Komplexa tal
Innehåll- 1. Allmänt om komplexa tal - 2. Det komplexa talplanet - 3. Det utvidgade komplexa talplanet (Riemannsfären) - 4. Representationsformer - 5. Komplexvärda funktioner (en variabel) - 6. Vektorer - 7. Användningsområden - 8. Se även1. Allmänt om komplexa tal
Komplexa tal är en nödvändig utökning av den normala tallinjen (de reella talen, R) för att alla ekvationer ska få lösningar. Mängden av komplexa tal brukar betecknas med den versala, fetstilta bokstaven C.
Ett komplex tal har två delar; den reella och den imaginära. Ett komplext tal z (som alltså tillhör mängden C) representeras ofta på den kanoniska formen:
z = a+bi
Där är a och b två reella tal, som kallas för den reella delen och den imaginära delen av z. Formen bi är en komprimering av b·i däri är den imaginära enheten som ligger till grund för räkning med komplexa tal. Denna har egenskapen:
i² = -1
Häri ligger det magiska med komplexa tal som många tycker är svårt att hantera; eftersom i i kvadrat blir ett negativt tal kan man inte lösa ut i utan att använda just komplexa tal. Man räknar med komplexa tal precis med samma räkneregler som för vanliga tal bortsett från att i·i = -1. Eftersom i² = -1 så är lösningarna till z² = -1, z = i och z = -i. Därför kan ekvationer som med som saknar reella rötter nu få sina lösningar. Exempelvis z² + 4 = 0, saknar reella rötter men har de komplexa rötterna z = -2i och z = 2i.
2. Det komplexa talplanet
Det komplexa talplanet är det koordinatsystem som spänns upp av den reella och imaginära axeln. Den reella delen av talet utgör x-koordinaten, och den imaginära delen utgör y-koordinaten.
3. Det utvidgade komplexa talplanet (Riemannsfären)
Inför en punkt (oändligheten)Ligger oändligt långt bort i alla riktningar.I reell analys har vi två oändlighetspunkter, meni komplex analys har vi endast en sådan.
Borde inte de komplexa oändlighetspunkterna utgöra en kontinuerlig endimensionell mängd, en sorts cirkel på oändligt långt avstånd?
Varför?
Reella tal har ett absolutbelopp och en riktning (plus eller minus) Det finns en oändlighet i vardera riktningen. Analogt har imaginära tal ett absolutbelopp (r) och en riktning (theta). Om man skall ha en oändlighet för varje theta, som ju ligger i [0,2*pi], blir det väl en kontinuerlig mängd? - Tournesol- (Det var inte jag som skrev "varför".) Oändlighetspunkten för komplexa tal brukar åskådliggöras som exempelvis nordpolen på en glob, med origo i sydpolen. There can be only one. --Sn
Ne, det var jag som undrade varför. (Bara för att det var intressant att veta hur du kom fram till din "mängd".) /Esson
4. Representationsformer
Komplexa tal representeras antingen på kanonisk form (kallas även rektangulär form), vilket är detsamma som den som används ovan, a+bi, eller på polär form. I polär form anger man istället talets absolutbelopp och argument. Dessa uppkommer då man tänker sig en linje dragen från origo i det komplexa talplanet, ut till talets punkt. Absolutbeloppet blir således (enligt Pythagoras sats):
r = mod(z) = |z| = sqrt(a²+b²)
medan argumentet är:
t = arg(z)
som synes är argumentet inte entydigt bestämt: det finns ju flera vinklar som är möjliga! Normalt kanske man håller sig till argument mellan 0 och 2Pi, så är argumentet:
t = arg(z) = arctan(b/a)+k·2Pi om a > 0t = arg(z) = arctan(b/a)+Pi+k·2Pi om a < 0t = arg(z) = Pi/2 + k·2Pi om a = 0
http://hem.bredband.net/lenant/koplexatal.gif
där k tillhör de hela talen (...-2, -1, 0, 1, 2, 3...). Här gäller det att hålla tungan rätt i mun och tänka på enhetscirkeln! Man kan givetvis härleda formler som använder arcussinus och arcuscosinus på samma vis som arcustangens ovan.
Representationen på polär form skrivs ofta:
z = re^(it)
där r och t är som ovan.
Nu ser vi även att:
e^(it) = cost+isint
5. Komplexvärda funktioner (en variabel)
Sätt w = f(z), z tillhör Cf ordnar till varje z ett komplext ww kallas då bilden av z
Ex:w = z+3+iHär avbildas t ex Origo på punkten 3+i
Exw = izEftersom z = re^(it) och i = e^(i·(Pi/2)) enligt ovanGer w = re^(i·((Pi/2)+t))Nu ser vi alltså att bilden är en vridning med Pi/2 i positiv led.
6. Vektorer
Eftersom ett komplext tal kan skrivas på formen x + yi så kan talen representera vektorer i planet. Man låter då vektorn (x,y) vara ortsvektor till punkten x + yi i det komplexa talplanet. Detta kan vara speciellt intressant då man ska rotera en vektor med t grader. Man låter då vektorn (x,y) representeras av talet x + yi. Därefter roteras vektorn med t grader, genom att multiplicerax + yi med e^(ti). Anledningen till detta är följande:
x + yi = z = |z| * ( cos(arg(z)) + isin(arg(z)) ) = |z| * e^(arg(z)i)Låt arg(z) vara lika med a(x + yi) * e^(ti) = |z| * e^(ai) * e^(ti) = |z| * e^(ai + ti) = |z| * e^(i(a+ t) )|z| * e^(i(a+ t) ) = |z| * ( cos(a+ t) + isin(a+ t) )
z:s koordinater är som synes (x,y) = ( |z|cos(a)), |z|sin(a)) ). Efter mulitplikationen är koordinaterna( |z|cos(a+ t), |z|sin(a+ t) ). Därav är vektorn roterad med t grader. Tillvägagångssättet kan till en början verka krånglig men har sina fördelar vid olika tillfällen. Speciellt enkelt blir det att rotera en vektor med 90 och 180 grader.
7. Användningsområden
De komplexa talen används framförallt inom elektroniken och fysiken.
8. Se även
- Komplexa tal/Definition
- Komplexa funktioners derivata
- Residykalkyl
- j-omega-metoden
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
UnnFelix Mendelssohn
Leopold III av Belgien
Stig Dagerman
Lapplisa
Anfang
Versalisering
Ralph Macchio
Johan Tobias Sergel