Kvinnofrid

Kvinnofrid betyder specifikt att kvinnor ska skyddas från våld begånget av män, vilket är många gånger vanligare än andra kombinationer, särskilt mellan sammanboende par. Se även hustrumisshandel och husaga.

Första gången vi vet att man använt begreppet kvinnofrid är på 1200-talet. Den första lagen om kvinnofrid var dock faktiskt mindre i kvinnornas intresse än männens, eftersom den var till för att skydda mannen från att hans egendom blev tagen ifrån honom av andra män. Den nya kvinnofridslagen tillkom så sent som på 1990-talet, vilket säger en del om hur långsamt det har gått för kvinnor att få ta del av grundläggande mänskliga rättigheter.

Den som skrivit artikelns andra stycke har nu 2 dagar på sig att uppge källor och tala om vad den menar. Annars raderas andra stycket.* Är en nationell lag mot våldtäkt i männens intresse? Ska man tolka det skrivna som att det ligger i kvinnors intresse att bli våldtagna?*Är en nationell lag mot kidnappning, tvångsgifte och barnäktenskap i männens intresse? Innebär detta att kvinnor då tyckte att tvångsgiften, kidnappningar och barnäktenskap är bra?*Vad är "Kvinnofridslagen" för något? Något sådant existerar i alla fall inte i min lagbok.*Vilka nya rättigheter har tillerkännts kvinnor genom den "lagen"? Var det lagligt att slå ihjäl sin fru före 1990-talet? Vilka grundläggande rättigheter saknade kvinnor i Sverige 1989?Inte jag som skrivit artikeln, men ändå:

• Ja, om lagen i första hand finns till för att säkerställa en mans ensamrätt till sin hustru eller en fars möjligheter att gifta bort sin orörda dotter, och inte kvinnans rätt till sexuellt självbestämmande.

"Sexuellt självbestämmande" hade ingen på den tiden, undantaget möjligen kungen. I övrigt omfattades INTE utomäktenskapliga affärer som sådana av kvinnofridslagen.

• Naturligtvis kan en sådan lag även ha fördelar för kvinnor, vilket inte artikelförfattaren förnekat.

Lagen KAN ha haft fördelar för kvinnor!!! Det låter ju intressant. Mina motfrågor ovan kvarstår alltså: När och under vilka omständigheter har kvinnor uppfattat det som positivt att bli våldtagna? När och under vilka omständigheter har det ansetts som bra att kidnappa flickebarn och tvinga dem att gifta sig med någon de inte känner?

• Det korrekta namnet är Grov kvinnofridskränkning tror jag.

Stämmer utmärkt.

• Skillnaden är att den nya lagen bättre än gamla lagar speglar de faktiska förhållandena för misshandlade kvinnor, tror jag. Det är stor skillnad på misshandel riktad mot män och misshandel riktad mot kvinnor och därför måste de i praktiken bekämpas olika. Ett exempel (som inte har med den här lagen att göra men som visar hur jag menar) är att misshandel mot kvinnor oftast utförs hemma av någon närstående medan misshandel mot män oftast utförs utomhus av någon främling. Nån gång på åttiotalet började misshandel falla under allmänt åtal (typ) så att vem som helst, inte bara offret, kunde anmäla ett misshandelsfall. Det har stor betydelse eftersom folk är mycket mer benägna att anmäla främlingar än att anmäla någon man känner och kanske tom är gift med. Ändringen ledde alltså till fler anmälda fall, och en anmälan är ju en förutsättning för åtal och dom. Den gamla lagen hade misshandelsfall mellan män som norm. http://www.naring.regeringen.se/pressinfo/faktablad/PDF/n2001_005.pdf

Driver du med mig? Hur en lagtext kan "spela några förhållanden" på det sätt som du tycks mena, övergår mitt förstånd. Grov kvinnofridskränkning gör det definitivt inte, eftersom den centrala biten, kränkningen, inte fordrar uppsåt eller ens vållande. Det andra problemet illustreras väl bäst av en fråga, vad låter värst: 1 grov kvinnofridskränkning eller 120 våldtäkter, 35 misshandel och 20 ofredanden? Beträffande allmänt åtal och angivelsebrott föreslår jag att du läser artikeln om åtal. Dessutom är det ytterst tveksamt om flytten av sådan misshandel m.m. från angivelse- till åklagarbrotten inneburit något positivt. Snarare har nog flytten inneburit fler frikännanden och att den misshandlade kvinnan berövats sin rätt att föra åtal för det hon utsatts för, när hon väl VILL åtala. När den misshandlade kvinnan väl kommit i från sin torterande make/sambo och omvärderat sin syn på honom, så har hon redan "hjälpt" honom att bli frikänd och åtal kan då inte föras igen. Jag är fruktansvärt less på att åtgärder framställs som "bra för kvinnor", när de i praktiken innebär det rakt motsatta. Tilläggas bör kanske också att grov misshandel, även av någons fru, alltid(?) varit ett åklagarbrott.

Vad du menar med att någon är norm i lagens ögon är något oklart. I svensk lagtext har brottsoffer refererats till som han, utom när brottet bara kunde drabba kvinnor. I finländsk lagtext på svenska användes istället hin. Användandet av han har noll och intet samband med att enbart män kunde vara brottsoffer: det är bara ett sätt att göra lagtexten kortare och mindre rörig. Numera har den svenske lagstiftaren övergått till att skriva han eller hon - varför man inte skrev dit det könsneutrala hin istället övergår mitt förstånd. Men det är säkert jättebra att göra lagtexten onödigt lång och rörig. (Röran kommer alltså av att använda ordet eller mitt i lagtexten, som ofta innehåller uppräkningar med ordet eller, och har inget att göra med att man även använder ordet hon.)

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Henrik Alexandersson
Christian Gergils
Europeiska unionen
Egentligen
Adelsön
Pierre Schori
Gräns
Fritidsort
Pär Mårts