Komplementsystemet

Komplementsystemet är en del av kroppensimmunförsvar. Det utgörs av ett antal blodproteinersom aktiveras i en kaskad, där de olika stegen ochkomponenterna har olika effekter.

Huvudkomponenterna i komplementsystemet betecknasC1, C2, C4, C3, C5, C6, C7, C8 och C9. (På grund av att beteckningarna tilldelades innan man utrett komponenternasfunktion och aktiveringsordning ordentligt så kommerkomponent C4 före komponent C3.) Dessa komponenter beståri sin tur av delar, som antingen slås ihop eller bryts isärsom del av aktiveringen av komplementsystemet. Delar sombryts isär (spjälkas) benämns med bokstäverna a respektiveb efter komponentnamnet, t ex C3a och C3b, medan delarsom slås ihop får andra bokstäver, t ex C1q.

Huvudanhalterna i komplementsystemets aktiveringskedja ärC3, som har många olika effekter, och C5, som är utgörhörnstenen i ett membranattackkomplex (ofta förkortatMAC, från den engelska namnformen membrane attack complex).

Komplementsystemets huvuduppgifter kan sammanfattas somlysering (dödande av främmande celler),opsonisering ("flaggning" av främmande celler så attandra immunceller vet vilka celler som ska angripas), ochkemotaktisk signallering så att andra immunceller hittarfram till de främmande cellerna.

Komplementsystemet kan aktiveras på flera olika sätt.Huvudsakligen talar man om den klassiska vägen,den alternativa vägen, och lektinvägen. Allavägarna leder fram till att det bildas C3-konvertas,men på lite olika sätt. Efter komponent C3, framåti komplementkaskaden, sker aktiveringen likadant föralla tre vägarna.

Längs den klassiska vägen är att den första komponenten, C1q,som "klibbar fast" vid immunkomplex, och inleder sedanen aktivering av C2, som aktiverar C4, som leder tillproduktion av C3-konvertas.Eftersom immunkomplex, och därmed antikroppar,är inblandade förutsätter denklassiska vägen att det adaptiva immunförsvaret redanhar börjat reagera när komplementsystemet aktiveras på dettasätt.

Längs den alternativa vägen aktiveras komplementsystemetdirekt genom att C3 binds till främmande substanser på ytanav (vanligtvis främmande) celler. Vad som händer i mer detaljär att C3 hela tiden långsamt bryts isär, och att delen C3b"klibbar fast" vid viss cellyteproteiner eller vidpolysackarider. Om C3b inte hittar något att klibba fast vidså faller det sönder ganska snabbt, och orsakar ingenkomplementaktivering; men om C3b fäster sig vid något såpåverkas det så att det även binder in andra substanser(kallade faktor D och faktor B) för att slutligenbilda ett alternativt C3-konvertas.

Lektinvägen är en bakvägsaktivering av den klassiskaaktiveringsvägen. En substans som kallas mannosbindandelektin (MBL) binder till polysackarider (en sorts överskottsprodukter som utsöndras av vissa bakterier),och resultatet av den bindningen fungerar strukturelltungefär likadant som när C1q har bundit till ettimmunkomplex, varefter aktiveringen sker likadantsom längs den klassiska vägen.

När C3-konvertas bildas klyvs C3 i större omfattning,vilket ger opsonisering och kemotaktisk signallering.Det gör även att C5-konvertas bildas, varvid komponentC5 klyvs och membranattackkomplex bildas. Resterandekomponenter C6, C7, C8 och C9 är alla byggstenar tillmembranattackkomplexet.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Kategorier för Komplementsystemet

C3(1)

Intresserad av fler artiklar?

HP iPAQ
Saturnus AB
Sun Ra
IPF
Itanium2
McKinley
Pegasos
Amiga 500
80486