Hervararsagan
Hervararsagan är en romantisk så kallad fornaldarsaga, skriven på 1300-talet och behandlar Goterrikets uppkomst och hävder. I ett tillägg berättar den om svearikets kungar från slutet av 900-talet och framåt även om man får ta det mesta fram till Stenkilsätten men en nypa salt.Hervararsagans beskrivning av hur kung Inge skulle förrätta Asablotet vid hednatemplet i Uppsala, men han vägrade på grund av sin kristna tro:
Stenkil hette en mäktig och högättad man i Sverige. Hans mor hette Astrid (eg styvmor) och var dotter till Finn Skjalges son Nj‡l av Hålogaland, och hans far var Ragnvald den gamle. Stenkil var först Jarl i Svitjod, men efter kung Emunds död tog Svearna honom till konung. Då gick kungamakten för första gången ur de forna konungarnas ätt. Stenkil var en stor hövding. Han var gift med kung Emunds dotter och dog sotdöden i Svitjod, och det var ungefär vid samma tid som när kung Harald (Hårdråde av Norge) stupade i England.
Inge hette Stenkils son, som svearna tog till konung näst efter Håkan (röde). Inge var konung under lång tid, vänsäll och en trogen kristen. Han ödelade bloten i Svitjod och bad allt folket där ta kristnan, men svearna hade alltför stor tilltro till de hedna gudarna och höll forn sed. Kung Inge blev gift med Maer, vars bror hette Sven. Ingen man satte kung Inge så högt som honom, och Sven blev den mäktigaste mannen i Svitjod.
Svearna ansåg att kung Inge bröt mot gammal landslag, när han nitälskade i många stycken, där hans far Stenkil låtit det förbli vid det gamla. Så höll svearna ting med kung Inge och ställde honom inför valet att antingen återuppta den hedna tron eller frånträda kungadömet. Då talade kung Inge och sade sig icke vilja kasta den tro som var den rätta. Svearna ropade högt och slog honom med sten och jagade honom bort från tinget. Kungens svåger Sven var kvar vid tinget. Han erbjöd svearna att förestå deras blot, om de gav honom kunganamnet. Detta var de alla med på och så vart han tagen till konung över allt Svitjod. En häst leddes fram till tinget och höggs ner och fördelades till mat, och med hästblodet rödfärgades blotträdet.
Alla Svear lämnade nu kristtron och bloten återupptogs igen, men kung Inge fördrev de och han for till Vätergötland. Blot-Sven var i tre vintrar konung över svearna. Kung Inge for med sin hird och en ringa skara härmän, red österut genom Småland och genom Östergötland upp i Svitjod. De red genom dag och natt och överraskade Sven tidigt en morgon, omringade gården och brände alla inne. Sven själv tog sig ut men blev genast dräpt. Så tog Inge på nytt kungadömet över svearna, reste åter kristtron på fötter, styrde riket till sin död och dog sotdöden.
Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing
Inga kategorier för denna artikel än...Intresserad av fler artiklar?
AcidAxel Oxenstiernas palats
Venngarn
Walesiska
Quenya
Prefix
Valthorn
Socialdemokraterna
SS