Satanism
Innehåll- 1. Klassisk satanism - 2. Ateistisk satanism - 3. Djävulsdyrkan - 4. Kända svenskarSatanismär en religion som är lite svår att definiera men grovt sett kan den indelas i tre grupper. Satanism av alla slagen är inslag i en mängd konspirationsteorier, speciellt bland olika kristna grupperingar.
1. Klassisk satanism
Denna grupp tillber den Satan som beskrivs inom kristen mytologi men hävdar att Satan är god och Gud är ond. Satan ses som en förkämpe för människorna och den som skänkt ljus och kunskap Gud ville undanhålla. Denna grupp har väldigt få medlemmar.2. Ateistisk satanism
Förgrundsfigur i denna grupp är Anton LaVey och de är ateister och hävdar att eftersom Gud inte finns behöver man inte följa kristendomens moralregler utan göra det som man mår bäst av. LaVey-satanismen är den största gruppen bland satanisterna.LaVey-satanismen grundades formellt som religion år1966 av amerikanen Anton Szandor LaVey (1930-1997) då denna grundande The Church of Satan. Religionen omfamnar tanken att världen endast är materiell, och på så sätt har den i viss mån omdefinierat begreppet ?religion? (Matt G. Paradise, Satanism FAQ) då detta begrepp ofta varit intimt förknippat med en tro på någon form av universell dualism (själen i motsats till kroppen, gudar i motsats till köttsliga varelser, ett paradis i motsats till jorden etc.), eller åtminstone någon form av spirituell eskapism. Att satanismen trots detta av sina anhängare anses vara en religion handlar om att den innehåller traditionellt religiösa element så som ceremoni och ritual, dogma, tro och religiös gemenskap.
I satanismen finns det ingen gud eller annan auktoritet som måste dyrkas: individen är i centrum, och den enskilda satanisten ser sig själv som formare av sitt öde, och därmed som en gud(LaVey 1969 s 44).
Satanistens tro kan delas upp i två delar. Först och främst tror satanisten givetvis att dogmatiken som är utmärkande för den egna religionen stämmer: detta har satanisten gemensamt med anhängare av alla livsåskådningar, filosofier eller religioner. För det andra tror satanisten att magi, som definieras som ?att förändra situationer eller händelser i enlighet med sin vilja, vilka skulle vara omöjliga att ändra användandes normalt accepterade metoder?, fungerar (LaVey 1969 s 110).
Satanismen delar upp magin i två olika kategorier: icke-rituell eller manipulativ magi, och rituell eller ceremoniell magi. Den icke-rituella eller manipulativa magin, ibland kallad ?mindre magi?, är helt enkelt tillämpad psykologi: att genom olika sociala ?knep? få som man vill. Den rituella eller ceremoniella magin, ibland kallad ?större magi?, består av formella ceremonier som utförs på en plats speciellt vald och utsmyckad för sådana ändamål. Dess funktion är att isolera uppdämd adrenal eller annan bioelektrisk energi, och förändra denna till en dynamisk kraft som sänds ut för att uppfylla ett visst syfte (LaVey 1969 s 111). Resultatet av ritualen ska vara att utövaren ska ha fått utlopp för uppdämda och undertryckta känslor, och att önskningarna som uttrycks under ritualen ska gå i uppfyllelse. Hur den rituella magin fungerar tenderar satanister att inte lägga särskilt stor vikt vid: Det viktiga är att det känns som att det fungerar, eftersom det är känslorna som ytterst påverkar individen, menar man. Ritualerna eller ceremonierna är alltså helt känslomässiga snarare än intellektuella handlingar (LaVey 1969 s 111).
Satanismen har tagit sitt namn från Satan, en karaktär från den judisk/hebreiska mytologin, vars namn betyder ?åklagare?, ?motståndare? eller ?fiende? (LaVey 1969 s 55). Enligt det Gamla Testamentet, judarnas heliga skrift, är Satan ?den här världens furste?, ett begrepp som historiskt av kyrkan och den religiösa aristokratin har tolkats som att Satan är herren av allt köttsligt, materiellt, icke-andligt etc. LaVey ansåg därför att Satan var en passande arketyp och symbol för en religion som omfattar just sådana ?ogudaktiga? principer, och agerar som anti-tes eller fiende till de andliga religionernas världsbild. Det Satan representerar är enligt satanismen principer långt mycket äldre än någon nu existerande trosrörelse eller -ism (LaVey 1969 s 53), och därför anser satanisten att uttryck som ?satanism är bara bakvänd judendom/kristendom/islam? är mycket begränsade. Hade religionen formats i någon annan del av världen hade namnet varit ett annat, men filosofin den samma, menar man (Paradise).
Satanismens nio ?budord? eller ?pelare? kallas De Nio Sataniska Yttrandena, och lyder således:
(LaVey 1969 s 25)
Satanismen är inte en missionerande religion, och The Church of Satan försöker inte rekrytera medlemmar. Detta av anledningen att man anser att ?satanister görs inte, de föds? (Michael Rose, Satanic Victims? 2000). Det krävs vissa karaktärsdrag för att till fullo kunna identifiera sig med religionen och leva ut dess principer, och dessa är inga man kan tränas till. Antingen har man dem, eller så har man dem inte. Exempel på karaktärsdrag som direkt diskvalificerar en människa från satanismen är feghet, osäkerhet, självförakt, drogberoende, dumhet, upprepade misslyckanden i livet, ovillkorlig vänlighet och brist på framförsikt, med mera (Paradise).
Enligt dem själva finns alltså inget sådant som ?satanisk frälsning?, och ingen ?blir? satanist, annat än i bemärkelsen att man vid en eller annan punkt i sitt liv måste upptäcka satanismen, men då ?blir? man inte satanist, utan upptäcker att man är satanist, så att säga (Barton 1990 s 60-61). Satanismen är öppet elitistisk, och menar att den inte är för alla, utan endast ett fåtal (Peter H. Gilmore, Satanism ? The Feard Religion 1992). Dessa människor, de potentiella satanisterna eller de som upptäckt att de är satanister, kallas The Alien Elite, den avvikande eliten. Att inte alla kan bli satanister för med sig att ambitioner som att skapa ett samhälle byggt på satanismens principer, eller omvända folk till satanister inte existerar, även om religionen har vissa ambitioner i det samhälle vi lever i, vilket ska behandlas ingående längre fram i arbetet. Man menar att trots att inte alla är eller kan bli satanister, finns det mycket i religionen som människor och samhället kan ta lärdom av (Paradise).
3. Djävulsdyrkan
Medveten tillbedjan av onda väsen (behöver inte vara relaterad till kristendom). Denna grupp existerar i princip enbart i skräckfilmer.4. Kända svenskar
Bland de mest namnkunniga svenska kännarna om, och motståndare till satanism återfinns pastor Fredrik Dahlman och , pastor Pasi Ruusila som skrivit flera böcker i ämnet.Länkar
- (svenska)
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
PreteritumKatt åt
Alnön
Södertälje kommun
Motorflygplan
Motorsegelflygplan
Kondensera
Anton Ridderstad
Kebabpizza