Verb

Verb är en ordklass som uttrycker handling (som förutsätter någon som handlar) eller skeenden (vars orsaker inte är kända eller av andra skäl inte anges).Verbets roll i satsen är vanligen predikat.

Det kan vara ett transitivt verb eller ett intransitivt verb. Transitiva verb bildar personligt passiv: Flickan kramar pojken. Pojken kramas av flickan. Intransitiva verb bildar inget passiv.I svenskan finns dessutom verb med s-former som inte är passiv: deponentia som att hoppas, att andas och andra, med mera reflexiv eller rent av "absolut" innebörd som dock inte är passiv: att träffas, att stickas. (Kaktusen sticks.)

Verb som får predikatsfyllnad: vara, heta, bli, kallas, anses, tyckas ...

Tempus

Verbens tempusformer uttrycker olika tempus = tid. Tidsbegreppet måste här förstås relativt. Några tempus är:

• presens
• imperfekt
• perfekt
• pluskvamperfekt
• futurum

Modus

Verb har olika modus, som säger hur den handling verbet avser ska betraktas. Indikativ är det som normalt används medan konjunktiv i många språk betecknar en önskan eller uppmaning, eller att det är något ovisst med handlingens eventuella utförande.

I modern svenska finns det egentligen enbart indikativformer, medan konjunktiv måste uttryckas med hjälpverb (må) eller liknande. I äldre svenska fanns det däremot speciella konjunktivformer, som bara i några fall har levt kvar till våra dagar: t.ex. ginge, finge, vare, vore, leve.

I många andra språk är konjunktivformer och -bruket betydligt mer vanligt, och i en delfinns det konjunktivformer inte bara för presens utan även för förfluten tid och framtid.

Numerus

I många språk böjs verb med avseende på numerus. I vissa dialekter i Sverige finns dessa böjningsformer kvar.

Person

I många språk böjs verb med avseende på person, d.v.s. vem som utför handlingen:

• 1:a person: jag/vi
• 2:a person: du/ni
• 3:e person: någon annan/några andra (han/hon/den/det/de)

I modern svenska gör vi ingen skillnad på person när vi böjer verb.

Aspekt

I en del språk skiljer man på aspekt eller aktionsart, d.v.s. huruvida en handling är fullgången eller pågående. Aspektspråk är t.ex. ryska och arabiska. Franskan gör också skillnad mellan imperfekt och perfekt i termer av aktionsart.

Minnesregler med inneboende begränsningar

En liten ramsa som används i lågstadiet för att minnas vad ett verb är:Verb är sådant som man görHoppar, tutar, springer, kör.

En lite mer fräck minnesregel är:Verb är allt som man sätta "utav helvete" efter. Köra utav helvete, springa utav helvete, etc.

Ytterligare en från skolan:Verb är sånt som man kan göratill exempel se och höra

Eventuellt:Verb är sånt som man kan göratill exempel dö och köra.

Övrigt

Korta verb:Några riktigt korta verb: be, bo, dö, få, ge, gå, ha, le, må, nå, ro, rå, se, sy, så, ta, te, ty.Hit bör även räknas det nordsvenska he.Många av dessa är tidigare talformer av längre skriftspråkliga grundformer (bedja, giva, taga), men betraktas idag som språkligt korrekta. Formen va av vara och re av reda betraktas dock alltjämt som slarvig stil.

Och nästan lika korta: bli, bry, dra, fly, flå, glo, gno, gny, gro, gry, klä, ske, sky, slå, sno, spå, stå, tro.

Se även:

• +Verb 1110 Svenska Verb

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Tyskland/Geografisk indelning
Programvara
Multimedia
Ogg
Syrien
Möte
Universitetet i Oslo
Simula
Forskare