Samuraj

Samuraj, jap."en som tjänar" även bushi "krigare"

Samurajerna var den högsta kasten i den medeltida japanska hierarkin, en krigaradel som dominerade över 1000 år av Japans historia. De första spåren av samurajklassen började dyka upp i Japan efter kejsare Shotoku reformerat det japanska systemet under början av Asuka-perioden år645 e.kr. När jordlotter började delas ut ungefär efter europeisk feodal modell, så började behovet komma av en elit som kunde förvalta dessa jordlotter. I början så var inte samurajen en krigare; själva ordet "samuraj" betyder "en som tjänar", och åsyftar på att de vasaller som tilldelades dessa förläningar svor lojalitet till kejsaren.

Det är först på 1100-talet som samurajklassen började få den dominans de senare skulle hålla med järnhand. Adelshuset Taira hade vid 1100-talets mitt större delen av Japan under sitt banér, lett av den ökände Taira Kiyomori. När huset Taira mötte motstånd i form av huset Minamoto, kom det första japanska inbördeskriget mellan samurajklaner (Uji) att äga rum. Det första slaget ägde rum 1156, då Minamoto led ett svårt nederlag. Dock vände det hela när Minamoto no Yoritomo blev klanens nya överhuvud och Minamoto no Yoshitsune dess överbefälhavare. Kriget, som kom att kallas Gempei, började 1180. Taira drevs systematiskt tillbaka, tills klanen slutligen förintades i ett blodigt sjöslag vid Dan-no-Ura år1185. Segraren, Minamoto no Yoritomo, lät sig utropas till högste general av kejsarens armé, Sei-i tai shôgun år1192. Detta markerar slutet på den kejserliga perioden i Japans historia, och början på shôgunväldets tid. Den nya shôgunen flyttade hela sin organisation till staden Kamakura, som blev Japans nya huvudstad.

Under 1200-talet reste sig mongolerna på fastlandet och lade under sig Kina, Ryssland och större delen av Mindre Asien. Kublai Khan försökte även år1274 invadera de japanska öarna för att införliva dem i sitt jätterike. Här sattes det nyligen reformerade systemet på prov, och samurajklassen mötte för första gången utländskt motstånd. Khanen underskattade dock den japanska armén, och snart hade hela invasionsstyrkan förstörts. Han gav dock inte upp så lätt, och 1281 skickade han ytterligare en här, en stor armé på 30 000 man. Så snart de satt ankar vid den japanska kusten blåste det dock upp till storm, och i enorma vågor slukades den enorma mongoliska armén av havet. Japanerna trodde sig vara skyddade av gudarna, och de döpte stormen till kami-kaze ("den gudomliga vinden").

Kamakura-shôgunen stödde dock återigen på motstånd när kejsaren förklarade krig mot honom i ett försök att återta sin forna makt, och kamakura-eran slutade i det blodiga Nambokuchô-kriget år1333. Det enda han lyckades med, är att avskaffa en shôgun och tillsätta en ny, Ashikaga Takauji, som grundade en ny dynasti. Förvaltningen flyttades till Muromachi, och återigen enades japan under ett banér.Den nya regeringen var svagare än den förra, och när problem uppstod kunde kan inte hantera dem. Det som i början var ett uppror blev till ônin-kriget, som utkämpades på Kyôtos gator år1441. Japans mäktiga klaner reste sig då shôgunen visade sig inkapabel att kontrollera dem, och de gjorde alla anspråk på makten. Det är vid denna tid det stora inbördeskrig som skildras i filmer som exempelvis Akira Kurosawas De Sju Samurajerna utspelar sig.

Japan stod i lågor i över hundra år när alla klaner krigade mot varandra. Under tidigare krig hade antalen krigande på fältet varit relativt få, och samurajens form av krigföring var nästan enbart bågskytte till häst. Samurajens livsstil kallats vid den tiden för kyuba no michi, "Bågens och hästens väg". Vid 1400-talet började detta förändras till den för oss mer klassiska bilden av en samuraj: krigaren som slåss till fots med sina två svärd i bältet. Tidigare hade krigarna enbart burit ett långt svärd i bältet hängande med eggen neråt, ett s.k. tachi. Nu började man korta ner svärden, och de bars istället nedstuckna i bältet med eggen uppåt, och kallades katana. Endast samurajer fick bära detta svärd (den gemene man som vågade trotsa denna lag bestraffades med en snabb död), och det bars alltid tillsammans med ett kortare svärd, s.k. wakizashi. Medan samurajen använde sin katana i strid, användes wakizashi för att utföra det brutala rituella självmord som de är kända för, seppuku (eller harakiri som det vanligtvis kallas i väst).

Under det stora kriget var antalen döda så stora, att samurajklassen blev decimerad (den bestod dessutom endast av ynka 1% av befolkningen). Istället började man träna bönder till att slåss, vilka kallades ashigaru ("lätta fötter"). I början fick dessa slåssmed spjut, men efter att handelsmän från Portugal anlände till Japan år1542 började man systematiskt använda luntlåsmusköten istället. Hela krigsföringen förändrades, och de klaner som inte använde sig av dessa metoder gick under. 1500-talets slut, den s.k. Momoyama-perioden, dominerades av tre stora krigsherrar; Oda Nobunaga, Toyotomi Hideyoshi och Tokugawa Ieyasu. Endast den siste av den lyckades dock att bli shôgun (den förste blev lönnmördad, den andre var ej av nobel börd). 1603 slutade sengoku-jidai "tiden så landet var i krig", med att Tokugawa Ieyasu blev den förste Tokugawa-shôgunen.

Tokugawa var det sista adelshus som skulle lyckas med detta konststycke, då de effektivt kontrollerade landet med ett utbrett nätverk av spioner och hårda kontroller på de lokala krigsherrarna. Landet hamnade i fred, och samurajens position som krigare blev allt mer urmodig. Samurajen hade fortfarande sin okränkbara status, men få sysslade med krigets konst; de blev snarare en slags aristokrati igen, ungefär som i den gamla kinesisk-inspirerade kejsartiden på 700-talet fast runt shôgunen istället. Samurajklassen urvattnades, och när amerikanerna anlände i Japan år1853 med amiral Matthew Perry i spetsen kunde shôgunen inte längre lita på att hans lojala samurajer skulle skydda honom. De slogs fortfarande med enkla vapen, medan den amerikanska armén hade det senaste inom västerländsk vapenteknologi; kulsprutor, repetergevär och kanoner. Amerikanerna öppnade upp det isolerade landet, och det förtryckta folket reste sig mot shôgunen. 1868 avsattes den siste shôgunen, Tokugawa Yoshinobu, och överlämnade sin makt åt kejsare Meiji.

Japan, ett primitivt feodalt rike med medeltida värderingar, stod plötligt inför en industrialiserad omvärld. Landet reformerades i imponerande takt, och på ett fåtal år hade Japan blivit en stark, organiserad världsmakt, med modern armé.

De sista samurajerna gav dock inte upp så lätt. På 1870-talet samlade sig de sista samurajerna i Japans mest södra provins, Satsuma, och förberedde sig för uppror, ledda av Saigô Takamori. Dock så var de chanslösa mot Japans moderna armé, och de sista samurajerna blev förintade på slagfältet i dess sista slag den 24 september 1876. Samma år förbjöds det japanska svärdet att bäras, och samurajklassen förlorade sina privilegier. Och tyvärr för er som sett Den siste samurajen, det fanns ingen amerikan vid namn Nathan Algren med på samurajernas sida vid detta slag...

Samurajidealet levde kvar länge. Bushidô ("krigarens väg") som deras hederkodex kallades, var ytterst viktig i den japanska armén ända fram till andra världskrigets slut, så även kejsare Showa (Hirohito) fick avsäga sig sin gudomliga status.

Även om samurajklassen i sig är utdöd, så värderas deras minne mycket högt fortfarande i Japan. Rester av deras stridskonst lever kvar i de moderna budoarterna såsom kendo och iaido. Många stora företag styrs idag samurajättlingar.

Bara en halvdum fråga om den påhittade Nathan Algren: visst är Algren ett genuint svenskt namn från början eller?

Torde vara det, se Ahlgren.

- Den enda personen som egentligen är historiskt korrekt i den filmen är Kejsar Meiji; Katsumoto (eller vad han nu hette) är en omgjord variant av Saigo Takamori. - Shinsa

Jag har tagit bort Shinsas signering av artikeln. Det är inte helt lämpligt i en wiki, snart har (förhoppningsvis) flera deltagit i att förbättra den och då blir det svårt att säga vem som egentligen är upphovsman till texten. /Habj

FrågorTrevlig artikel, men några saker tycker jag är oklara i texten.

• De första spåren av samurajklassen började dyka upp i Japan efter kejsare Shotoku reformerat det japanska systemet under början av Asuka-perioden år645 e.kr. Vilket system reformerades? Betydelsen är oklar.
• Det är vid denna tid det stora inbördeskrig som skildras i filmer som exempelvis Akira Kurosawas De Sju Samurajerna utspelar sig. Du sju samurajerna skildrar inget inbördeskrig. Däremot kanske det utspelar sig vid tiden för detta stora inbördeskrig?
• Under det stora kriget var antalen döda så stora, att samurajklassen blev decimerad (den bestod dessutom endast av ynka 1% av befolkningen). En procent - före eller efter decimeringen?
• Tokugawa var det sista adelshus som skulle lyckas med detta konststycke, då de effektivt kontrollerade landet med ett utbrett nätverk av spioner och hårda kontroller på de lokala krigsherrarna. Vilket konststycke? Det är en smula otydligt vad som åsyftas. /Habj

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

555
Landhockey
386
The Scorpions
DLCI
Bokmässa
Birdie
Skivminne
Parmesan