Västgötska

Västgötska är ett samlingsnamn för besläktade dialekter som talas i skaraborgsdelen av Västergötland.

Kännetecknande för sådana dialekter är:

• Västgötens uttal vilar ofta på vokaler medan konsonanter stöts fram. Det betyder att ord lätt uttalas stötvis. "vo-ka-ler" istället för "vokaler". I synnerhet vilar västgöten på vokaler i slutet av ord: "vo-ka-leer", vilket i sin medför att "er" i slutet av ord får en viss dragning till "är": "vo-ka-lär". Det rör sig dock bara om en dragning mot ä. Långa vokaler som "å" och "ä" tenderar dock att uttalas kortare än i rikssvenskan, det blir en viss dragning mot o respektive e, t.ex. "toong" istället för "tång" och "feelt" istället för "fält".
• Det snabba uttalandet av konsonanter leder till att konsonanter faller bort om de står bredvid varandra. Västgöten säger "Li-kö-ping" och inte "Lidköping". Av samma skäl tenderar bokstaven g att bli till ett k, t.ex. "få-klar" istället för "fåglar". Det heter även "rolit" och inte "roligt"
• "ung" uttalas snarare "ong", t.ex. sjonga istället för sjunga. Det rör sig dock bara om en dragning mot o.
• Bokstaven r uttalas på två helt skilda sätt. I ord uttalas r på samma sätt som i rikssvenska. Ord som börjar på r uttalas på ett för västgöten typiskt sätt. Om r uttalade lika länge som i rikssvenska skulle det låta som ett skånskt skorrande r. I Västgötska uttalas dock r extremt snabbt om det finns i början av ett ord. Skorrandet hörs därför inte. Konsekvensen av att r uttalas på två sätt är att det uttalas olika i ett och samma ord, t.ex. röra.
• Bokstaven r används även som ändelse i många ord, precis som i isländskan. Det heter rolir och inte rolig, hongrir och inte hungrig.
• Tjocka l-ljud förekommer inuti orden.
• Ändelsen -en på svenska brukar bli -na, t.ex. skoshtena istället för skorstenen, brunna istället för brunnen
• Avsaknad av ändelse är en frestelse för varje västgöte. Det heter inte lat utan later.

Exempel: (feta bokstäver markerar var satsmelodin vilar)

Nu sa i få höra hurnt de geck te när ja geck i skola. Där va ena magister som brukte rottinga var enste gång en gjorde minsta lella ofog. Det var ena riktir plåcha om en ente schötte sek. Men i dachens skola är de di unga he-arna som rår. I dach är det skolläran som får stryk å skötter han sek ente hamnar han e skamvråa i tinninga och blir sparkater. Den som endå vore unger!

En stor insats för att bevara västgötskan för eftervärlden utfördes av Sixten Bengtsson (även kallad västgötabengtsson), som spelade in äldre personer runt mitten av 1900-talet.

Typiska uttryck:

• "aria" - ett projekt som individen brinner för men andra ser ned på. "arier är rolit"
• "ena te" - omedelbart, förmodligen av "in till"
• "grunna" - fundera
• "he-e", "he-ar" eller "helar" - används i uttrycket "unga he-ar", dvs "unga herrar", killar i gymnasieåldern
• "kocka" - klocka
• "läpelätter" - "ha lätta läppar", används om den som kan kasta ur sig vad som helst utan att tänka på hur det tas emot, t.ex "Du ä ju feter!"
• "nock" - nog
• "sovel" - pålägg på smörgås
• "vala" - världen (ofta sammansatt i uttrycket "hela vala")
• "vater" - stöddig och svårregerlig, om killar i 12-16 års åldern
• "vating" - ung kille som är "vater", se ovan!

Länkar:

• [http://users.du.se/~hb98sfa/varolab.htm ]

grunna är inte ett västgötskt ord, det står med i SAOL och är ett högst levande ord i skånskan. Vad gäller nock så är det även i skånskan den kraftigt dominerande formen framför nog (nock står dock inte med i SAOL). Jämför gärna med danskans nok - samma betydelse. Se skånska ord/nock --Aron Boström

jag förstår synpunkten. Jag menade inte att grunna, sovel, nock mm skulle vara unika för västgöten snarare att det var ord som vanligt förekommer ännu idag bland folk som talar någon skaraborgsk dialekt. Grunna passar t.ex. utmärkt att uttala för en skaraborgare, medan det mer rikssvenska "fundera" är ett problem eftersom n:et nästan försvinner och u:et uttalas mycket snabbt. Vad gäller ord sker det hela tiden en utveckling. Många fornsvenska ord har fölrsvunnit och ersatts av låneord från främmande språk. Vissa av dessa fornsvenska ord kanske idag bara lever kvar i ett landskap. I Skånes fall har språket en mer dramatisk bakgrund på grund av försvenskningssträvanden och dito motsträvanden. I Skaraborg är orden antagligen ursvenska och i några fall lokala nyskapelser. Du har dock en poäng. Rubriken kan ses som ett påstende om urdens unikhet, vilket jag aldrig avsåg. Min målsättning var mer att ta upp ord som ännu idag är vanligt förekommande, så jag bytte "Särskilda uttryck" till "Typiska uttryck". - Dag Kihlman

Vad om västgötskan söder om skaraslätten?

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Kategorier för Västgötska

dialekter västgötska uttryck(1)

Intresserad av fler artiklar?

Idiolekt
Munart
Stavningsreform
Optativ
Modalt preteritum
Futurum preteriti
Supinum
Motivation
Innehåll