Bakgrunden

1791: Redan ett år före sammansvärjningen hade Anckarström åtalats för nedsättande tal om Gustav III, men åtalet kom dock av för oss idag obekanta skäl att läggas ned. Anckarströms motiv till mordet var såväl politiska som rent personliga. Dels delade han oppositionsmännens motvilja mot den kungliga maktkoncentrationen, dels ansåg han sig själv drabbat av kungens skattelagstiftning. Men han var inte ensam. Gustav III genomförde två revolutioner där han tillskansade sig all makt. Han ville vara folkets kung. Detta var naturligtvis ett hot mot adeln...

Mordet på Gustav III

Den 16 mars 1792 sköt Anckarström Gustav III under en maskerad på Operan i Stockholm. Skottet med metallskrot avlossades motkungens rygg på nära håll. Kungens sällskap vid middagen innan, baron von Essen, befallde genast att dörrarna skulle spärras och polismästaren, lagman Liljensparre lät demaskera alla och deras namn antecknades.

Man fann nu vapen, två musköter, en avlossad och en laddad, plus en kökskniv, vilka snart band Anckarström vid mordet, och han arresterades redan nästa morgon. Han bekände sig skyldig redan vid första förhöret, men nekade i början envist till att några andra voro medvetna om mordet. När han sedan fick veta att Claes Horn och Adolf Ribbing, hvilka han gifvit del af sitt förehafvande, voro häktade, aflade han en fullständig bekännelse. Kung Gustav III som låg skadad med allsköns splitter i kroppen visste inte att han var döende, (han dog först tretton dagar efter skottet) och han gav order om att att Anckarström och de andra skulle skonas.

Den utredning som genomfördes gav vid handen att Anckarström handlade på uppdrag av flera andra konspiratörer av vilka general Carl Fredrik Pechlin var den ledande. Ju mer man grävde, ju fler namn dök upp, hatet mot Gustav III var stort hos svenska aristokratin. Ungefär när kungens brors namn dök upp i utredningen lades den ner av polismästaren...

Man beslut att göra ett begränsat antal skyldiga, men låta Anckarström få stå som syndabock inför folket, det statuerande exemplet. Det synes som om han särskilt understötts av grevarna Horn och Ribbing i sina planer på att undanröja kungen, och de dömdes till landsförvisning. Några andra medskyldiga, tex. Pechlin, hamnade på Marstrands fästning på livstid. men den egentliga listan hade kunnat göras lång.

Anckarström dömdes till skamstraff och dödsstraff:"jämte förlust av gods och ära även skall mista högra handen, halshuggas och steglas, sedan han likväl förut till straffets skärpande tre dagar å rad på särskilda stadens torp stått två timmar i halsjärn på schavott och därpå av bödeln med fem par spö blivit hudstruken".

Så stort var hatet mot Anckarström att fast man sett till att som piskare hyrt in en hans drängar från Signhildsberg, (en av Anckarströms gårdar i Vallentuna) vilken hatade honom och säkert gärna slog, samlade allmänheten också pengar på torgen för att ge till "bödeln" så han skulle ta i än värre...

Efter att ha hudflängts, dvs piskats i tre dagar på tre av Stockholms torg: Riddarhustorget, Hötorget och Nytorget, avrättades han genom halshuggning och stegling den 27 april 1792.

Skådespelet utspelade sig på galgbacken utanför Skanstull och Anckarströms släkting Carl Christopher Gjörwell skriver följande: "Han lade sig lugnt ner med huvudet mot stupstocken och högerhanden mot ett annat block. Folksamlingen som naturligtvis var väldig bevittnade moltyst bödelns stora skicklighet med bilan, som raskt skilde huvudet och handen från kroppen, vilken därpå fick ligga där den låg en stund och sedan vändes på rygg så att blodet skulle rinna av. I väntan på detta styrkte sig bödeln och hans drängar med bröd och brännvin.

De ristade sedan upp liket från halsen och nedåt, tog ut hjärtat och inälvorna och stoppade dessa tillsammans med könsdelarna i en påse som grävdes ner under galgen. Kroppen styckades därefter med bila i fyra delar som lades på hjul. En lång spik slogs genom huvudet, och en av bödelsdrängarna klättrade upp på en stege med detta och spikade fast det vid galgen med många hammarslag. Handen spikades upp därunder, och därmed var skådespelet över."

Då hade kung Gustav varit död sedan flera dagar och hans bön om nåd för gärningsmännen såg man förbi. Voltaire, som breväxlat med kungen, yttrade när han fått reda på Gustav IIIs död att ett ljus för friheten slocknat.

Ätten Anckarström antog samma år namnet Löwenström och lade genom en donation grundplåten till Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby, kanske delvis för att återupprätta sitt skamfilade anseende.

Se även i uggleupplagan av Nordisk familjebok, första bandet, 1904

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Intresserad av fler artiklar?