Kustartilleriet

Kustartilleriet, KA, tidigare vapenslag inom den svenska marinen. Sedan år2000 är kustartilleriet ombildat och kallas nu amfibiekåren.

KA:s traditioner kan föras tillbaka till de kustbefästningar som successivt byggts genom århundradena. Sedan ett fast minförsvar tillkommit under 1800-talet blev frågan om ett självständigt vapenslag med kustförsvarsuppgifterna aktuell. År1902 sattes det nya vapenslaget upp genom att Vaxholms och Karlskronas artillerikårer ur armén slogs samman med flottans minörkompanier. Detachement skulle även bemanna Fårösunds och Älvsborgs kustfästningar. Under första världskrigets beredskap anordnades även Hemsö fästning och Luleå kustposition. Efter en reducering genom 1925 års försvarsbeslut skedde en återuppbyggnad och utökning under och efter andra världskriget. Med "Marinplan 60" som grund standardiserades vapenparken och ytterligare rörliga förbandstyper tillkom, bl.a. utvecklades kustjägarkompanierna såsom en allsidigt användbar spanings- och anfallskomponent i kuststriden.

Fram till mitten av 1990-talet bestod KA i huvudsak av fasta och rörliga förband, lednings- och underhållsenheter i skärgårdarna. Det främsta syftet var att försvara kustområden genom eld mot sjömål. Viktiga inlopp och förträngningar bevakades redan i fred. Redan under 1980-talet moderniserades KA genom tillförsel av nytt rörligt artilleri samt nya ubåtsskyddsförband vilka skulle skydda våra hamnar, leder och vattenvägar mot främmande undervattensverksamhet.

KA utvecklades under hela 1900-talet successivt för att hantera hotet från en eventuell invasion. Fasta spärrbataljoner utgjorde grunden i förbandstyperna kustartilleribrigad och kustartillerigrupp. Förbanden bestod av lätta och tunga artilleribatterier, minspärrförband och lätta robotbatterier. Deras uppgift var att försvara viktiga skärgårdsavsnitt och hamnar. De flesta är i dag nedlagda, men några få finns kvar i anslutning till våra viktigaste hamnar och inlopp. De fasta spärrbataljonerna kompletterades med kustjägarkompanier (se kustjägare), minutläggningsdivisioner och rörliga artilleriförband. Förbanden kompletterades även med arméförband.

De rörliga KA-förbanden har under 1990-talet utgjorts av ett tungt kustrobotbatteri, lätta robotbatterier, amfibiebataljoner och KA-bataljoner. De rörliga förbandens uppgift har främst varit att kunna förstärka försvaret i hotade kustområden.

Kustartilleriet utvecklades snabbt de sista åren innan ombildandet till amfibiekåren. I den nyinriktning som genomfördes 1999 skedde en prioritering till amfibieförbanden (se amfibiebataljon). Dessa sammanhålls i fyra amfibiebataljoner vilka leds av en amfibiebrigadledning (se amfibiebrigad). Två amfibieregementen regementen (Amf1 i Vaxholm och Amf4 i Göteborg) återstår ännu av ursprungliga fem kustartilleriregementen (KA2 i Karlskrona, KA3 i Fårösund, KA5 i Härnösand).

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Logic
Manga
Anime
Bonsai
Uppslagsverk
Boolesk algebra
Katalonien
Melodifestivalen 1975
Interlingua