Riktantenn
En riktantenn är en radioantenn med riktverkan, dvs som huvudsakligen sänder (eller mottar) signaler i en bestämd riktning. Motsatsen är en rundstrålande antenn.Se även antennteori och radioteknik.
En perfekt rundstrålande antenn finns inte i sinnevärlden, utan är en rent teoretisk konstruktion. Den kallas isotropisk. Den närmast liggande praktiska konstruktionen är dipolantennen som har formen av en stav och sänder i alla riktningar utom just i de riktningar i vilka staven pekar. Dipolantenner används idag främst vid kortvågskommunikation och på relästationer för radiokommunikation, t ex på polisens och räddningstjänstens basstationer. Genom att koppla ihop flera dipolantenner, så kallad stackning, erhålls större förstärkning. Nära släkt med dipolantennen är kvartsvågsantennen. Sprötantennen på en FM-radio är en kvartsvågsantenn. Genom att kombinera dipolantennen med en reflektor och direktorer får man en yagiantenn som har god riktverkan. De flesta TV-antenner är av typen yagi. Yagiantennen har fått sitt namn från den japanske professorn Hidetsugu Yagi och hans assistent Shintaro Uda. Uda publicerade sina upptäckter i en japansk vetenskaplig artikel år1926. Två år senare publicerades den engelska versionen av professor Yagi. Yagiantennen kallas ibland även Yagi-Uda-antenn i facklitteraturen då båda anses ha lika stor del i upptäckten. En artikel om denna milstolpe inom antennteorin finns på: http://www.ieee.org/organizations/history_center/milestones_photos/yagi.html En snarlik modell är spiralantennen, även kallad helix, som ger cirkulär polarisation. Cirkulär polarisation används framförallt vid kommunikation med satelliter för att minska effekten av de polarisationsvridningar som förekommer vid sådan kommunikation.
För mikrovågor är parabolantennen en populär form av riktantenn. Detta beror främst på dess höga förstärkning. Det är mycket dyrt och komplicerat att generera höga effekter inom mikrovågsområdet. Genom en extremt stor förstärkning i antennen kan man erhålla stor riktad effekt utan att uteffekten till antennen behöver vara särskilt stor.
Extrema kortvågslyssnare och radioamatörer använder en märklig riktantenn som kallas beverage-antenn, felaktigt "bäver" på DX-slang. Namnet har antennen fått efter sin upphovsman Harold H. Beverage som var forskningschef vid radiobolaget RCA i USA. Beverage började för övrigt sin bana som assistent till Ernst Alexanderson, mannen bakom den till UNESCO:s världsarvslista nominerade Grimetons radiostation utanför Varberg. Antennen har alltså inget med bävrar att göra. Den består av en lång tråd i regel 2-4 våglängder lång på den aktuella frekvensen. Då antennen används på frekvenser upp till ca 4 MHz innebär det att den i regel är minst ett par hundra meter lång. Den hängs i regel upp i träd eller spänns upp på stolpar på några meters höjd. I bortre änden av antennen är den jordad via ett motstånd.
Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
Buddy HollyRichard Dreyfuss
Örtofta
Strösocker
Sockertång
Ahlgrens Bilar
Roman Polanski
Sågspån
Bondfångeri