Odalman
Odalman anges ibland som en ålderdomlig beteckning på en självägande (dvs ej livegen) bonde, men det fanns många självägande bönder som inte var odalmän.Begreppet nämns i den norska Frostatingslagen:"Ingen man får jord som Odal förrän tre förfäder ägt den och den kommer under den fjärde utan avbrott.
Gulatingslagen är ännu skarpare, den kräver sex generationer istället för fyra.
Den som föddes till sådan jord kallades odalboren, och han var t.ex berättigad till dubbelt så många böter som en vanlig bonde vid rättsmål. Odaljorden kunde heller inte säljas hur som helst, den var knuten till ätten, och var nästan ett medeltida förstadium till ett fideikommiss. Därmed var denna bonde inte riktigt ägare till jorden.
För att bevisa sin odalrätt måste man kunna naämna sina förfäder till sin farfars farfars far. För att under detta fanns en (säkert inte helt okomplicerad) ramsa som kallades langfedgatal vilken man lärde redan som barn.
Även senare, när begreppet försvunnit, fanns fortfarande arvsjord och köpejord.
saob:1/171/43640
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
Den Stora ToddydagenSexköp
Yxan
Upptäcktsresan
Länsstyrelsen i Uppsala län
Hind
Elyseeiska fälten
Smäck
Soutage