Tibetkonflikten
Tibet var ett stort land (2,5 miljoner kvadratkilometer, ungefär lika stort som Västeuropa) och är rikt på naturtillgångar. Landet har även ett unikt ekosystem med en genomsnittlig höjd på 4500 m ö h, jordens högst belägna skogar.Det historiska Tibet bestod av tre provinser; U-Tsang, Kham och Amdo.
1949 började kinesisk militär tränga in i östra Tibet. Det avgörande slaget kom den 7:e oktober 1950 då 40000 kinesiska soldater trängde in i landet på åtta olika ställen och anföll provinshuvudstaden Chamdo i Kham. Den tibetanska armén uppgick då till 8000 dåligt tränade soldater, och Kina kunde med lätthet vinna slaget och därmed överta landet, eller rättare sagt hela Amdo och större delen av Kham. Den återstående delen, som består av U-Tsang-provinsen och delar av Kham har döpts om till "Tibets Autonoma Region]]". Ytan omfattar ungefär halva det historiska Tibet.
Världen var enig om att Kina handlade orätt. FN fördömde Kina och krävde självstyre för Tibets folk. Men Kina ansåg att Tibet aldrig har varit en självständig stat, trots att andra länder i regionen, och till och med USA och Australien så sent som 1992 erkänt att Tibet är en självständig stat som blivit utsatt för en illegal ockupation. Kina däremot tycker att Tibet alltid varit en integrerad del av deras land och att eftersom Tibet aldrig upprättat internationella relationer på egen hand så är det ingen stat, trots att landet uppfyllde alla krav för en självständig stat; ett tydligt markerat territorium bebott av tibetanskt folk och en fungerade regering som styrde över detta folk.
Våren 1959 försökte tibetanerna sig på att göra uppror mot Kina i Tibets huvudstad Lhasa. Detta uppror slogs brutalt ner av "Folkets befrielsearmé" (PLA), vilken under perioden mars 1959 till oktober 1960 påstod sig ha dödat över 87000 tibetaner enbart i centrala Tibet, mestadels i huvudstaden. Tibets andliga ledare, Dalai Lama flydde från Tibet under beskydd av tibetanska gerillatrupper bara några timmar innan byggnaden där han bodde beskjöts med artilleri som dödade tusentals av de Tibetaner som samlats runt palatset för att skydda honom. 80000 tibetaner flydde över Himalaya till Indien, där de levt i exil sen dess.
Efter upproret blev Kinas förtryck mot tibetanerna och deras kultur mycket hårdare än den var innan. Kineserna förbjöd utövandet av buddhismen. 10 år senare fanns det inte en utövande munk eller nunna i Tibet; alla hade flytt, fängslats, avrättats eller helt enkelt berövats sin värdighet som munk eller nunna. Före invasionen fanns det över 6000 kloster i Tibet, 1979 var alla utom 13 plundrats och förstörts. De religiösa skulpturerna, som uppgick till tusentals ton ädelmaterial, blev fraktade till Kina för att smältas ner.
I dag får man praktisera buddhism i Tibet, men i mycket begränsad omfattning. Tibetanerna har fått bygga upp kloster igen, men kineserna sätter fränster för hur många munkar och nunnor varje kloster får ta emot, det det görs täta kontrollbesök för att "omskola" invånarna. Dessa möten går ut på att pressa munkarna och nunnorna att förneka Dalai Lama, erkänna den av Kina utsedda Panchen Lama och motsätta sig den tibetanska frihetsrörelsen. "Friheten" att utöva Buddhism och bygga upp kloster är enbart för sysns kull; Kina vill framstå som goda och att de "befriat" Tibet från analfabetism och misär.
Visst, både vägar, flygfält, kraftverk och broar har byggts i Tibet sedan Kina tog över makten, men denna utveckling har mest varit till fördel för de Kinesiska kolonisterna och militär; den tibetanska befolkningen är fortfarande en av de fattigaste i världen, analfabetismen bland tibetanerna är extremt hög, likaså arbetslösheten; tibetaner inom alla yrkesområden och samhällsklasser utsätts för omfattande diskriminering.
Under sitt besök i Tibet 1980 medgav det kinesiska kommunistpartiets sekreterare, Hu Yaobang, offentligt att Kinas herravälde över Tibet inte varit till någon fördel för tibetanerna. Det är inte många kinesiska ledare som vågat erkänna detta. I stället skryter de om de betydande sociala och ekonomiska vinster det kinesiska styret medfört de "stackars efterblivna" tibetanerna.
Motstånd eller bara kritik mot Kina har ofta lett till arresteringar. Det finns inte en enda tibetan som inte känner åtminstone en som arresterats eller dödats. Antalet politiskt fängslade finns det ingen siffra på, men enligt uppskattningar har minst 70% av fångarna avlidit i fångenskap. Vissa fångar tvangs arbeta i kinesiska gruvor och fabriker. I ett arbetsläger i Jang Tsalak uppges 8000 av 10000 dött inom ett år, det är 80%. Vid en blygruva i Dartsedho dog över 12000 arbetare inom loppet av två år.
Även i dag anses politisk aktivism, stöd för Dalai Lama och till och med innehavandet av foto på honom som grova brott och resulterar i domar från ett års till livstids fängelse.
Tortyr är väldigt använt, med tortyr kan man ju få fångarna att erkänna det man vill höra att dom skall ha gjort. Således är det lätt att döma även oskyldiga fångar.
Det allvarligast hotet mot tibetanerna i deras kamp för att bevara sitt land och sin kultur är den systematiska immigrationen av kineser till Tibet. Detta är kommunistpartiets "slutgiltliga lösning" på den problematiska ockupationen av Tibet. Man hoppas helt enkelt att erövra den sista "autonoma" delen av Tibet som man inte lyckats ta med våld.
Dalai Lama och Tibets regering har gjort upprepade försök att förhanlda fram en lösning på tibetfrågan. 1979 förklarade Kinas högste ledare, Deng Xiaoping att han var beredd att diskutera och fatta beslut om allt utom totalt oberoende för Tibet. Dalai Lama tog fasta på det uttalandet och presenterade ett antal förslag för den kinesiska regeringen. Dessa blev aldrig ens besvarade..
Kina vägrar förhandla och kräver att Dalai Lama först frånsäger sig Tibets historiska och legala status som ett självständigt land innan det kan bli några förhandlingar.
Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing
Kategorier för Tibetkonflikten
bra(2), rörig(2), Krig. Kina militär(1)Intresserad av fler artiklar?
FlygfotogenBroadway
Fawlty Towers
Ligga sked
Manual
Assembler
Operand
Immunförsvar
Härstamma