Homeopatiska läkemedel

De Homeopatiska läkemedel som används inom homeopatin är vanligen potensierade, vilket innebär att ett ämne späds ut i flera omgångar. Man använder dock även andra slags läkemedel.Inte alla läkemedel inom homeopatin är potensierade.

Constantin Hering har utvecklat nosodläran (av grekiskans noxe = skada) En nosod är ett läkemedel som framställts av det sjukdomsframkallande ämnet. Nosoder används vid t.ex. behandling av infektionssjukdomar och allergier. Förfarandet liknar desensibiliseringsbehandlingen inom den vanliga sjukvården. Nosoder används vanligen inte i Sverige.

Behandlingsprinciper:Den homeopatiska grundprincipen är, som sagt, att liknande botar liknande. Att ämnen som kan framkalla sjukdomar också kan bota dessa, antas bero på att dessa ämnen aktiverar kroppens försvarssystem. Patientens försvarssystem kan bara manifestera sin aktivitet genom att uppvisa symtom. Därför kan ett botande svar på ett homeopatiskt läkemedel föregås av en viss försämring av symtomen, en s.k. förstförsämring. Detta kan alltså betraktas som en önskvärd reaktion: patienten blir till en början sämre för att därefter bli bättre. Om däremot en ordination upprepas för ofta utan att den är påkallad, kan försämringen vara skadlig; försvarsmekanismen kan bli överstimulerad.

Allopatiska droger (allopati = motsatsbotande), dvs. sådana som ofta används inom skolmedicinen, ses som sjukdomsalstrande stimuli i sig. Vad som kallas biverkningar är i själva verket tecken på att försvarsmekanismen reagerar på denna sjukdomsalstrande påverkan. Den undertryckande verkan dessa droger har är resultatet av att man undertrycker försvarsmekanismens bästa möjliga svar. Detta ses inom homeopatin som en viktig faktor bakom uppkomsten och bibehållandet av vår tids kroniska sjukdomar.Den s.k. Herings lag innebär just att sjukdomar som inte får en riktig (dvs. homeopatisk) behandling kan övergå från ett akut till ett kroniskt stadium. De har också en tendens att flytta från kroppens yttre delar till de inre organen, från mindre till mer betydelsefulla organ, från de lägre delarna av kroppen till de högre. En verklig läkning går åt motsatt håll: uppifrån och ner, de viktigaste organen får lindring först, inifrån och ut. Den här processen innebär ofta att tidigare sjukdomsstadier åter genomlevs.Samtidigt som man inom homeopatin betonar att varje diagnos och behandling måste omfatta hela kroppen, hävdar man att bara sjuka celler reagerar på läkemedlet som ges. Anledningen är att dessas motståndskraft är mindre och att cellernas vitala mönster anses överensstämma med läkemedlets huvudmönster (alternativt elektromagnetiska frekvenser). Just därför, samt på grund av bristen på den verkliga materiella substansen i det homeopatiska läkemedlet, är risken liten för skadliga bieffekter eller skadliga verkningar om ett läkemedel skulle ordineras felaktigt. Trots detta vill man helst använda sig av minsta möjliga dos av ett medel.

För att fastställa vilket homeopatiskt medel som skall ordineras, jämför homeopaten patientens symtombild med olika medels symtombilder för att finna det passande. Kärnan i den homeopatiska ordinationen är att välja det liknande medlet.För varje medel i Materia Medica finns en beskrivning av de symtom och tecken som förknippas med medlet i fråga, listat under kroppsliga symtom. Där upptas även faktorer som påverkar patientens symtom, som t.ex. typen av smärta och vad som lindrar eller försämrar den rörelse, vila, värme, kyla, tid på dagen etc. Utöver lokala symtom nämns också allmänna symtom som påverkar hela personen samt uttryck relaterade till känslor och temperament. Det är dock inte symtomet eller symtomen i sig som sedan behandlas. Symtomen är ledtrådar - det är den bakomliggande störningen man strävar efter att nå och behandla.Homeopatiska medel används både vid akuta och kroniska problem. De uppges vara särskilt verksamma vid allergier (astma och eksem), huvudvärk, migrän, kvinnosjukdomar samt inom åldringsvården. Däremot är de inte till lika stor hjälp vid cancer, MS och andra sjukdomar då organ och vävnader har förstörts, samt i de fall då patientens krafter försvagats av olika former av missbruk och långvarig behandling med cortison, psykofarmaka, cellgifter och strålning.

Det finns ingen vetenskaplig grund för att homeopati skulle vara något annat än ren placebo-effekt.

Eller snarare: Det är vetenskapligt bevisat att homeopati endast har en placebo-effekt. /Anders H

"Högpotens-dilutionen C 30 innebär en utspädning av allergenet till 10–60, således en utspädning där det inte ens teoretiskt kan finnas kvar en enda molekyl av ursprungssubstansen. "

http://www.alternativmedicin.se/sok/homeopati_placebo.html

Se även:

• Homeopati
• Pseudovetenskap
• Kvacksalveri

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Narkoman
Kroatisk
Kvalitetssystem
Erytrocyt
Erytrocyt
Trombocyt
Blodplättar
Blåblodig
Halvblod