, som de sagt till mig? Var du på holmen till hopa med Volund?»
Bodvild sade:
41. »Sant är det, Nidad, som man sade dig. Jag var på holmen tillhopa med Volund, en olycksstund, som aldrig bort komma. Honom jag icke hindra kunde; honom jag icke hindra förmådde.»
Diskussion:varför inte istället skriva kortfattat om Volund och hänvisa till till att den finns att läsa i hos Projekt Runeberg Volund har tidigare beskrivits under Völund men tyvärr tagits bort som klotter./sQata
Ingen dum idé. Du som verkar insatt i ämnet kan väl försöka skapa en mer "normal" artikel. Artikeln "Völund" som är i klotter innehöll endast denna text: "Völund Völund :EE" Inte mycket att sörja över =) Jar riktar om den till den här sidan i stället. // Solkoll
Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
Orienteringslöparna AlternativetSchäslong
Taburett
Jag har en kamrat som älskar mig
O sällhet stor
Handfat
Johan Borgert
Modifierartangent
Nitisk