Supinum
Supinum är en verbform som används med hjälpverb för att bilda vissa tempus som uttrycker förfluten tid. Supinumformen slutar på t. Exempel: varit, haft, skrivit, hoppat.Före supinumformen kan man sätta har och får då perfekt: har sjungit.
Om man sätter hade framför fås pluskvamperfekt: hade städat.
Ibland förekommer (felet) dubbel supinum: man använder supinum i stället för infinitiv också för ett verb som fungerar som bestämning till supinumformen. Ex: "hade kunnat gjort något" i stället för hade kunnat göra något.
Som en kul grej kan nämnas att verbet stinka saknar supinumform. (Verkligen? Stunkit då? Nej enligt SAOL: stinka v. stank, sup. saknas, pres. stinker)
Märkligt, jag har hört formerna stunkit och stinkt i talat språk flera gånger, troligen är det inte rikssvenska så därför har de utelämnat det.
Exempel: Nu har dina strumpor stinkt i flera dagar Åh ja, de har stunkit värre tidigare
nu kan vi ju iaf konstatera att formerna stinkt och stunkit finns, eftersom vi diskuterar dem. //Ssebbe
Dubbelt supinum är trevligt enligt mej, en form på frammarsch måhända? Jag använder den nog ofta (i talspråk)(inget man tänker på). //Ssebbe
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
InnehållProsodi
Kalabalik
Spettkaka
Genomsynlig
EU:s sjätte ramprogram
Biotech Sweden
Grammatik
Interjektion