Krigen i fd Jugoslavien

Innehåll- 1.Slovenien - 2.Kroatien - 3.Bosnien

Krigen i fd Jugoslavien är en beteckning på det inbördeskrig som pågick mellan år1991 och år1995 i forna Jugoslavien. I huvudsak kan man tala om tre olika krig inom ramen för inbördeskriget.

1.Slovenien

Efter att under en tid förberett en utbrytning ur den jugosalviska federationen utropar sig delrepublikerna Kroatien och Slovenien som självständiga stater 25 juni 1991. Som ett svar anfaller den serbiskdominerade federala armén (JNA) Sloveniens huvudstad Ljubljana samma månad.

I stridigheter mellan den jugoslaviska armén och Slovenien dödas ett sjuttiotal personer. Redan efter ett par dagar drar sig den jugoslaviska armén tillbaka från Slovenien då ingen betydande serbisk minoritet finns att tala om i Slovenien.

Efter tiodagarskriget i Slovenien förekommer inte fler reguljära krigshandlingar på slovenskt territorium.

2.Kroatien

Till skillnad från Slovenien har Kroatien en betydande serbisk minoritet (c.a. 12% av Kroatiens totala befolkning). De största delarna av den serbiska minoriteten bor i gränsområdena mot Bosnien och Vojvodjina. Under år1990 låter den serbiska ledningen i dessa regioner förstå att de tänker bryta sig ur Kroatien om Kroatien bryter sig ur Jugoslavien.

Under president Franjo Tudjmans ledning inleds under år1990 en kroatiseringsprocess och många serber avsätts från ledande positioner inom polis och statsförvaltning. En ny konstitution antas som inte ger den serbiska minoriteten några särskilda rättigheter. I december 1990 utropas Krajina till en autonom provins av de serbiska ledarna.

Under våren år1991 eskalerar våldsamma sammandrabbningar mellan kroatisk polis och serber i Krajina och under hösten trappas våldet succesivt upp till en konventionellt krig. I juli år1991 anfaller den jugoslaviska federala armén Kroatien.

JNA är fortfarnade en alljugoslavisk institution som syftar till att hålla Jugoslavien samman. Dock tjänar armén främst serbiska intressen. Under kriget i Kroatien finns en förvirring om JNA. I vissa delar av landet uppträder den néutralt medan den på andra platser sammanbetar med serbiska nationalister.

I augusti år1991 blockeras JNA:s armébarracker i Kroatien vilket ses som en krigsförklaring och JNA börjar mobilisera trupp från Serbien. Den federala regeringschefen Ante Markovic motsätter sig JNA:s invasion, men i det federala rådet finns hösten år1991 bara fyra representanter kvar (från Serbien, Montenegro, Vojvodjina och Kosovo) och Serbiens president Slobodan Milosevic tar kontroll över den federala armén.

JNA koncentrerar sig på att anfalla strategiska platser som ex. städerna Glina, Dubrovnik, Vukovar och Osijek. De områden som intas av serbiska nationalister renas etniskt likväl som områden övertagna av kroatisk militär.

FN:s sändebud Cyrus Vance försöker medla mellan parterna och en vapenvila utropas den 23 november 1991. Den bryts dock strax därefter.

I januari 1992 påbörjas en mer bestående vapenvila och den 15 januari 1992 erkänner EG (efter starka påtryckningar från Tyskland) Kroatien och Slovenien som självständiga stater. Den 27 februari 1992 förklarar Slobodan Milosevic kriget som över.

När striderna är över har Serbien kontroll över en tredjedel av det kroatiska territoriet. FN upprättar en fredsbevarande styrka - UNPROFOR i Kroatien.

I maj år1995 anfaller den kroatiska armén de områden i Kroatien som fortfarande är kontrollerade av den jugoslaviska armén. Stora delar av den serbiska befolkningen i Kroatien fördrivs eller mördas under de kroatiska attackerna.

3.Bosnien

Efter valet i Bosnien år1990 bildas en koalitionsregering av tre etniska partier: det muslimska SDA , det serbiska SDS och det kroatiska HDZ. Alija Izetbegovic, ledare för det starkaste partiet SDS, blir presidnet.

I och med den kroatiska och slovenska självständigheten från Jugoslavien höjs röster från bosnienkroater och bosniaker att även Bosnien bör söka självständighet. Bosnienserberna motsätter sig detta och deras ledare Radovan Karadzic varnar för inbördeskrig om Bosnien blir självständigt.

En folkomröstning hålls i mars år1992, men stora delar av den serbiska befolkningen bojkottar omröstningen. Majoriteten av de som röstar säger ja till självständighet för Bosnien och den 3 mars 1992 utropas Bosnien-Hercegovina som självständig stat. Den 6 april 1992 erkänner EU Bosnien som en självständig stat.

Bosnienserberna protesterar våldsamt mot beslutet och bosnienserberna utropar en sjävständig republik i Republika Srpska. Ett bosnienserbiskt nationalgarde, med soldater från Serbien och serbiska soldater från den bosniska armén, formeras med syfte att ta kontroll över territorier i östra Bosnien.

Den federala armén i samarbete med serbiska milisstyrkor anfaller Bosnien i syfte att återta kontrollen över territoriet. Man lyckas ta kontroll över stora delar av norra och östra Bosnien varvid majoriteten av bosniakerna i dess områden flyr.

Under flera veckor är Bosniens huvudstad Sarajevo under belägring och invånarna utsätts då så gott som dagligen för beskjutning av rivaliserande grupper. Den 5 februari 1994 dödas 68 människor och över 200 skadas när en granat slår ner på en marknadsplats i staden.

link

De bosniska kroaterna utropar i början av kriget en självständig republik (Herceg-Bosna) i de delar av Bosnien där bosnienkroater är i majoritet med Mostar som huvudstad. Inledningsvis allierar sig bosnienkroaterna med den bosniska regeringen i kriget mot serberna, men snart bryter strider ut mellan den bosniska regeringen och de kroatiska separatisterna. Bosnienkroaterna får stöd av regeringen i det nybildade Kroatien. Staden Mostar delas i en muslimsk och en kroatisk del. Den gamla bron Stari Most som förenat de två sidorna förstörs den 9 november 1993. En vapenvila inleds mellan bosnienkroaterna och den bosniska regeringen i april år1994.

I juli år1995 rycker bosnienserbiska styrkor framåt i norra Bosnien. Staden Srebrenica, som från april 1993 varit skyddad av FN anfalls av bosnienserber 6 juli 1995. FN:s personal flyr och Nato väljer att inte bomba då delar av FN:s personal hålls som gisslan. Omkring 6000 människor tros ha mördats i Srebrenica under några dagar i juli år1995.

Den uppenbara etniska rensningen får omvärlden att reagera och Nato börjar bomba serbiska ställningar samtidigt som kroatisk militär går in i västra Bosnien. I oktober år1995 går serberna med på vapenvila och i Dayton skrivs ett avtal under 14 december 1995 av Slobodan Milosevic, Alija Izetbegovic och Franjo Tudjman (se Daytonavtalet). Avtalet stipulerar att Bosnien delas i två delar: en serbisk Republika Srpska och en federation mellan bosnienmuslimer och bosnienkroater. Rent formellt hänger de bägge delarna samman, men de har eget polis- och rättsväsende.

link Uppdelning av Bosnien

Se även

• Jugoslavien
• Slovenien
• Kroatien
• Bosnien-Hercegovina
• Slobodan Milosevic
• Radovan Karadzic
• Arkans Tigrar
• Ratko Mladic
• Biljana Plavsic
• Etnisk rensning
• Sanski Most
• Srebrenica
• Stupni Do

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

The Loft
Koneo
Didgeridoo
Flöjt
Restjugoslavien
Donovan
Dalmatien
Pristina
Score