Inflammation

Följande är taget ur Nordisk familjebok. Vänligen komplettera och modernisera beskrivningen.

Inflammation (av latinets inflammatio, som betyder brand; på grekiska flogosis), medicin.

Då en kroppsdel på ett eller annat sätt blir skadad, genom mekaniskt våld, förbränning, förfrysning, inverkan av kemiskt retande medel, sjukdomsalstrande bakterier med mera, uppstår vanligen en inflammation i det skadade stället. Detta blir svullet (tumor), i sin helhet eller i vissa partier rodnat (rubor), känns, om det ligger på ytan av kroppen, vanligen varmare (därav namnet) än omgivningen (calor) och gör i många fall ont (dolor).

Till grund för dessa förändringar ligger en serie dels jämsides förlöpande, dels efter varandra följande patologiska processer. Det inflammationen utlösande skadliga momentet har medfört eller medför allt fortfarande degeneration och eventuellt sönderfall av den angripna vävnaden; rodnaden och värmen förorsakas av utvidgning av blodkärlen och därmed följande rikligare blodtillförsel; svullnaden uppstår genom utsippring av blodbeståndsdelar - ofta endast blodvatten - i vävnadsmellanrummen (exsudatbildning), smärtan genom de förändrade förhållanden, för vilka de smärtförmedlande nerverna å ort och ställe bli utsatta.

Förr eller senare gör sig emellertid - om det skadliga momentet ej är alltför häftigt verkande - helande processer gällande; exsudatet bortskaffas, och den av degenerationen förorsakade vävnadsförlusten täcks genom nybildning av samma slags vävnad (vävnadsproliferation). Vart och ett av de olika momenten i den sålunda mycket komplicerade inflammationsprocessen kan nu framträda i mycket olika grad, och olika inflammationer ter sig därför mycket olika. Inflammationen kan vara akut eller kronisk. Vid de akuta formerna dominerar ibland vävnadssönderfallet, och inflammationen blir nekrotisk, brandig eller difterilisk. Mycket ofta träder å andra sidan exsudatbildningen i förgrunden, och man särskiljer då olika former alltefter exsudatets beskaffenhet; inflammationen kallas serös, om exsudatet är tunnflytande, vattenliknande, fibrinös, om det är rikt på fibrin och därför stelnar, koagulerar, varig eller purulent, om exsudatet består övervägande av varkroppar, ett slags utvandrade vita blodkroppar. Utvandrar vid exsudationen även röda blodkroppar, kallas inflammationen blodig eller hemorragisk. Om exsudatet ej blott avlagras i vävnadsmellanrummen, utan även flyter ut på ytan av ett organ, såsom vanligen sker vid inflammation i slemhinnor, benämnes inflammationen katarr.

Å andra sidan kan även de vävnadsnybildande processerna spela huvudrollen, nybildningen mer än täcker vävnadsförlusten; inflammationen är produktiv. Denna form förekommer särskilt vid från början kroniska inflammationer, såsom vid vissa ofta upprepade eller ständigt inverkande lindriga retningar, men äfven i vissa fall av ursprungligen akuta inflammationer, nämligen då exsudatet endast långsamt kan undanskaffas (exempel: sammanlödning af lung- och hjärtsäckarnas eller bukhinnans bägge blad genom bindväv, som inväxer i ett vid den akuta inflammationen i mellanrummet mellan de bägge bladen utsöndrat fibrinlager; småningom skeende utfyllning av en sårhåla genom ärrvävnad.)

De vanligaste af de akuta inflammationerna, såsom lunginflammation, luftrörskatarr, snuva, lungsäcks- ochbukhinneinflammation etc., förorsakas av bakterier (ofta jämte andra skadliga inflytanden). Bakteriearten blir då en nyindelningsgrund, tuberkulos, tyfös inflammation o. s. v. Vanligen benämnes en inflammation i ett visst organ genom tillägg av ändeisen -itis till organets vetenskapliga namn, t. ex. appendicitis (av appendix, blindtarmens maskformiga bihang).

Särskilt vid de bakteriella inflammationerna inställer sig utom de lokala rubbningarna ofta även allmänna sjukdomssymtom, allmäntillamående, feber m. m., beroende på resorption av giftiga produkter från lokalhärden; i många, fall övergå därvid även levande bakterier i lymfan och blodet, sprida sig i kroppen och ger upphov till nya inflammationer i andra kroppsdelar, som kan ligga långt ifrån det först angripna stället. En vid puerperalfeber stundom förekommande inflammation i underhuden på låren (fortledd från könsdelarna) kallas, flegmasi (Phlegmasia alba dolens).

Länkar

• i uggleupplagan av Nordisk familjebok, tolfte bandet, 1910

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Koronar
Kreatinin
Körtelfeber
Spetälska
Framgång
Letal
Leukocyt
Originell
Lumen