Jätten Finn

Innehåll- 1. Sägnen berättad av Bengt Larsson från Källby (Torna härad) 1925 - 2. Sägnen berättad av Lars Svensson från Hjärup (Torna härad) 1924 - 3. Sägnen berättad av Elna Larsson från Dalby (Torna härad) 1938 - 4. Sägnen berättad av Bengta Nilsson från Kyrkheddinge (Bara härad) 1925

Jätten Finn var enligt folksägnen en jätte som byggde Lunds domkyrka. Finn blev utmanad på att bygga domkyrkan av ärkebiskopen (?), om biskopen kom på hans namn skulle Finn bygga kyrkan helt gratis men om biskopen inte skulle komma på namnet innan kyrkan var färdigbyggd så skulle Finn få biskopens hjärteblod.

Biskopen fick dock reda på namnet precis innan kyrkan stod klar, när han i sin förtvivlan vandrade på Rommeleåsen och fick höra en röst från underjorden som sjöng en vaggvisa om en jätte Finn som skulle komma hem dagen därpå med biskopens hjärteblod. När biskopen skyndade sig till kyrkan skulle jätten precis sätta in sista stenen och biskopen skrek til Finn: Finnj, Finnj, sätt den stenen rätt inj! Varpå Finn rasande sprang ner i källarvalvet och kramade en pelare för att försöka skaka sönder kyrkan. Jätten blev dock förvandlad till sten och står djupt under kyrkan fortfarande kramandes sin pelare, enligt sägnen. Enligt sägnen sattes aldrig sista stenen in heller och därför ska aldrig kyrkan bli klar.

Läs en modern återgivelse av sägnen på http://www.skanerunt.nu/jattenfinn.html.

http://www.skanerunt.nu/bilder/finn.gif http://www.quark.lu.se/~jum/skane/gallery/lund/pictures/cathedral/finn-6small.jpg Nere i källarvalvet till Lunds domkyrka. Jätten Finn?

Fler bilder på finn finns på http://www.quark.lu.se/~jum/skane/gallery/lund/cathedral.htm.

1. Sägnen berättad av Bengt Larsson från Källby (Torna härad) 1925

Hann to si pó å bygga tjårrkan.Hann skolle ha jarrtad åw en mann,åmm hann ännte konne jätta va jättenhann hidde.

Når jätten då hadde tjårrkan färi merän én sten, så hadde mannen liggedpo Hällgonabakken å hört po enkvinga, såmm vyssa barned i sömn -de va jättens kvinga, å honn sjong:

Såv, såv, barned mitti maren kommor faren din Hing Fingå har mannens jarrteblo me si himm.

Når hann hadde hört de, så jikk hannhänn te tjårrkan å sa:

Hing Fing, sätt stenen rätt ing.

Så visste han va hann hidde. Såskolle hann vällta tjårrkan å jikk teRommeleklinnt å to en sten å skolleslå nör tjårrkan. (Hann va.nt jo ingen-ting, hann hadde jo jättad va mannenhidde.) Hann skolle tad stenana i hos-sebånned å slad stenana imod stan,männ di ble ligganes nånstänns.

2. Sägnen berättad av Lars Svensson från Hjärup (Torna härad) 1924

Ja, de va po ällevahondra-taled ad diböjjde dommtjårrkan. Fårúd va honnböjjd me trä å sto i hondra år.

Då ad Fing hann hade fåd dänn sånära färi, så de va fråga åmm åpp-jörelsen, då visste ännte kångensåmm rejera va hann hidde. De fikkhann ännte reda po, udan hann skollejätta -ed. Männ då fikk hann jo reda poad jätten bode i Rommeleklinnt, å dåre hann jo did å fårska ätte. Å där sadhonn, fruen Fing å sjång - honn haddeen liden, såmm hidde Tjing:

Tjyss, tjyss, lille Tjingi máren kommor Fing, faren dinme sol å måne ällor kångens jarrteblo.

Å då fikk hann jo reda po va jättenhidde. Å då komm hann rianes å hålltve tjårrkan, å där skolle hann sättaing dänn allor si.ste stenen. Så skreghann: "Fing, sätt nu dänn stenen rätting."

Å galen ble hann, så hann slo dannsi.ste stenen ratt nör po hann å villeslå hann ijäll. Så jikk hann nör i ka-pälled å fatta åmm pelaren, så hannville röjjt dänn ongan. Å dar står hanninu å hållor åmm pelaren, männ de enåd såmm di har hogged ing.

Å så hadde di de te orspråk, ad honnallri skolle ble färi, där e allti nåd ar-béte.

3. Sägnen berättad av Elna Larsson från Dalby (Torna härad) 1938

Där va en såmm hadde tad se pó åbyggja tjårkan, såmm hidde sannte Jö-ren. Så gikk hann å grua se övor -ed.Så hadde jätten kommed ti -en. Så tohann se pó å byggja tjårrkan. Hann vil-le ännte ha nåd betalt. Hann skollejätta hans namn, älla skolle hann åffrahann sol å måne ällor åsse sannte Jö-rens jarrteblo. Jo, å så jikk hann åpppå Rommeliklinnt. Så la hann si där,fårr hann va så övorjiven. Konne hanndå ännte jätta va hann hidde, så skollehann ji hann sitt jarrteblo. Så hördehann där va nån såmm sjong:

"Vyssa roa liden Tjinji máren kommor Finj, faren dinme sannte Jörens jarrtebloällor sol å måne."

Så fikk hann jo höra va hann hidde.Jo, så kikk hann jo nårr ti -en ve tjårr-kan, så sa hann:

"Finj, sätt dänn stenen rätt inj."

Så ble hann jo rasanes, så hann satteryggjen imod å skolle vällt tjårrkan,männ hann konne ännte.

Så ble hónn lia arri å to en sten isitt flättebån å slo imod Longa domm-tjårrka, männ så no hann ännte länjoränn såmm po Dalby bakka. Å där skava mä.rke ättor båned. För, männ de elånga tidor sin, så skolle stenana vamjuka.

4. Sägnen berättad av Bengta Nilsson från Kyrkheddinge (Bara härad) 1925

Di sior jo allti, ad Longa domm-tjårrka bler allri färi. Jätten Finj hannhadde å sjytta me å byggja tjårrkan.Sannte Lars dänn skolle jo jätta nam-ned, älla skolle hann åffra sitt jarrte-blo. Di hadde fårr si de va rent omöjje-let di konne jätta de namned.

Jätten hann hadde sitt nässte i Rom-meleklinnt. Å då hadde trålltjarrinjensodded inje i barrjed å sjånged, ad dikonne ännte jätta namned po dänn,såmm hadde böjjd Longa dommtjårrka.Så jittj sannte Lars po Klinnten å hör-de, ad jäittafruen honn sad å sjång fårrglytten:

"Vyssa, roa liden Tjinj,i máren kommor Finj, faren dinme sannte Larses jarrteblo."

Så ble de vittorlet va hann hidde.Trållpákked trode väll allri där skollenån höra, ad honn sjång så, de trode didrån-ittje. Å då sa hann te jätten: "Finj,tjör dänn stenen bättor inj." Så hördehann di visste hans namn. Så va de dé,ad jätten ble så galen, så hann sa, adLonga dommtjårrka allri skolle ble färi.Di lavar åsse po na all tid.

Så ble tjarrinjen sa faselet galen, såhonn ville slå tjårrkan nårr. Å honn toen sten i sitt flättebån å skolle slå teLonga dommtjårrka. Männ ad bånedjittj itú å honn taffte jo stenen. Å ste-nana di fallt nårr imällom Vevre å Dal-by - de va nämmst Dalby. Så fallt dinårr där, å där liggjor di. De e så gam-malt, så gammalt, mann de har änndavad. Å stenana såmm liggjor där kanndi nä-gu allri ta därifrå. Di har taddamm därifrå å himm i gårana, männdi måtte ta dåmm did ijänn. Di haddeinjen fre å injen ro; där va alló po gå-rana åmm nättorna. De e liasåmm ste-nana, såmm står po Syndra U.glarp; ditårr di hällor ännte röra.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Sten Broman
Nils Ludvig
Kal P Dal
Öresundståg
Flörta
Åke Engfeldt
Pablo Picasso
Simone dom Beauvoir
Saxofonist