Systema naturae

I Systema Naturae presenterade Carl von Linné en ny indelning av naturens tre riken: djurriket, växtriket och stenriket. För första gången placerades människan i samma grupp som aporna. Att sätta människan på samma nivå som aporna var radikalt på den tiden, och accepterades inte. Följande klassificeringar placerade människan i en egen grupp, och inte förrän 100 år senare placerades människan åter i samma grupp som aporna.

För att klassificera växterna använde Linné ett sexualsystem. Det grundade sig på antal och placering av blommornas ståndare. Detta system blev mycket populärt eftersom att det gjorde det lätt att dela in växterna bara genom att räkna ståndare och pistiller. Det kunde dock betyda att arter som var nära släkt kunde hamna i olika grupper, och därför har man slutat använda systemet på senare tid.

Det system som används idag kallas kladistik och bygger på likheter mellan arterna som anses spegla evolutionen. Man kan med detta system fastslå att krokodiler är närmare släkt med fåglar än ödlor, även om dom utseendemässigt är mer lika ödlor.

På Linnés tid var det mycket som vetenskapen ännu inte hade upptäckt. Han beskrev många lavar, men visste inte att de egentligen bestod av två mycket olika organismer, en svamp och en alg. Det var inte förrän man fick riktigt bra mikroskop på 1800-talet som forskarna upptäckte att det fanns bakterier och andra mikroskopiskt små organismer som kunde orsaka sjukdomar hos människor.

Systema Naturae utkom i 16 upplagor, den växte från 11 till över 3000 sidor. Med tiden ändrade Linné sin egen systematik. Ett stort steg var när han i 10:e upplagan flyttade valarna från fiskarna till däggdjuren. Däggdjurens systematik innehöll också många betydelsefulla förändringar. Linné baserade den på djurens tänder istället för på fötterna som tidigare. Han erkände också ungarnas däggande som typiskt för gruppen. Detta ledde till att han som förste vetenskapsman lät föra både valar och fladdermöss till däggdjuren. Tidigare hade de räknats till fiskarna respektive fåglarna.

Idag finns ingen motsvarighet till Systema Naturae. Antalet kända arter har helt enkelt blivit för stort för att kunna samlas i en enda bok. Nya arter beskrivs fortfarande inom ämnet systematik som är en viktig del av biologin, och regionala databaser finns i mängder över världen.

Ett projekt som just startat i år är det Svenska Artprojektet som huvudsakligen drivs av Artdatabanken. Målet med projektet är att på uppdrag av regeringen ta fram bestämningshandböcker över alla Sveriges 50 000 flercelliga arter. Hela projektet beräknas ta 20 år och inkluderar en avsevärd upprustning av den taxonomiska infrastrukturen i Sverige.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Triangelvåg
Assessor
Fender
Livboj
Dykarklocka
FST
TV1000
Rex Scaniæ
Viasat Nature