Hallandsåstunneln

Innehåll- 1. Om tunneln - 2. Förhistoria - 3. Hallandsåsen - 4. Bygget - 5. Skandalen - 6. Fortsättning - 7. Fortsatta skandaler - 8. Inblandade - 9. Aktuellt - 10. Hänvisningar

1. Om tunneln

Hallandsåstunneln, eller tunneln genom Hallandsåsen är ett praktfiasko för Banverket och Skanska och utgör ett stycke skandinavisk järnvägshistoria, särskilt med avseende på den giftskandal och det efterföljande hanterandet av problemen som utfördes.

2. Förhistoria

Sverige fick sitt järnvägsnät utbyggt på 1800-talet. Länge var järnvägentransportmedlet nummer ett.

Men på 1950-talet förändrades allt, privatbilismen växte sig allt starkare samtidigt som man i stort sett slutade underhålla järnvägen. Långsamt förändrades bilden och tågen blev mindre och mindre konkurrenskraftiga.

I och med att tåg var bättre både ur säkerhets-, miljö- och effektivitetsaspekter bestämde riksdagen år 1988 om framtidens trafikstrategi. Järnvägarna skulle uppdateras till att bli konkurrenskraftiga igen, i den största trafiksatsningen under århundradet. Hela järnvägsnätet skulle moderniseras, framförallt de olika stambanorna. Detta innebar att Västkustbanan mellan Malmö och Göteborg med fortsättning vidare till Köpenhamn via Öresundsbron och Oslo via Nordlänken, skulle uppgraderas till:

• dubbelspår
• modern signalteknik
• moderna banor
• inga tvära kurvor
• inga branta lutningar
• inga plankorsningar
• klara höghastighetståg, med hastighet på upp till 250km/h

Framförallt ville man effektivisera godstransporterna. Godskapaciteten skulle ökas med 30% bara genom dubbelspåren. Järnvägen skulle kunna transportera lika mycket gods som en fyrfilig motorväg. Restiden mellan Göteborg och Malmö skulle halveras från fyra till två timmar. Det var således gott om visioner och bra idéer i projektet, allting skulle göras grundläggande.

3. Hallandsåsen

Hallandsåsen har alltid varit en stor flaskhals på västkustbanan. Tvära svängar, mängder av plankorsningar och på ett ställe en stigning på 100 meter (!) har varit saker som saktat ner tågen. En extra försenande faktor för tågen har varit att det under höst och vinter ofta samlats våta löv på rälsarna som fått tåg att slira och som följd bli försenade eller till och med inställda. Ett fulllastat godståg har inte orkat ta sig uppför branten, och har bara kunnat köra med hälften så tung last som det optimala. Samtliga tåg har fått köra i lägre hastigheter över åsen under hösten och vintern.

En tunneln genom åsen sågs som någon slags ultimat lösning. Godstågen skulle kunna lastas dubbelt så tungt, persontåg skulle kunna bli 6-7 minuter snabbare förbi den relativt lilla åsen. Det skulle även inneburit att turtätheten kunde ökas.

Man vägde även in ekonomiska apsekter och tog hänsyn till miljön när man valde att bygga en tunnel. Det hade nämligen varit dyrare och orsakat större miljöproblem att bygga dubbelspår längs den gamla sträckningen än att bygga en tunnel enligt beräkningarna. Möjligheten att bygga järnvägen runt om åsen, genom Markaryd, skulle inte gett den tidsvinst man var ute efter. Dessutom var det förmodligen inte vad Markrydsborna hade velat eftersom det bara hade rört sig om godstrafik genom byn.

4. Bygget

Förundersökning om en eventuell tunnel genom Hallandsåsen påbörjades år1989 av Sydkraft AB och Byggteknik. Under år1989 och år1990 provborrades tolv vertikala hål i Hallandsåsen, elva av dem visade att berget hade dåliga eller mycket dåliga förutsättningar att bygga i. När förundersökningen var klar tog regeringen beslut att banverket skulle söka bygglov. Banverket lämnade in ansökan om bygglov år1992, och fick godkännt av vattendomstolen att leda bort 33 liter grundvatten i sekunden från tunnelbygget.

Det var Svenska Kraftbyggarna Entreprenad AB, ett dotterbolag till Vattenfall, som skulle bygga tunneln. Kraftbyggarna köpte in borren Hallbor från Atlas Copco för att borra i berget.

Sju månader försenat kom bygget i gång vid Finnsbotrakterna. Borren Hallbo hade en diameter på nio meter och byggdes upp på plats. Redan efter 13 meter fastnade borren i det mjuka berget. Bygget lades i stort sett på is fram tills Skanska tog över bygget år1996. Vid det tillfället hade man endast kommit 3 kilometer in i åsen.

5. Skandalen

År1997 beslöt man att använda Rhoca-Gil som tätningsmedel vid bygget. Helt plötsligt stoppades bygget och miljöförvaltningen varnade allmänheten från att dricka vatten från brunnar i närheten av tunnelbygget. Man hade nämligen upptäckt att korna och vattendragens fiskar inte mådde särskilt bra. Den 24 September 1997 hittades Akrylamid och N-metylolakrylamid i vattendragen Vadbäcken och Stensån. Vissa av korna hade blivit förlamade och döda fiskar hade dessutom påträffats. Samma dag slutade man använda Rhoca-Gil.

Hårdats anses byggarbetarna ha drabbats. Vissa fick psykiska besvär av den oro för att vara förgiftade som uppstod. Byggnadsarbetarna fick dessutom utstå lokalbefolkningens förakt och stämningen gentemot dem var mycket hård. Två byggnadsarbetare har bestående men av de nervskador de ådrog sig, men ingen har fått livshotande men. Även bönderna drabbades hårt. I samband med skandalen avbröt nämligen livsmedelindustrin alla inköp från traktens bönder, på grund av rädslan för akrylamid.

Vid år1999 hade akrylamidet i stort sett försvunnit ur vattnet i åsen, men nu hade andra problem uppstått. De nya problemen var betydligt mer allvarligare än akrylamiden någonsin varit. Det stora problemet var att grundvattennivån visade sig ha sjunkit med nästan 100 meter!. Vattnet hade runnit i sprickor ut genom två av de tre borrplatserna. Det finns stor risk för att flera brunnar på åsen blivit obrukbara för en oöverskådlig framtid samt att växtlivet tagit stor skada. Framförallt riskerar lövträd som al att trängas undan av gran. Risken med en eventuell sänkning av grundvattnet hade förvarnats redan år1989 vid provborrningen. År1999 budgeterades bygget till fyra gånger så stort belopp som den ursprungliga budgeten. Vid 1999 så uppmättes vattenflödet ut ur tunneln till 55 liter i sekunden, långt mer än de 30 liter som Miljödomstolen godkännt.

6. Fortsättning

År2003 bestämdes att bygget skulle fullföljas. Vid denna tidpunkt beräknades det att grundvattennivåerna skulle ha stigit till att bara motsvara en sänkning på cirka 25 meter. Akrylamiden utgör i dagsläget inga problem längre och denna gången kommer de förhoppningsvis inte att göra om misstaget att använda ett giftigt och vattenlösligt tätningsmedel. Misstaget att försöka borra tunnlar i åsen kan dock aldrig göras ogjort.

I mars 2004 blev det klart med alla tillstånd, varefter man nu ska fortsätta borrningarna.

7. Fortsatta skandaler

Sedan Bygget återupptagits i början av år2003 har det avbrytits ytterligare en gång, bl a efter att betong oförklarligt har läckt ut. Spekulationerna rörde sig bland annat om sabotage eftersom ingen kunde förklara eller spåra läckaget.

8. Inblandade

• Ines Uusman försvarade tunnelbygget när giftskandalen exploderade, vilket väckte folkstorm mot henne.
• Skanska skyllde på Banverket och det franska företaget Rhodia som sålde Rhoca-Gil.
• Banverket skyllde på Skanska och Rhodia.
• Det franska företaget Rhodia vägrade ta del av ankalgelserna och skyllde på Skanska.

9. Aktuellt

• 17 nov 2004, från Kvällsposten: Ras i tunnelbygget genom Hallandsåsen

10. Hänvisningar

• http://www.san.fuf.org/hallandsasen_402.pdf

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Pressbryggare
Digital livsstil
Design
Litteraturgenre
Lina Sandell
Birkagården
Aktie
Exil
Spanska inbördeskriget