Lutetium

Innehåll- 1. Teknisk data - 1.1 Isotoper - 1.1.1 Stabila (eller nästan stabila) - 1.1.2 Radioaktiva, bl.a. - 2. Användningsområden - 3. Framställning

Lutetium, kemisk beteckning Lu, är ett grundämne med atomnummer 71. Lutetium är den minst vanliga av lantaniderna då jordskorpan i snitt endast innehåller 0,8 gram / ton. Namnet kommer från Lutetia, det romerska namnet på Paris och gavs metallen av upptäckaren fransmannen Georges Urbain år1907 då han lyckades separera lutetium från ytterbium. Parallellt upptäcktes metallen också av österrikaren Carl Auer von Welsbach samt av amerikanen Charles James.

1. Teknisk data

Atommassa:174,967 Smältpunkt: 1 652 grader C Kokpunkt: 3 395 grader C Densitet (25 grader C): 9 840 kg/m^3 Elektronegativitet: 1,27

1.1 Isotoper

1.1.1 Stabila (eller nästan stabila)

• Lutetium-175 - 97,41%
• Lutetium-176 - 2,59% (radioaktiv; halveringstid 22 miljarder år)

1.1.2 Radioaktiva, bl.a.

• Lutetium-177, halveringstid 6,71 dagar

2. Användningsområden

Då metallen är sällsynt och mycket dyr så finns det få användningsområden. Det enda värt att nämna är att man med hjälp av lutetium kan framställa ren betastrålning vilket kan användas som katalysator vid vissa kemiska reaktioner.

3. Framställning

Ren lutetium fås genom metallotermisk reduktion av LuCl3 eller LuF3.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

TACS
Lightwave
Raytracing
Litauiska
PDC
Benefon
Raycasting
NEC
Sagem