Neuroleptikum
neuroleptikum, -et, plural neuroleptika. Även antipsykotikum, antipsykotiskt läkemedel.Läkemedel som används mot psykos. Används bl.a. i behandlingen av olika psykoser, schizofreni, mani. Används även mot ångest och sömnstörningar, även om effekten kan vara begränsad. Vissa läkemedel i denna grupp används även mot illamående orsakat av t.ex. behandling mot cancer samt yrsel.
Delas in i nyare och äldre läkemedel. De nyare kallas även för atypiska neuroleptika. Definitionen av atypiska n. varierar, men den ursprungliga definitionen är "läkemedel som inte orsakar EPS hos människa".
De äldre n. ger en specifik antipsykotisk effekt, samtidigt som hjärnans aktivitet dämpas. De har också en sederande effekt. De nyare n. är inte lika sederande, vilket oftast är en fördel. Dock kan den dämpande och sederande effekten användas när en patient är väldigt orolig.
Neuroleptika verkar genom att minska mängden av vissa signalsubstanser, främst dopamin. De nyare n. verkar ofta även på serotonin. Effekten kan skönjas inom kort tid, men full effekt kan dröja några veckor.
De äldre n. orsakar en särskild typ av biverkningar, EPS (extrapyramidala symtom), som kan vara väldigt plågsamma. Till EPS hör akut dystoni, en sorts kramp i svalget som kan vara mycket smärtsam. "Motgift" finns. En annan typ av EPS är parkinsonism som liknar Parkinsons sjukdom. En tredje typ är akatisi, som består av rastlöshet, inre oro, och känsla av krypningar mestadels i benen. Den är otrevlig även på det sättet att den kan missuppfattas som att den sjukdom man ville behandla har blivit värre, varpå man höjer dosen och därmed ökar biverkningarna.
En särskild typ av långtidsbiverkan är tardiv dyskinesi, som kan yttra sig som ett slags tics, t.ex. att tungan "hoppar ut" ur munnen, tuggande rörelser eller liknande.Dettta kan komma efter redan sex månaders behandling, men kommer oftast efter en betydligt längre tid. Denna biverkan kan tyvärr bli permanent om man inte åtgärdar problemet i tid (ca. 5-10% av fallen). Därför är det viktigt att man då snarast tar bort det aktuella läkemedlet och eventuellt byter till ett av de nyare, som inte orsakar TD.
Andra biverkningar är trötthet, "seghet", initiativlöshet, likgiltighet, viktuppgång, muntorrhet, sexuella störningar, menstruationsstörningar och svimningskänsla när man ändrar kroppsställning. Några preparat kan ge allergiska reaktioner. En del ger hjärtbesvär. En substans (klozapin, Leponex) som används "när inget annat biter" kan ge blodförändringar som gör att man blir känslig för infektioner, med risk för svår sjukdom, och därför krävsregelbundna blodprov när man tar det. De nyare medlen misstänks i vissa fall kunna orsaka eller förvärra diabetes.
Tyvärr har de äldre n. inte så bra effekt på "negativa" symtom vid psykoser. De nya är i vissa avseenden bättre, men är likvärdiga för de "positiva" symtomen.
Det finns även depåneuroleptika som ges genom injektion i en muskel. Dessa utsöndras sedan långsamt därifrån och gör att läkemedlet finns i kroppen under en längre tid (ett par veckor-någon månad). Detta betyder att man inte behöver ta läkemedlet så ofta, men det är pilligare att hitta rätt dos och tar längre tid att byta behandling. Vissa biverkningar är också vanligare i denna form. Endast äldre n. finns i denna form i Sverige, men på licens från Läkemedelsverket kan man ta in även andra preparat.
Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
Hideo KojimaSega Saturn
Arvfurste
Helvig av Holstein
Erik X Knutsson
Mora sten
Lena Cronqvist
Sveriges radioapparat P1
Norra Kvarken