Sägnen försåvitt hornet samt pipan

Sägnen om Ljungby horn och pipa eller sägnen om hornet och pipan; folksägen i nordöstra Skåne om Ljungby horn och pipa, Trollastenen och troll. Sägnen har flera inslag som verkar sanningsbaserade och riktiga personer, platser, tidpunkter och saker omtalas, varav hornet och pipan är de som tydligast har blivit förvarade.

Sägnen handlar om samma plats, Ljungby gård, idag Trolle-Ljungby slott, som en annan sägen, den om den fete abboten.

Sägnen upptecknades första gången år1624 av Jens Lauridsen, socknens präst, och har sedan dess ner tecknats av bland annat Wilhelm Julius Coyet, herre till Ljungby gård (nuvarande Trolle-Ljungby), år1692, Linné i sin Skånska resa 1749 (tryckt år1751) och P. Munck i sin disputation "De Willandia" (Lund, 1751-52). Sägnen har gett upphov till operetten "Ljungby horn och pipa".Sägnen presenterad i kort version av Aron Boström:

Förr i tiden bodde det troll under Trollastenen, de har dock dödats av blixten sedan dess. Varje jul höjdes stenen upp med guldpelare och under den hade trollen stor fest. En julafton någon gång på 1550-talet hade Sidsela Ulfstand en fest på sitt herresäte, Ljungby gård (idag Trolle-Ljungby slott). Under festen kom sägnen om trollen under Trollastenen och deras fest på julafton på tal och en stallkarl vid slottet begav sig iväg för att en gång för alla avgöra vad som hände.

När han kom fram till sten var den rest på fyra guldpelare av rent guld och trollen hade stor fest under den. De åt, drack och skrålade så det hördes vida omkring. Trollen var rätt små, i flera versioner av sägnen har det anmärkits på deras kortvuxenhet, bland annat har de kallats för pysslingar. De ska även ha varit flintskalliga med svarta hårtofsar vid öronen. När drängen kom fram kom två troll fram till honom, det ena med ett horn från ett okänt djur och det andra med en pipa som såg ut att vara av elfenben. Trollen sa till honom att dricka till trollakungens skål, eller dvärgakungens skål enligt andra varianter av sägnen, och blåsa i bägge ändarna av pipan till samme kungs ära.

Stallkarlen, som fortfarande satt på sin häst, skulle precis dricka när han såg han en kristen piga som var bergtagen, dvs bortrövad, av trollen. Hon sade till honom: -Drick inte, men rid din väg. Rid på det årda och inte det hårda." Han skulle alltså rida genvägen tvärs över ådringarna på åkern istället för att ta landsvägen.

Drängen hällde ut mjöden i hornet bak axeln istället för att dricka den. Några droppar träffade hästen på länden och svedde upp ett stort fult sår. Trollen blev förbannade och hästen satte av i full fart med de rasande trollen hack i häl. Ryttaren gjorde som han blivit instruerad om och red tvärs över åkern.

Här finns det många varianter av sägnen: Ena säger att när han red över åkern så bildades det ett kors eftersom hans spår gjort en tvärbjälke på de plöjda ådringarna på åkern. Trollen ska istället ha varit tvungna att springa runt åkern på landsvägen. En annan version säger att trollen var för småvuxna för att klara av att springa över åkern och därför fick springa på landsvägen, runt åkern. En tredje, mer frekvent, version är att trollen var så kortvuxna att de inte kunde ta sig över ådringarna på åkern utan att riva ner de så det bildades kors. De fick därför spring från kant till kant av åkern där ådringarna vände. Med tanke på att de inte borde kunnat veta vart ryttaren var på väg verkar detta som den mest troliga versionen.

Stalledrängen hann precis in och porten hann precis stängas innan trollen var framme, de var tydligen mycket snabba. De skrek först på Sidsela Ulfstand och lovade att hon skulle bli den undigaste i Danmark (Skåne var en viktig del av Danmark vid denna tidpunkt) om hon lämnade tillbaks hornet och pipan. När hon vägrade övergick ropen till hotelser och till slut förbannade trollen slottet, ägarinnan, hennes släkt, hornet och pipan samt den som förde bort dem. Enligt förbannelsen skulle olycka komma om hornet och pipan någonsin lämnade Ljungby gård (nuvarande Trolle-Ljungby slott) samt att slottet skulle brinna tre gånger. Vissa versioner av sägnen säger att trollen först återvände när solen började gå upp igen.

Sedan dess lär:

• slottet ha brunnit tre gånger.
• hästen dog dagen därpå, till följd av sitt sår från drycken, och stallkarlen dog dagen efter det, möjligtvis fick han några mikroskopiska droppar av drycken på sin axel.
• trollen ha träffats av blixten och mött sitt öde därigenom.
• hela Sidsella Ulfstands ätt dött ut.
• hornet och pipan ha flyttats en gång, stället det flyttades till brann dock ner och de flyttades tillbaka.
• hornet och pipan ha stulits en gång, tjuven åkte dock fast och hornet och pipan återbördades till slottet.
• det ha börjar spöka i det rum som hornet och pipan flyttats till när det flyttats.
• trollen gjort flera försök att återta hornet och pipan.

I andra versioner av sägnen har trollen kallats för pysslingar, bergspysslingar och underjordiska.

Hornet och pipan finns fortfarande kvar på slottet och ibland (onsdagar och lördagar under sommaren) visas de för allmänheten. Slottet är dock vanligtvis stängt eftersom det är en privat bostad.

Se även:

• Trollastenen
• Trolle-Ljungby
• Folktro
• Saga
• Sägen
• Folksaga
• Konspirationsteori
• Ljungby horn och pipa
• Troll
• i uggleupplagan av Nordisk familjebok, sextonde bandet, 1912

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Att anteckna uppslagsverk
Språkbanken
Mambo
Timme
Käringknop
Råbandsknop
Indisk släpknop
Oxid
Polarsken