Japanska
Innehåll- 1. Kvinna från Japan - 2. Språk - 2.1 Parlör (fyll gärna i fler fraser) - 2.2 Räkneord1. Kvinna från Japan
Den manliga motsvarigheten är japan, vilket även används generellt om person från Japan.Se även:
- Kvinnonamn/Japan
- Mansnamn/Japan
- Könsneutralt namn/Japan
2. Språk
Japanskaär det språk som talas i Japan med cirka 120 miljoner modersmålstalare, varav 99 procent bor i Japan. Japanska hade inget skriftspråk före införandet av kinesiska tecken på 600- 700-talet. Efterhand skapades fonetiska alfabet, kana, genom förenklingar av kinesiska tecken men de kinesiskatecknen övergavs inte. Dessa tecken (kanji) används numera främst för substantiv, adjektiv och verb, medan kana representerar exempelvis grammatiska ändelser och utländska lånord.Japanska är historiskt sett mycket påverkat av kinesiska, men i dagsläget påverkas japanska mest av engelska. En vanlig föreställning är att japanska och kinesiska är två mycket lika språk, men det kan inte vara mer fel. De delar delvis samma skriftsystem, men jämförelsen är lik den mellan finska och svenska.
Några japanska ord som nått internationell spridning:
- samurai, en sorts krigare med tung rustning och levande under en mycket hård moralkodex, bushido.
- harakiri - en variant av seppuku (rituellt självmord).
- ninja - en sorts krigare som kunde konsten att röra sig helt tyst och vara i det närmaste osynlig. Krigarkonsten kallas ninjutsu.
- sushi - ett sätt att tillaga ris, ibland serverat med rå fisk ovanpå.
- zen - en filosofi som betonar vikten av att meditera och grubbla.
- manga - tecknade serier i alla genrer som tänkas kan, används t.o.m. för att illustrera handböcker. Betyder "skissaratade bilder".
- animé - tecknad film, är förmodligen en förkortning av engelskans animation och betonas på samma vis.
- sayonara - farväl.
- kamikaze - självmordsbombning, tillämpades i viss utsträckning under andra världskriget. Betyder ursprungligen gudavind.
- origami - konsten att vika pappersfigurer.
- kimono - en vacker fotsida dräkt som brukade bäras av både män och kvinnor och idag används vid högtidliga tillfällen.
- bonsai - träd i krukstorlek. Japaner över lag är förtjusta i gulligt och litet.
- fugu - en blåsfisk som är mycket giftig om den inte tillagas med mycket stor omsorg.
Några intressanta saker med japanska är att...
- det har oftast bara har ett numerus (singular/plural) och ingen bestämd och obestämd form. Detta resulterar i att bok, en bok, boken, bokens, böcker, böckers, böckerna och böckernas översätts till samma sak: HON. Översätter man åt andra hållet ger sammanhanget vad som menas. Det finns endast ett morfologiskt kasus (dvs substantiv böjs aldrig) och man markerar därför istället satsdelar med s.k. postpositioner.
- det finns ett mycket intrikat system för att visa artighet. Verb böjs på olika sätt beroende på vem man talar till, och man använder ibland olika verb beroende på vem man talar om. Vissa andra ord, främst pronomen, byts också ut. En enkel regel är att ju längre en böjning på ett verb är, desto artigare är den.
- det har klara skillnader mellan manligt och kvinnligt språk. Vanligt är att meningsändelser (eller hur, väl, tror jag) är olika för könen, och även personliga pronomen. Kvinnor pratar även ofta i en högre artighetsgrad än män.
- det dessutom är ovanligt att använda pronomen. Subjektet i ett påstående förusätts vara jag/vi (ska åka till Tokyo!), subjektet i en fråga förutsätts vara du/ni (ska åka till Tokyo?). "Watashi wa" i kan alltså i många av exempelmeningarna nedan helt hoppas över. Man använder ofta namnet på den man pratar med istället för att säga du, och ibland även sig själv i tredje person.
- det finns knappt tio oregelbunda verb, och endast ett oregelbundet adjektiv.
ja och jpn är är språkkoderna för japanska enligt ISO 639-1 resp. ISO 639-2.
2.1 Parlör (fyll gärna i fler fraser)
Liten uttalsguide:
- Vokaler med cirkumflex, ^, uttalas dubbelt så långa som vanligt. Dômo låter alltså som doomo.
- U i slutet av ord och meningar uttalas vanligen inte. Desu låter alltså som dess, och alla ord som slutar på -masu uttalas -mass.
- I i ändelserna -shite och -shiku försvinner och uttalas -shte respektive -shku.
- Y är alltid en konsonant och uttalas därför alltid som svenskans J.
- J uttalas som engelskans J, dvs DJ (dock aldrig tonat).
- R och L uttalas likadant, dvs ett mellanting mellan dem eller endera. (Japaner hör ofta ingen skillnad på R och L)
- V och B uttalas likadant, dvs ett mellanting mellan dem eller endera (Japaner hör ofta ingen skillnad på V och B) (Eng. Love Rabu, där L har blivit R, V har blivt B och U har lagts till eftersom denna ändelse är vanligast i Japan. Ett annat bra exempel är television terebishon.)
- Som nämndes ovan finns det skillnader i språket, beroende på vilket kön man har. De flesta meningarna nedan är skrivna för att en man ska säga dem. Vidare får en man skorra på R:n, vilket inte en kvinna får.
Dame da! - Ordet dame är en negativt omnibetydande lingvistisk variabel som kan översättas t.ex dålig, tråkig, oskicklig, oanvändbar, hopplös, att misslyckas, trasig, nej, det går inte, du får inte, attans, osv. Får jag låna din dator? - Dame da. Hur går bilen? - Dame da. Gick tentan bra? - Dame da.
2.2 Räkneord
Vem som helst kan lära sig räkna upp till 99 på japanska. Man behöver nämligen bara kunna talen 1 till 10. De är så här
- 1 - ichi
- 2 - ni
- 3 - san
- 4 - shi alt. yon
- 5 - go
- 6 - roku alt. ro
- 7 - shichi alt. nana
- 8 - hachi
- 9 - kyû alt. ku
- 10 - jû [djuu]
Listan ovan gäller dock bara de nakna numren och de kan man i princip bara använda för att räkna uppåt eller neråt. Ska man säga hur många saker som finns så måste man använda ett räknemärke, som ungefär betyder "stycken X". (Detta är en inte helt ovanlig företeelse i asiatiska språk.) Några exempel är räknemärket för människor, -nin; långa objekt, -hon; och timmar, -jikan. San-nin är alltså tre människor, go-jikan är fem timmar.Vill man slippa detta så kan man använda de ursprungliga japanska räkneorden som bara når upp till nummer tio:
- 1 - hitotsu [htots]
- 2 - futatsu [ftats]
- 3 - mittsu [mitts]
- 4 - yottsu [yotts]
- 5 - itsutsu [tsuts]
- 6 - muttsu [mutts]
- 7 - nanatsu [nanats]
- 8 - yattsu [yatts]
- 9 - kokonotsu [kokonots]
- 10 - tô
Observera att räkneordet kommer efter substantivet. Tre öl blir alltså bîru mittsu.
Dessa ord förekommer ibland som räknemärken - när man räknar människor t.ex. börjar man med hitori (en person, av hitotsu), sedan futari, sedan san-nin, yon-nin osv. Ett annat exempel är ordet för tvilling, futago. Som kuriosa kan nämnas att det uråldriga japanska talsystemet är det enda i världen man känner till där många av talen är grupperade uttalsmässigt efter multiplikationstabellen (hitotsu 1 - futatsu 2, mittsu 3 - muttsu 6, yottsu 4 - yattsu 8)
Se även:
- kanji
- kana
- hiragana
- katakana
- okurigana
- romaji
- furigana
- joyo kanji
- transkribering av japanska
- räknemärke
- japanska dialekter
- japanska tilltalssuffix
Japanese in the Age of Technology (http://www.honco.net/japanese/) är en beskrivning av mötet mellan språkteknologi och det japanska språket. Kapitel 6 handlar om det första moderna japanska uppslagsverket, Dai-Hyakkajiten, som utkom i 28 band år1931-1935.
i första upplagan av Nordisk familjebok, sjunde bandet, 1884
Länkar:
Detta är visserligen intressant, men idéen var ju förmodligen att ge nybörjare någonting enkelt att börja med. Dessutom har jag bara hört ordet räknemärke, och aldrig räknare. Används det? /TrunkeradJo, men jag vet inte vad man har för nytta av att föra nybörjare bakom ljuset, att räkna på japanska är inte så lätt som det framställs. Vad gäller räknare så kom jag inte på det rätta ordet så jag direktöversatte engelskans "counter" (räkneord betyder ju redan något), tack för rättelsen! /KajikiCheck. Jag ändrade till räknemärke och skrev en liten förklaring till hur det fungerar. Nu även ny artikel om räknemärken. /Trunkerad
arigatô (som f.ö. kommer från portugisiskan)Detta stämmer inte. Arigatou kommer ifrån det äldre ordet Arigatai och inte ifrån Obrigadou som många portugalentusiaster tror.
Japanskan har visst flera kasus. Watashi = jag. Watashi o = mig (objekt). Watashi no = min (genitiv). Men det stämmer att man inte böjer ordet i sig. /Kajiki
En grundregel är att ljuden alltid uttalas lika, oavsett var i orden/meningar det står, och oavsett vilket ljud som kommer före eller efter.
Detta är ju helt fel. I och U t.ex. blir ju stumma mellan två tonlösa konsonanter, som i hito eller shite. Och för H i hito gäller att ljudvärdet ändras något mot sh. Den som skrev det (Peek?) får gärna förklara vad h*n menar. Dessutom ändrade jag tillbaka till "bokens" och övriga genitiv. Vad menades med (ni)-böjning? Någon sådan känner jag inte till. Om NO avses, så är det helt enkelt fel. "Hon no daimei" är "bokens titel", men "hon no makurokosumosu" är "boken Makrokosmos". Således går det inte att se på endast "hon" eller ens "hon no" om det ska översättas bokens eller boken. Synpunkter välkomnas.
Artikeln skriven 2009-01-19 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
Gustaf MannerheimMänniskan
Kropp
Treenigheten
Databashanterare
John Wesley
Jul
Musiker
Handbollslandslaget