Skånskt uttal
Innehåll- 1. Konsonanter - 1.1 d - 1.2 r - 1.3 sj (sje-ljud) - 1.4 tj (tje-ljud) - 1.5 v - 2. Vokaler - 2.1 a - 2.2 e - 2.3 i - 2.4 o - 2.5 u - 2.6 y - 2.7 å - 2.8 ä - 2.9 ö - 3. Diftonger - 3.1 Svenskt ej - 3.2 Svenskt au - 4. Mjuka ljudSkånskan är splittrad i flera olika dialekter och målformer, viktigt att komma ihåg är därför att det inte finns ett skånskt uttal utan flera parallella. Nedanstående artikel speglar vissa av de uttal som särpräglar skånska dialekter.
1. Konsonanter
1.1 d
Konsonanten d tappas ofta i slutet av ord, oftast efter n, r eller n: Vatten (danska vand) blir vann, jord blir jor, bord blir bor, mild blir mill.Efter n ersätts d ibland med g: vindögd vingögd.
1.2 r
Tungrots-R kan möjligtvis ha förekommit i urnordiskan som grammatiskt fenomen men har i så fall sedan länge trillat bort ur skånska. Det skånska tungrots-R-et kom till Skåne under 1700-talet via Danmark nerifrån Europa och spred sig sakteligen norrut. Ännu i början av 1900-talet fanns det språköar som inte använde tungrots-R, idag använder dock alla skåningar tungrots-R. Undantaget den här gången här Lund där man i de akademiska kretsarna talar med rullande tungspets-R, varför råder det skiftande teorier om men troligtvis för att det ses som finare och att många flyttar uppifrån Sverige till Lund för att bli akademiker.
I nordöstra Skåne används ett r som knappt skorrar och är istället nästan identiskt med engelskans djupt liggande r; ibland tar det sig även uttryck som ett djupt j. I Göinge och i allra östligaste Skåne, nära Blekinge, uttalas inte r-et över huvud taget i många lägen. Det faller bort fullständigt inne i ord, först uttalas fösst, borste blir båsste, burk blir bååk, turk blir tååk, Martin blir Matin. I början på ord och där rs står för sig självt uttalas dock r skorrande.
Många skåningar har stora svårigheter att uttala r med tungspetsen, det brukar istället bara bli väsande s-, th- eller j-ljud. Motsvarande kan nämnas att svenskar med tungspets-R i de festa fall misslyckas att uttala ett riktigt tungrots-R. Många kan slösa år hos talpedagoger utan att någonsin klara av att yttra ett tungspets-R eller tungrots-R, vilket vittnar om vilken betydelse modersmålets natur har.
En känd skåning som klarade av tungspets-R var Edvard Persson, åtminstone när han sjöng. En annan, livs levande skåning som klarar detta är Hans Alfredsson.
1.3 sj (sje-ljud)
Sje-ljudet är i stort sett identiskt med det svenska sje-ljudet, dock används det mer frekvent och framför allt när svenskan ofta har tje-ljud.
Bokstavskombinationen ch uttalas oftast med tje-ljud i svenskan medan skånskan vanligtvis uttalar det med sje-ljud, speciellt i ord med släktskap i engelskan. Exempel på ord där skånska till skillnad från svenskan har sje-ljud.
- charter-
- chans
- check
- chips (endast undantagsvis, vanligtvis får chips tje-ljud)
Dock uttalas inte sje-ljud vid ch i ord som Chile och chip, där används tje-ljud.
1.4 tj (tje-ljud)
Tje-ljudet används i mindre utsträckning än i svenska, men i större utsträckning än i riksdanskan. Ord som stavas med ch uttalas ofta på svenska som tje-ljud men med sje-ljud på skånska, se rubriken sje-ljud.
När danskan har hårt k framför mjuk vokal har skånska, i likhet med bornholmska och svenska, tje-ljud. Detta även på engelska lånord som ofta uttalas med hårt k i stora delar av Sverige. danska svenska skånska kirke tjyrka tjirka kæreste tjäresta tjäresta kex/tjex tjex kiosk tjosk tjosk
1.5 v
- v efter l i slutet på ord tappas: halv blir hall. Vid föregående kort a förlängs vanligtvis a-et så det blir långt och öppet. Som ett långt "kort a", halv blir hâl.
Tolv blir ofta toll, golv blir ofta gål (långt å, långt "kort o", samma fenomen som vid a).
2. Vokaler
2.1 a
- Korta a uttalades förr öppet som i danskan men i dag mestadels slutet som i rikssvenskan; skiftet skedde vid radions intåg då man lärde sig att öppet a lät utländskt.
- På vissa håll i Skåne har långt öppet a övergått till au-diftong istället för långt slutet a (jag, hav, goddag, tager och stad) som i svenskan, detta har på senare år kommat att kallas Peps Persson-skånska. Främst i sydväst.
2.2 e
- Långa e blir på skånska ofta ej: Del blir dejl, sked blir skejd, armé blir armej.
- Den långa svenska vokalen e uttalas i nordöstra Skåne som ett diftongiserat oj. Exempel: Sten blir "stojn".
- Kort ä och kort e övergår i somliga fall till i, exempelvis säger [sier] och eld [ild].
- Långt e övergår ibland till kort i, exempelvis ivetemjöl [vittemel].
2.3 i
- Långa i blir ofta ej, precis som med långa e - skillnaden kan var hårfin, och ord som fil och fel kan vara svåra att skilja åt, då båda uttalas "fejl".
- Långt i övergår ibland till kort i: lite [litta] skit [skitt].
- På vissa håll övergår i till långt e: sitta [seda], sliten [sleden].
2.4 o
- Kort å-ljud (som ofta stavas med o i svenskan) blir ibland ua - se å.
2.5 u
- Långt u (gärna i iu eller ju) övergår ibland till y. Tjuv [tjyv], ljud [lyd].
- Det korta skånska u:et uttalas mer som svenskans o i "hon" än som svenskans u.
2.6 y
- Kort y övergår ibland i ö: byxor [böjsor], kyss [köss].
2.7 å
- På sina håll i Skåne blir (oftast betonade) korta å-ljud ua: stork blir stuark, hålla blir huala, sång blir suang.
- Den långa svenska vokalen å uttalas vanligtvis som ett diftongiserat eu på skånska. Bokstavskombinationen eu uttalas även ofta som diftongen eu, exempelvis i Europa och euro. Uttalsexempel: eu, eo, euo, öå.
- Motsvarigheten till långt svenskt å kan i nordöstra Skåne uttalas som au. Exempelvis blir låda uttalad som "lauda". Andra exempel är det göingska uttrycket gau austa, gå åstad.
2.8 ä
- Kort ä följt av r samt kort e följt av j kan uttalas som kort och öppet a, exempelvis berg [barj], färja [farja], värja [varja], hej [haj], ej [aj], mail [majl], pejla [pajla], tejp [tajp], grej [graj], play [plaj], display [displaj] och nejlika [najlika].
- På vissa ställen i Skåne uttalas långa svenska ä som ae - här blir haer, nä blir nae, väder blir vaedor.
- Korta svenska ä-ljud kan på skånska diftongiseras som ea; enligt denna regel blir berg, vers och lärka "bearj", "vears" respektive "learka".
2.9 ö
- Långa ö kan uttalas äö: höra blir häöra, död blir däöd.
3. Diftonger
Långa vokaler uttalas ofta på skånska mer eller mindre diftongiserade, ibland även triftongiserade. Framförallt där svenskan i normalfallet har lång sluten vokal tenderar diftonger att uppstå. Den skånska gliddiftongen är språkligt relativt ny, inte mer än ett par hundra år gammal. Troligen är de äldre "bokstavsdiftongerna" äldre, de medsläktskaper i engelskan och danskan.
3.1 Svenskt ej
Fonemet som på svenska skrives och uttalas ej och på engelska skrives ay och uttalas äi uttalas på skånska som aj, ofta diftongiserat som aij. engelska svenska skånska mail mejl/mail majl tape tejp tajp grej graj hi hej haj play plej/play plaj display displej/display displaj ej aj nay nej naj mej/mig maj* dej/dig daj* sej/sig saj* tjej tjaj mej/mig maj* lakej lakaj seja/säga saj/saja, sia tjej tjaj*de personliga pronomina mig och dig uttalas i stora delar av Skåne med bortfall av g, mi, di , si.
3.2 Svenskt au
Bokstavskombinationen au (som i augusti, auto-, bauxit och bautasten) uttalas på skånska diftongiserat, alternativt triftongiserat.
- ao
- au
- aou
- auo
4. Mjuka ljud
Ljud som i svenska vanligtvis motsvaras ofta av mjuka ljud i skånskan:- Försvagning av g efter lång betonad vokal till j, v eller w; alternativt faller utvecklingen bort.
- Försvagning av k, p och t efter betonad vokal till g, b, v, w och d.
- Försvagning av obetonat et i bestämd form neutrum till ed, exempelvis huset [hused], bordet [bored]. Samma ändelse som skånska adjektiv således.
- st innuti ord uttalas ibland som sj, exempelvis Kristianstad [Krisjansta] och Christian 4 [Krisjan firtal].
Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
Skåneländska flaggans dagMartin Weibull
SR P4 Kristianstad
Forum Scaniæ
Kommunisterna
Ed Sullivan
Emil Kléen
Mjuk vokal
Sexlingar