Radiostyrning
En radiostyrning består alltid av en sändare och en mottagare.Sändaren sänder ut en bärvåg på den frekvens som motsvarar den radiokanal som används. Informationen moduleras in i bärvågen med antingen frekvensmodulering (FM) eller amplitudmodulering (AM). Mottagaren tar sedan emot denna signal och demodulerar den. Signalen kan vara antingen analog eller digital, men nuförtiden är digitala system helt dominerande. Radikanalen innehåller oftast flera informationskanaler. Att en radio är "fyrkanals" innebär inte att den har fyra radiokanaler/frekvenser, utan att man kan styra fyra oberoende funktioner med den.
De reglage som används för styrningen kan oftast varieras steglöst, eller i mycket små steg. Sådana system brukar kallas proportionalradio och är de vanligaste för radiostyrning av modeller. För t.ex. radiostyrda bilar och båtar är två kanaler vanligast, för flygplan krävs 2-4 kanaler beroende på om planet har motor, skevroder m.m. För motorflygplan är 4 styrkanaler vanligast. Förutom de kanaler som används för själva styrningen kan man ha flera extra funktioner av typen av/på. Det kan vara t ex att fälla vingklaffar eller landningsställ in och ut. När mottagaren har tagit emot signalen lägger den ut en spänning på var och en av kanalernas utgångar. Spänningen är proportionell mot reglagets utslag på sändaren för de proportionella kanalerna, medan den är maximal eller minimal för kanaler av av/på-typen. Spänningen går sedan via kabel till ett servo. Varje kanal har ett eget servo. Servot är en liten motor som vrider runt en hävarm som ställer in sig i ett läge som motsvarar spänningen. Det är denna rörelse man sedan utnyttjar för att röra roder, motorns gasreglage etc.
Se även fjärrkontroll (som kan vara radiobaserad, men aldrig kallas radiostyrning).
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Kategorier för Radiostyrning
radiostyrning(1), radio(1), (1)Intresserad av fler artiklar?
Motordrivet fordonKortvirkesmetoden
Skogsjan
Fastgödsel
Flytgödsel
Nightwish
Rhapsody
Heavenly
Freedom Call