Medvetande
När sinnesintryck och perception når upp till ett visst tröskelvärde blir de medvetna.Benjamin Libet har upptäckt att medvetandet om verkligheten är en halv sekund fördröjt medan "omedvetandet" har beslutat en respons en halv sekund innan handlingen verkligen utförs.
Hur vi medvetet och omedvetet tar in och tolkar information studeras inom kognitionsvetenskapen.Sida 1 av 17 http://www.mphy.lu.se/avd/nf/hesslow/philosophy/HW-medvet.htmDet här kan knappast bli en faktasida, så här kommer lite lösa tankar i form av en artikel av Pauli T, påbörjad 20 nov 2003:
Vetenskapen är på god väg att formalisera medvetandet, men har bara skrapat på ytan till en förståelse av hur det faktiskt fungerar. Kan hjärnan egentligen rymma en full förståelse av sin egen hjärna? Vi blir säkert nöjda om vi förstår på ett ungefär.
En viktig komponent i medvetandet är minnet. Det finns hos människan också en mekanism som tidstämplar minnet, för annars skulle det väl inte finnas någon ordning mellan minnesbilderna och vi skulle inte veta om det varit från igår eller idag. Ett minne kan reta fram en tanke, en känsla eller sinnesupplevelser, men det går också åt andra hållet vid minnesprägling. Det har visats att hälften av alla intryck vi tar in faktiskt betår av minnen förutom när vi drömer då det enbart består av minnen. Är det i våra känslor - allt från smärta till välbehag - som den renaste formen av medvetande finns - eller måste vi göra oss en inre bild av en helhetssituation med blandade känslor, minnen och tankar tillsammans för att få en medveten närvarokänsla?
Hypotes: Medvetande = Tänkande + Upplevelser, Upplevelse = Känsla + Minne.
Nu-medvetandet verkar variera individuellt och efter humör, temperatur m.m. Vissa är mer medvetna om den yttre världen och vissa ser mest deras inre värld. En del ser världen genom ett töcken och verkar inte vara speciellt medvetna om saker och ting. Andra kan få illuminationer som innebär att bli stegvis medvetnare och klarare i huvudet genom livets gång. Det kan ha skett efter mycket informationsintag och hårt tänkande. En immersion på hjärnbarken kan ha skett, en dramatisk omstrukturering. Men så kanske detta medvetande heller inte är i direkt koppling med verkligheten utan bara ger en behaglig känsla av kontroll? Genom meditation kan man koppla bort tänkandet och flytta medvetandet närmare verkligheten för att slippa konstruera uppfattningar om sig självt - ett s.k. metamedvetande som vid forsatt självanalys p.g.a. självkontrollsbehov orsakar ännu ett nytt skal - ett metametamedvetande osv tills man inte mer når till kärnan av sina känslor.
Notera att information kan överföras men inte upplevelser! Upplevelser kan bara triggas fram. Detta kan innebära att upplevelserna måste finnas färdiga från födelsen. Vid ett minne förknippat med en känsla - försök glöm minnet och upplev bara känslan. Uppkommer då nya minnen förknippade med samma känsla? Hur många känslor finns det? Sådan självanalys kallas introspektion, som är en metod att studera sitt medvetande.
Varför är vi medvetna? Vi kanske kunde ha fungerat identiskt lika bra som zombies eller robotar utan medvetande? Vi skulle se, drömma tänka m.m. men inte vara medvetna om det. Vilken evolutionär fördel har vi av medvetandet? Vad är det värdefulla i att ha ett medvetande egentligen? Är medvetandet bara ett av evolutionens lyckade spillprodukter som det inte finns någon anledning att ta bort? En annan hypotes är att medvetandet är en produkt av kvantfysiologiska naturlagar. Observera att allt detta är hypoteser och inte teorier! Teori blir det först när det bevisats. De som påstår sig ha en medvetandeteori vet förmodligen själva inte skillnaden på hypotes och teori.
Tekniska förbättringar ger emergens i distinkta steg. När komplexiteten i en maskin eller ett system ökar så finner det nya användningsområden, när det går 10 gånger snabbare, har 10 ggr mer utrymme, tar 10 ggr mindre plats. Är det så att allt som uppnår en viss grad av komplexitet får ett högre medvetande i sig självt? Medvetande emergerar ur tankar (och maskinexekvering kanske), minnen och känslor. Det är mest systemet i sin helhet som ger upplevelsen. Och kanske måste omgivande system också bidraga till medvetandet inom systemet? Alltså mat, mänskliga kontakter, boende, jobb och hela vår omgivning. Våran kropp separerad från universum skulle snart förlora medvetandet - definitivt om vi inte får mat i oss.
Psyko-fysiska parallellismen omfattar medvetandeteorier som innebär att de mentala processerna och de neurofysiologiska processerna i hjärnan är fullständigt parallella och utan inflytande på varandra. En helgalen tanke som jag har är att när universum skapades så delades Ingenting upp i materia och antimateria ungefär som att 0 = -1 +1. Att allting är deterministiskt innebär sedan att båda världar fungerar parallellt och har en exakt motsvarighet i varandra, en direkt mappning, utan att inverka på varandra. Min fråga är då - är den mentala världen egentligen den antimateriella världen? /pt
Genom att experimentera med drogeroch att pilla direkt på hjärnan har det visat sig att hjärnans konstruktion och kemi har att göra med våra upplevelser av medvetandet. Benjamin Libet har visat att medvetandet om verkligheten är en halv sekund fördröjt medan "omedvetandet" har beslutat en respons en halv sekund innan handlingen verkligen utförs. Det kan exempelvis förklara medvetandefenomen som déjà vu. Synkroniseringen av nervsignaler är makalöst. Prova att stöta din tå mot pannan! Beröringen i tån kännas inte en halv sekund senare än i pannan trots att nervbanorna till tån är så pass mycket längre. Det är friskt att vara omedveten om våra kroppsfunktioner. En hög medvetandegrad kanske är ett fel i hjärnan? Intelligenta människor lider av och till av sin självmedvetenhet. Det ger bekymmer som att tänka på vad andra tänker om dem - att de är bevakade och sådant. Medvetande är trots allt ett lyckat fel när det är i balans.
Ett av de största filosofiska frågorna är om vi egentligen har en fri vilja. Finns det egentligen en fri vilja om vi nu omedvetet redan har beslutat handlingarna i förväg och medvetandet bara är en projektionsduk av verkligheten som redan inträffat för en halv sekund och dessutom spelar upp effekter av handlingar som hjärnan redan beslutade för mer än en sekund sedan? Är det här ett bevis på att den fria viljan är en illusion?
Svar: Förutom det apatiskt iaktagande medvetandet som avses här kan väl de flesta inte förneka att de också kan göra medvetna beslut genom en fri vilja som är medveten? Vi kan alltså alternera medvetandet mellan två tillstånd! Det omedvetna beslutet har alltså föregåtts långt tidigare av medvetna viljor till en handling som inte är samma sak som det medvetande som eventuellt vaknar till när handlingen kanske ger en oväntad respons. Vi alternera alltså mellan olika medvetandetillstånd men har fortfarande bara ett enda medvetande i taget som vi uppfattar som ett och samma sammanhängande medvetande - ett jag som vill - som ser och hör - som förstår. Vi är oförmögna att skilja på dessa olika tillstånd för det behöver vi inte göra.
Denna artikel är skriven och emellanåt redigerad av Pauli Terho
Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
KamaxelNewtonmeter
Francis Bacon
Alkohol
Apollo
Platina
Växthusgas
Avgas
Ferrari Testarossa