Karl XIV Johan

Karl XIV Johan, år1763-år1844, (kung av Sverige och Norge 1818-1844). Ursprungligen född Jean Baptiste Bernadotte den 26 januari 1763.

http://www.infoschweden.de/infos/bilder/koenig17.jpg

Före sin tid som kung av Sverige och Norge var han en av Napoleons marskalkar och hade titeln furste av Ponte-Corvo. Förutom de militära uppgifterna var han en tid fransk ambassadör i Wien.

Karl Johan blev känd för att vara en paranoid kung. Han genomförde ändringar i tryckfrihetsförordningen och minsta lilla sympati för den avsatta Gustav IV Adolf eller i synnerhet hans son Gustaf räknades som högförräderi.Han var också känd för att ha ett häftigt humör och kunde i ilskan ropa ut order om avrättning för minsta lilla struntsak.

Den nya regimen anslöt sig till Napoleon och efter en brutal påtryckning förklarades krig mot England. Några krigshandlingar förekom dock aldrig, bara en omfattande smyghandel länderna emellan.

1812 marscherade franska trupper in i svenska Pommern och Karl Johan fann sig i krig med det land han var allierad med. En total ommöblering av utrikespolitiken var nödvändig och de svenska sympatierna hamnade i Ryssland istället. Tsar Alexander I blev tvungen att betala ett högt pris för att få Karl Johan att tillsammans med honom vända sig emot sina forna landsmän. Priset var god hjälp att få Norge, som kompensation för det tidigare förlorade Finland. Tsaren gick med på detta och erbjöd omfattande trupper som hjälp när Karl Johan beslöt sig för att angripa Danmark för att få tillbaka Norge.

De norska planerna fick dock vänta, Karl Johan drogs in i strider i Tyskland mot Napoleon. Det blev svårt för Karl Johan att gå balansgång mellan att inte använda för mycket av de viktiga trupperna som han kunde behöva mot Danmark senare och inte visa illojalitet mot de allierade. Karl Johan satte in vissa trupper under slaget vid Leipzig och detta visade sig sedan vara ett avgörande slag för Napoleons nederlag och till slut undergång.Efter Leipzig tog Karl Johan sina svenska trupper norrut mot Danmark istället för uppsatta allierade mål i Holland och vid Rhenmynningen. Istället angrep han danska trupper och drev dem norrut. En månad senare var kriget över. I freden som stiftades i Kiel den 14 januari 1814 avsade sig den danska kungen, Frederik VI, alla anspråk på Norge mot en miljon riksdaler och svenska Pommern med ön Rügen.

Nu hade Sverige återfått Norge men norrmännen var inte alls nöjda med företaget som hade pågått över deras huvuden. Norrmännen hade i Eidsvold den 17 maj 1814 valt den forna svenska tronföljarkandidaten Christian Frederik till sin nya kung. Karl Johan reste då tillsammans med sin son västerut till gränsen mellan Sverige och Norge och skramlade lite med vapen. Kung Christian Frederik abdikerade och den 20 oktober 1814 tvingades norrmännen genom konventionen i Moss godta unionen och i november valdes Karl XIII till Norges kung.

Den 1 februari 1818 undertecknade Karl XIII ett förordnande för att kronprinsen formellt skulle överta styret av landet, detta på grund av kungens mycket förvärrade fysiska tillstånd. Den 5 februari somnade kungen in och Karl Johan blev Karl XIV Johan. Han kröntes utan sin hustru Desideria som uppehöll sig i Frankrike, den 11 maj 1818.

Karl XIV Johans nya hov var mycket konservativt och omodernt. Den nya kungen ändrade på lite av det omoderna men höll mer än gärna kvar det konservativa. Under 1820-talet växte en mycket liberal våg fram i landet och den konservativa kungen och hans ministrar såg med stort ogillande på detta. Det fanns många liberala krafter som ogillade kungen och hans allenastyrande av landet. Han hade bland annat fått smeknamnet Le Grand Moi (det stora Jaget).

Karl XIV Johan var kraftigt paranoid och kände sig troligtvis isolerad av att många omkring honom talade ett språk han inte förstod. Han planterade ut många spioner i landet och antalet personer arresterade och dömda för majestätsbrott var högt. Värst var det om man sympatiserade med exkronprisen Gustaf som turnerade runt bland hoven i Europa. Karl XIV Johan förstod att exkronprinsen var populär och verkade utåt bara sympatisera och visa aktning för honom. Han sade sig döpa sin sonson till Gustaf efter honom och fick den österrikiska kejsaren att 1829 utnämna exkronprinsen till prins av Vasa. Prinsen fasthöll under hela sitt liv sina anspråk på tronen och protesterade vid de svenska tronskiftena 1844 och 1859, men utan resultat.

Karl XIV Johan ansågs inte som någon lysande strateg i krig, men ändå lyckades han med en lysande militär karriär och krönte den med kungariket Sveriges krona.

Efter kröningen skulle han inte finna sig eller sitt land i några fler krig utomlands, utan nu blev hans uppgift att hindra de svallande liberala vågor som gick i Sverige. Kungen och hans regering var ultrakonservativa och många av de lägre klasserna främst i Stockholm ville att riksdagen skulle ha mer makt över regeringen. Många författare skrev skrivelser där de kritiserade regeringen och kungen. De flesta dömdes för majestätsbrott och stockholmarna blev inte glada när författare efter författare fördes bort till sina straff. Oroligheter med dödsoffer förekom mitt i Stockholm till följd av att författaren Magnus Jakob Crusenstolpe dömdes till tre år på fästning efter att ha kritiserat regeringen i publikationen "Ställningar och Förhållandet".

Det spända förhållandet mellan de konservativa och de liberala drogs till sin spets under 1840 års riksdag då Karl XIV Johan i många frågor tvingades till reträtt. Här genomdrevs bland annat frågan om departementsstyren, det vill säga att statsråden blev chefer för sina departement, istället för som tidigare, bara vara kungens rådgivare. Dessutom togs beslut om folkskolor (1842), riksdagen ses som medelklassens genombrott och oppositionen som tidigare ropat på abdikation för monarken lugnade nu ner sig och var nöjd med sina genombrott. Också förhållandet mellan den liberale kronprins Oscar och den gamle Karl XIV Johan förbättrades betydligt efter att ha varit mycket spänt i åtskilliga månader.

Hösten 1843 kom de första tecknen på att allt inte stod rätt till med den 80-åriga Karl XIV Johan. Han svimmade av och föll illa över en skärm. Efter det blev han i stort sett sängliggande och tillståndet förvärrades. I januari noterades att risken för slaganfall var överhängande och yrsel inträdde. Kungen fick också smärtor i höger fot och höger ben och "brandfläckar" uppträdde och foten och benet svullnade upp och varslade om åldersbrand. I början av mars 1844 förvärrades kungens tillstånd, hjärtverksamheten nedsattes samtidigt som kungen fick svårt att andas. Den 5 mars 1844 fick kungen ett slaganfall och blev medvetslös. Han gled in och ut ur medvetslösheten och vaknade kort den 8 mars 1844, viskade sin sons namn och somnade sedan in för alltid. Mot slutet av sitt liv lär han ha sagt: "Ingen har fyllt en bana liknande min".

Se även

• Bernadotte
• Sverige/Regentlängd
• Norge/Regentlängd

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Öga
Låtstöld
Filmare
Niels Jensen
Johan Söderberg
Joker
Tolva
Sven Hedin
Statssekreterare