Transkribering av japanska

Transkribering av japanska innebär att skriva japansk text med ett icke-japanskt skriftsystem, t.ex. det latinska alfabetet som används i västerländska språk eller det kyriliska alfabetet som används i öst- och sydslaviska språk (ryska m.fl.). På japanska kallas det latinska alfabetet för romaji (latinska tecken); romaji kan användas dels för att transkribera japanska ord dels för att skriva västerländska ord i en text som i övrigt är japansk.

Modern japanska transkriberas oftast till det latinska alfabetet med ett av två system:

• Hepburn-systemet (efter James Curtis Hepburn) - används i västvärlden och skrivs mer som det låter, enligt engelskt skrivsätt.
• Kunrei-shiki - används i Japan och följer strikt gojuuon zu (se nedan).

Hepburn-systemet går efter uttalet men gör det på ett sådant sätt att man vet hur ordet skrivs med kana, d.v.s. de japanska stavelsealfabeten. Systemet finns i flera likartade varianter, men den som följer nedan är den vanligaste.

De femtio ljudens tabell (gojuuon zu)

Termen "de femtio ljudens tabell"kommer av att det finns fem vokaler (a, i, u, e, o) och tio konsonanter (-, k, s, t, n, h, m, y, r, w). Ett konsonantljud och ett vokalljud sätts samman till en stavelse, vilket är den minsta självständiga enheten i det japanska språket. Vid denna sammansättning sker ibland en uttalsförskjutning av konsonantljudet och därmed uppstår frågan vid transkribering om vad som skall skrivas ut med latinska bokstäver: grundkonsonanten eller det faktiska uttalet. Detta har således lett till två något olika metoder.

Utöver de 50 grundläggande ljuden har det i sentida japanska har även tillkommit ett svagt nasaliserat finalt n, medan vissa stavelser i y- och w-serierna försvunnit. Dessutom kan vissa tonlösa konsonanter göras tonande (s.k. pallatalisering), samt h förskjutas till p. Detta ger följande tabell:

aiueoka ki ku ke ko *sa si su se so *ta ti tu te to *na ni nu ne no ha hi hu he ho * **ma mi mu me moya -yu -yora ri ru re rowa ---won

* Kan betonas (k g, s z, t d, h b)

** Kan ändra ljudvärdet ytterligare (h p)

Som synes följs alla serier strikt både lodrätt och vågrätt (med undantag av n). Hepburn-systemet ändrar på följande stavelser för att få stavningen att efterlikna uttalet:

si shiti chitu tsuhu fu (uttalet är mer likt fhu (tonlös bilabial frikativa))(wo o) - rekommenderas inte, kan blandas ihop med o i första raden; de uttalas dock oftast likazi jidi (zi) jidu (zu) zu

Ki, si (shi), ti (chi), ni, hi, mi, ri; gi, zi (ji), bi och pi kan tillsammans med antingen ya, yu eller yo bilda en stavelse enligt formen konsonant + ya/yu/yo (kya, syu, tyo...), i Hepburn-systemet skrivs de här på andra sätt:sya, syu, syo sha, shu, shotya, tyu, tyo cha, chu, chozya, zyu, zyo ja, ju, jo

SnabbtabellerKana-tabellen i Hepburn:

a ka ga sa za ta da na ha ba pa ma ya ra wa i ki gi shi ji chi ji ni hi bi pi mi   ri   u ku gu su zu tsu zu nu fu bu pu mu yu ru n e ke ge se ze te de ne he be pe me   re   o ko go so zo to do no ho bo po mo yo ro wo

I Kunrei:

a ka ga sa za ta da na ha ba pa ma ya ra wa i ki gi si zi ti zi ni hi bi pi mi   ri   u ku gu su zu tu zu nu fu bu pu mu yu ru n e ke ge se ze te de ne he be pe me   re   o ko go so zo to do no ho bo po mo yo ro wo

I Nihon-shiki:

a ka ga sa za ta da na ha ba pa ma ya ra wa i ki gi si zi ti di ni hi bi pi mi   ri   u ku gu su zu tu du nu fu bu pu mu yu ru n e ke ge se ze te de ne he be pe me   re   o ko go so zo to do no ho bo po mo yo ro wo

Långa vokalerDet finns ett flertal sätt att skriva ut japanskans långa vokaler. Förutom cirkumflex, dubblerade vokaler och överstreck, som gäller för alla vokaler, finns det två olika varianter på hur man skriver långt o-ljud: oh och ou.

InterpunktionTraditionell japanska saknar särskilda interpunktionstecken (eller för den delen mellanslag, vilket är varför det alls finns tre skrivsystem). Frågetecken är ersatt av partikeln ka och utropstecken kan uttryckas med partikeln yo. I romaji använder man därför inte frågetecken utan sätter punkt efter ka, men utropstecken förekommer.

Idag skriver man dock även japanska från vänster till höger och då återfinns komma, kolon, utropstecken och punkt (eller snarare en ring), samt citattecken som ser ut som vinkelräta klamrar. Orden delas upp med mellanrum då man skriver med endast hiragana, men detta förekommer i praktiken bara i läroböcker.

VersalerRomaji använder versaler i stort sett som svenskan - i början av meningar och egennamn. Namn på språk skrivs med inledande versal, utom ordet för engelska (eigo).

Ytterligare frågorDen absolut största frågan inom transkriberingen av japanska är dock orelaterad till ovanstående fråga. Det gäller istället vad som skall ses som enskilda ord, sammansatta ord, ändelser och postpositioner. Vidare, skall man använda bindestreck, och om så, var?

Exempel: de femtio ljudens tabell består av fyra kanji - go fem, juu tio, on (tal)ljud och zu illustration/figur. Att sätta ihop go och juu till gojuu femtio är de flesta överens om. Sedan råder dock olika uppfattningar om huruvida on hör till gojuu (femtio ljud eller femtioljud som ett ord) eller zu (ljuduppställning). Just i det här fallet är gojuuon zu den transkribering som brukar ses som mest naturlig, men även följande förekommer vanliga: gojuuonzu, goojuu-on zu, , gojuu on zu och gojuu-on-zu.

Se även

• Japanska

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

OC12
Käx
OC48
Shoegaze
Ladin
Klyscha
Jesus Franco
Sleeze
Roswell