Vilhelm Stenhammar
Stenhammar, Wilhelm, 1871–1927, tonsättare, dirigent och sin generations främste svenske pianist. Han var dirigent i Göteborgs orkesterförening 1907–22. Som tonsättare var han en aristokratisk romantiker. Hans ungdomsverk Tre körvisor, till text av J.P. Jacobsen (ca 1890), är nationalromantiskt influerade, medan hans tidiga pianomusik, t.ex. konserten i b-moll (1893), främst är präglad av Brahms. Operorna Gildet på Solhaug (1893) och Tirfing (1898) står under Wagners inflytande. Han komponerade sju stråkkvartetter. Den första i C-dur (1894), är närmast i wienklassicistisk anda, de två följande präglas av kraft och fantasifull improvisation, medan den kromatiskt färgade fjärde stråkkvartetten domineras av ett inåtvänt drag som även går igen i den andra pianokonserten i d-moll (1904–07). I en stämning av nationalism skrevs kantaten Ett folk (1905, text Heidenstam), med den kända körhymnen Sverige.Omkring 1909 började Stenhammar bedriva kontrapunktiska studier vilket innebar att hans musik fick en mer klassiserande, lineär prägel. Under denna tid tillkom flera av hans mest betydande kompositioner, bl.a. den andra symfonin i g-moll (1911–15), stråkkvartetterna 5 och 6, orkesterserenaden i F-dur samt kantaten Sången (1921). Bland hans ännu mycket uppskattade, folktonsfärgade vokallyrik kan nämnas balladen Florez och Blanzeflor (Levertin) och romanserna Flickan kom ifrån sin älsklings möte (Runeberg), Fylgia (Fröding) och Stjärnöga (Bo Bergman). Stenhammar framträdde ofta som kammarmusiker, bl.a. i Aulinska kvartetten, ledd av violinisten Tor Aulin.
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
Sammy Davis Jr.Chubby Checker
PCL
OCS
WebReference
Nationalsång
MPEG
DAT