Viktor Rydberg/Tomten
Innehåll- 1. Originalet - 2. Alternativa versionerTomten, juldikt av Viktor Rydberg (1828-1895)
1. Originalet
Text:
Midvinternattens köld är hård,stjärnorna gnistra och glimmaAlla sova i enslig gårddjupt under midnattstimmaMånen vandrar sin tysta ban,snön lyser vit på fur och gran,snön lyser vit på takenEndast tomten är vaken
Står där så grå vid ladugårdsdörr,grå mot den vita driva,tittar, som många vintrar förr,upp emot månens skivaTittar mot skogen, där gran och furdrar kring gården sin dunkla murgrubblar, fast ej det lär båta,över en underlig gåta
För sin hand genom skägg och hår,skakar huvud och hätta --- »nej, den gåtan är alltför svår,nej, jag gissar ej detta» --- slår, som han plägar, inom kort slika spörjande tankar bort, går att ordna och pyssla, går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,känner på alla låsen --- korna drömma vid månens ljus sommardrömmar i båsen; glömsk av sele och pisk och tömPålle i stallet har ock en dröm: krubban han lutar över fylls av doftande klöver; ---
Går till stängslet för lamm och får, ser, hur de sova där inne; går till hönsen, där tuppen står stolt på sin högsta pinne; Karo i hundbots halm mår gott, vaknar och viftar svansen smått, Karo sin tomte känner, de äro gode vänner.
Tomten smyger sig sist att se husbondfolket det kära, länge och väl han märkt, att dehålla hans flit i ära; barnens kammar han sen på tånalkas att se de söta små, ingen må det förtycka: det är hans största lycka.
Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder slumra som barn; men varifrånkommo de väl hit neder? Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, gick --- men vart?Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter!
Tomten vandrar till ladans loft: där har han bo och fäste högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste; nu är väl svalans boning tom,men till våren med blad och blom kommer hon nog tillbaka, följd av sin näpna maka.
Då har hon alltid att kvittra om månget ett färdeminne, intet likväl om gåtan, som rör sig i tomtens sinne. Genom en springa i ladans vägglyser månen på gubbens skägg, strimman på skägget blänker, tomten grubblar och tänker.
Tyst är skogen och nejden all, livet där ute är fruset, blott från fjärran av forsens fallhöres helt sakta bruset. Tomten lyssnar och, halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström, undrar, varthän den skall fara, undrar, var källan må vara.
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.
- gjorda av Harald Wiberg
2. Alternativa versioner
Denna alternativa version av dikten är en parodi på ovan kända dikt samt anspelar även på räkneramsan tio snå negerpojkar.Tomtenissen, (Författare okänd)
Midvinternattens sköld är hård,tio små nissar i djupsnön går.Rävsax under täcke vitt,knipsar nisse av på mitt.Livsandarna för honom tryter;snart han i eget blod flyter.
Nio små nissar i midnattstimma,vandrar fram i månskensstrimma.Uggla hoar från sitt näste,istapp lossnar från sitt fäste.Nisse spetsas utav tappen,tomte ligger död på trappen.
På trappan står gröten och ångar,åtta nissars intresse den djävulskt fångar.Med stigande hunger de fatet nalkar;En stackars nisse på kanten halkar.Han kämpar, han sliter, han svettar sig blöt.Men sjunker likväl i kvicksandsgröt.
Många springor stugan har,genom dessa sju nissar sig tar.Katten som bakom dörren ruvaslukar nisse med hull och luva.Rester från tomteland,suger kisse bort från tand.
Sex små nissar mot bordet ila,och snabbt uppför bordsbenen de kila.När sista tomten uppför kanten hasar,han tappar taget och nedåt kasar.Faller nedåt likt ett lod,mattan färgas röd av tomteblod.
Fem små tomtar nu i iver,springer kvickt ty hungern river.Nisse snubblar på sitt skägg,faller rakt på knivens egg.Lilla nissen, stackars saten,rinner ut bland sillsalaten.
Fyra små nissar har festat på sill,nu de släcka törsten vill.Mot glöggen de springa i samlad tropp,och tar för sig av drycken i varsin kopp.Ner faller nisse i glögghett hav,likt en skållad mandel hans skinn faller av.
Tre små nissar kring sig tittar,då en smällkaramell de hittar.Ned på den en av dem hoppar,men för det, den ej stoppar - - - I tak, på golv, i gardin med frans,finns nu nisses hjärnsubstans.
Två små nissar sig i granen svingar,bland ljus och änglavingar.En tomte sig för nära våga- snart han står i ljusan låga!Doftar likt en vidbränd stek,ångrar då sin ystra lek.
Husbonn stiger upp i natten,för att gå och kasta vatten.Under husbonns tunga toffla,nisse blir till krämig våffla.Snön ligger vit lite här och var.Inte en jävla tomte finns kvar.
(OBS! Detta var INTE den version Hilda Borgström läste...)
- Länkar till andra alternativa dikter i samma anda.
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
JulgranJulpynt
Jullov
Panasonic
Breakdance
Jonne Valtonen
Lizard King
Mahoney
Radix