Stereogram
Ett stereogram är en bild som innehåller djupinformation. Med hjälp av olika tekniker eller hjälpmedel framträder bilden tredimensionell. Grundproblemet är att få ögonen att se olika bilder - när man tittar på vanliga bilder fokuserar båda ögonen på samma ställe, vilket tar bort djupseendet. Några exempel på tekniker för att titta på stereogram är följande:Om man tar två fotografier förskjutna något i sidled, och sedan tittar på ena bilden med sitt vänstra öga, och vice versa, framträder en djupkänsla. Det finns olika tekniker för att få ögonen att se olika bilder:
- Utan hjälpmedel. Lägg bilderna bredvid varandra och skela. Denna metoden är enkel, för den kräver ingen extra utrustning. Vissa personer har svårt för skelandet, men det går att träna upp. Och glöm det som dina föräldrar förmodligen sa, om att man kan fastna i skelande - det är en myt. Dock kommer du förmodligen att märka att när du tittat på 3d-bilder med hjälp av skelande ett tag (typ en halvtimma) börjar musklerna i ögonen känna sig ansträngda, eftersom de inte är vana vid så mycket skelande. Fördelar: enkel teknik, ingen extra utrustning. Nackdelar: man måste skela, vilket är ansträngande.
- SIRDS. (se artikeln om SIRDS). Fördelar: inga hjälpmedel, billigt. Nackdelar: bilden innehåller enbart djupinformation, själva bilden försvinner.
- Speglar, linser o.d. som visar två olika bildkällor för de olika ögonen. Denna tekniken användes ofta förr. T ex kan man stoppa i tvådelade bilder i en speciell visningsanordning som liknar en kikare, varpå ena ögat ser vänstra halvan av bilden, och högra ögat ser högra halvan. Några försök har gjorts på senare tid att sälja tittskåp som fästs på en vanlig bildskärm, och fungerar på samma sätt. Det har dock aldrig blivit någon succe.
- Röd-gröna (/blåa) glasögon. Om bilderna är svartvita, kan man göra den ena röd och den andra grön, och lägga dessa bilder ovanpå varandra. Genom att titta på denna sammansatta bild genom ett rött filter framträder den gröna bilden som svart och den röda blir osynlig på ett vitt papper. Genom ett grönt filter blir effekten den motsatta. På detta sättet kan man välja vilken bild som ska ses av vilket öga. Tekniken finns också med röd-blå glasögon. Fördelar: enkel teknik, kan tryckas i böcker eller visas på TV, glasögonen är billiga. Nackdelar: bilden blir svartvit (det finns dock färgade exempel som blir någorlunda bra).
- Grå-vita glasögon. Denna sortens glasögon gör att ena ögat ser en något mörkare bild än vad andra ögat gör. Ögonen kompenserar för detta, så att man efter en liten stund inte upplever skillnaden. Dock reagerar ett öga långsammare i mörker, vilket gör att bilden som går genom det gråa filtret ses något senare. En film där kameran hela tiden rör sig i sidled upplevs därför tredimensionell med dylika glasögon. Fördelar: enkel teknik, billiga glasögon, rätt färger, filmen ser normal ut för dem som saknar glasögon. Nackdelar: Fungerar endast på rörlig film, kameran måste hela tiden röra sig i sidled, objekt som visas får inte röra sig för snabbt.
- Polariserat ljus. Med hjälp av polariserat ljus och polarisationsfilter kan man visa två bilder ovanpå varandra, och sedan filtrera ut de enskilda bilderna med hjälp av polarisationsfilter. Glasögonen ser genomskinliga ut, och förvränger inte verkligheten. Det enda som märks är att lcd-displayer blir svarta i ena ögat (beroende på åt vilket håll displayen är vriden), samt att vissa reflexer försvinner. Fördelar: rätt färgåtergivning, glasögonen påverkar inte det normala seendet. Nackdelar: Kan endast visas med hjälp av projektorer (är därför vanligt i olika specialbiografer).
- Snabbt blinkande glasögon. Rörlig film visas vanligtvis som en serie av snabbt utbytta bilder. Det är möjligt att låta varannan bild vara avsedd för vänster öga, och varannan för höger, samt låta ett par glasögon bestående av snabba LCD-filter alternerande mörklägga ena ögat, och därmed skymma fel bild. Denna tekniken används ofta i datorsammanhang. Fördelar: rätt färger, fungerar på vanlig bildskärm, påverkar inte normala seendet. Nackdelar: Dyra glasögon som måste synkas med bildkällan.
- VR-hjälm. En VR hjälm består oftast av två mini-bildskärmar som visas för respektive öga. Fördelar: bra återgivning. Nackdelar: mycket dyra glasögon (det är dock det enda som behövs), allt utom 3d-bilden skyms.
Se mer:
- Magnus Björks 3d-galleri: http://www.cs.chalmers.se/~mab/Stereo
Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
VideouthyrareFlipperhall
Multicast
Meny
Kortkommando
Brahe
Johan Gustavsson Örnevinge
Virginia Persdotter Gyllensvärd
Angband