Ockupationen av västtyska ambassaden

Ockupationen av västtyska ambassadenTorsdagen den 24 april 1975 fick den västtyska ambassaden på Djurgården i Stockholm besök av sex tyska medborgare, Hanna Krabbe, Karl-Heinz Dellwo, Bernhard Rössener, Lutz Taufer, Siegfried Hausner och Detlef Schultz. Mer eller mindre ohindrade släpptes de in till kontorsdelen av vakten i receptionen. Väl inne drog de sex tyska terroristerna fram eldvapen och handgranater och samlade under vapenhot ihop tolv av de högst uppsatta anställda och installerade sig i biblioteket på ambassandens övervåning. Sprängladdningar apterades på övervåningen och gruppen framförde sina första krav: polisen skulle omedelbart lämna de ställningar de intagit på byggnadens bottenplan annars skulle en person i gisslan skjutas.

Polisen, som på liknande sätt framgångsrikt hanterat Norrmalmstorgsdramat, drog ut på det hela och lät meddela att dem var villiga att föra en dialog. Gisslantagarna var dock mer handlingskraftiga än de svenska småkriminella som, i enlighet med vad som senare skulle komma att kallas för Stockholmssyndromet, med tiden utvecklat ömsesidiga emotionella band med gisslan, och sköt utan vidare betänkligheter den tyske militärattachén Andreas von Mirbach och kastade ner honom i trappan till bottenvåningen. Polisen valde då att utrymma byggnaden.

Terroristerna ställde nya krav: tjugosex tyska terrorister inklusive ledarna för Baader-Meinhofligan skulle friges från västtyska fängelser. Om inte kraven tillfredsställdes skulle man börja skjuta gisslan med en takt av en person per timme med start klockan tio på kvällen. En kvart innan tidsfristen gick ut framfördes Bonn-regeringens (negativa) svar till terroristerna varpå den tyske handelsattachén Dietrich Stoecker fördes fram till en fönster och sköts ner. Polisen övervägde stormning men avstod. Man hade helt enkelt varken utbildning eller utrustning för dylika aktioner.

Under kvällen erbjöd Olof Palme fri lejd men detta avvisades.

Slutet på historien kom kvart i tolv på kvällen då hela övervåningen plötsligt flyger i luften. Hela byggnaden övertänds och ett stort rökmoln lägger sig över platsen. TV-reportern Bo Holmström skriker till sändningsledningen den nu klassiska frasen: Lägg ut, lägg ut!. Han var vid tillfället i skydd bakom en bil och gick därefter länge under namnet Hukande Holmström. Det står i efterhand klart att någon av terroristerna utlöste sprängladdningen av misstag.

Alla, utom en av terroristerna, överlevde explosionen även om flera skadas mycket allvarligt. Terroristerna, bedövade och i en del fall helt medvetslösa efter smällen, grips direkt. Regeringen, som naturligtvis inte ville uppmuntra till ytterligare terroristaktioner, utvisar snabbt terroristerna till Västtyskland, där de alla sedan länge var efterlysta, och omöjliggör på så sätt en rättegång eller en ordentlig utredning av händelsen i Sverige. Den svårast skadade terroristen utvisas, mot läkarnas vilja, och avlider inom en vecka efter hemkomsten. I Västtyskland döms de till dubbla livstidsstraff.

Se även

• Bok/En annan tid, ett annat liv

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Säkerhetsklass 1
Majron Andersson
Tjänstebil
Intern
Tjurnacke
Nackskott
Filial
Snövit
Giftiga växter