Japanska dialekter

Det japanska språket har en del olika dialekter. Här listas en del av dem och deras utmärkande drag.

• Fukuimål - Fukuiben
• Hiroshimamål - Hiroshimaben
• Hokkaidomål - Hokkaidôben
• Kagoshimamål - Kagoshimaben
• Kansaimål - Kansaiben
  • Uppfattas ofta som en grov dialekt av utomstående.
  • Långa ord dras ihop och blir kortare; chigau fel blir chau och omoshiroi intressant blir omoroi.
• Kantomål - Kantôben
• Kumamotomål - Kumamotoben
• Kyotomål - Kyôtoben el. Kyôkotoba
• Nosakamål - Nosakaben
  • Partikeln sa ersätter ni och e, precis som i tohokuben.
  • Hi och shi uttalas väldigt lika (mer än vanligt).
• Riksjapanska - Hyôjungo
  • Detta är namnet på standardjapanskan.
• Tohokumål - Tohokuben
  • Sa är en partikel som fungerar som standardjapanska e eller ni, alltså markerar riktning.
  • Tonlösa klusiler som inte står i början av ord kan bli tonande, i likhet med skånska och amerikansk engelska; kata axel blir således kada, och tsukue skrivbord blir tsugue.
• Tokyomål - Tôkyôben
  • G nasaliseras och kan likna ng-ljudet i det svenska ordet sång, det vill säga en velar nasal. Detta ljud finns i övrigt inte i japanskan, förutom vid nasalassimilation.
  • I och vokalen före kan i vissa adjektiv bli e, exempelvis i sugoi toppen som blir suge, och tsumaranai tråkigt som blir tsumarane.
• Tosamål - Tosaben
  • Har ett eget system för particip. Istället för -te iru säger man -yu. På samma sätt ersätts -te itta med -yotta.
  • Utropspartikeln yo kan ersättas av suffixet -chiya som placeras efter ordstammen.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Electrorytm
Transkribering av japanska
OC3
OC12
Käx
OC48
Shoegaze
Ladin
Klyscha