Gustaf V

Innehåll- 1. Fakta

1. Fakta

Gustaf V, kung, hertig av Värmland.

• född 16 juni 1858.
• död 29 oktober 1950.

Valspråk:Med folket för fosterlandet.

Alias:

• G femman
• V-Gustav
• Mr G
• V-Gurra
• GV (Brukas flitigt bland numismatiker om mynt och sedlar från hans regeringsperiod. Exempel: Det är en GV femmöring från år1924.)

http://www.ne.se/neimage/190861.jpg

Gustaf V var den första svenska kung som inte kröntes. Han förenklade också många av de ceremonier som hörde kungligheter till. I och med att han inte kröntes slapp han bära krona och mantel vid riksdagens högtidliga öppnande. I fortsättningen gällde endast uniform. Hovet minskades ner och ingen landssorg påbjöds efter den avlidne kungen Oscar II.

Gustaf och hans maka Victoria hade inte direkt funnit varandra på kärleksplanet. När det var dags för kronprins Gustaf att gifta sig sändes han ut på en årslång turné bland europeiska hov för att söka efter en lämplig hustru. Det jobbades i kulisserna och kronprinsen sammanfördes med lämpliga unga damer från lämpliga furstehus. (Det är en konstig kronologi i det här stycket. Först har de två inte funnit varandra och sedan ger han sig ut på turné för att till slut finna henne!)

Sverige var vid denna tidpunkt mycket tyskvänligt i och med kungen Oscar II:s politik så en tysk fin dam var att föredra. Nu var det så att kejsar Wilhelm II i Tyskland hade en kusin, prinsessan Victoria av Baden och denna 19-åriga dam kommenderades till det ställe Gustaf befann sig. Victoria, som redan förlorat sitt hjärta till en rysk storfurste, Nikolaj Alexandrovitj, och Gustaf, som var helt ointresserad av föreningen, var maktlösa inför de krafter som styrde. Det tyska partiet passade perfekt in i den utrikespolitiska bilden och så fick det bli. Förhållandet dem emellan blev aldrig speciellt kärleksfullt och de levde långa perioder åtskilda liv. Dels valde de detta och dels var Victoria tvungen att långa stunder vistas i södern för att försöka råda bot på sina lungproblem.

Nygifta kronprinsen Gustaf var ingen populär kunglighet. Han personifierade det snobbiga och överlägsna som fördomarna sade att kungligheter var. Tillsammans med den strängt uppfostrade makan förde han ett strikt och känslolöst hov som kronprins. Då kan man tänka sig att de tre söner som paret nedkom med, Gustaf (VI) Adolf (1882), Wilhelm (1884) och Erik (1889) mer var en pliktuppfyllelse från deras sida. Sonen Erik blev dessutom bara tjugonio år gammal och hans dödsbädd besöktes aldrig av modern, av rädsla för smitta sägs det.

Om Gustaf sades det att han "påvisade klara bisexuella drag", något som kom i dagen under den så kallade Haijby-affären då direktören Kurt Haijby avslöjade att han varit kungens hemlige älskare sedan år1912. Detta ledde till en lång rad skriverier där Vilhelm Moberg anklagade hela rättssamhället för att försöka dölja kungens bisexualitet, den såkallade rättsrötan.

Dessutom fick Gustaf en utomäktenskaplig son, något som inte nedstämde Victoria nämnvärt, hon roade sig på eget håll, antingen genom att lämna landet eller genom flera flörtar bland de mer framstående männen i hennes närhet. Hennes intresse för Gustaf von Blixen-Finecke blev så uppenbart att det inrapporterades till hovet.

4 april 1930 dog drottning Victoria sextioåtta år gammal efter att i stort sett hela livet plågats av olika sjukdomar. Hon blev en av ytterst få makor som gått ur tiden före sin kungliga make. (Se t.ex. Louise av Nederländerna!)

Gustaf gick i sin fars politiska skola och där fick han bland annat lära sig att det viktiga var en stark kungamakt och en kungatrogen ministär. Nu var inte detta i enlighet med tiden han levde i och hans öde att makten för honom skulle minskas mer och mer var redan innan trontillträdet beseglat.

Det fanns inga högre tankar om Gustaf som politiker, redan år1891 hade Carl Fleetwood haft sina funderingar om Gustaf: "Skall han som Konung driva politik av det slag han gör som kronprins är det fara värt, att han en dag vänder hela spelet överända. Den mannen har jag svårt att göra mig en aning om; de förhoppningar han genom lugn och sunt förnuft inger en under normala förhållanden, gäckar han med samma lugn och med en otrolig halsstarrighet så snart ställningen blir kritisk. Han kan bliva en bra suverän med en minister som har makten över honom; han kan fördärva allt om ministern är den svagare viljan."

Statsminister Staaff klev in på arenan. Staaff var en liberal statsminister och ogillade kung Gustaf V redan från början. Det var ömsesidigt och när Staaff gick emot de försvarsvänliga konservativa genom att hindra byggandet av en ny pansarbåt blev det än mer konkret oroligt mellan kung och statsminister. Det visade sig sedan att Staaff hade missbedömt opinionen, det fanns en stark vilja för ett starkare försvar och många ställde sig bakom kungens ståndpunkt, att vi snarare än att avrusta Sverige skulle rusta upp landet. Staaff blev tvungen att backa och meddelade att det skulle ske en förändring i försvarsfrågan åt det håll som de konservativa ville, men inte på en gång. Kungen ville att frågan skulle lösas genast och en förhandlingarna blev låsta.

Den 6 februari 1914 tågade cirka 30 000 bönder genom Stockholms gator med kungliga slottet som mål. De skulle visa kungen sitt stöd i försvarsfrågan. Kungen höll då det berömda borggårdstalet (författat av Sven Hedin) inför folkmassan på borggården. På yttre borggården lästes talet av kungens bror, prins Carl och på slottsbacken av kronprins Gustaf Adolf. Staaff protesterade mot talet och krävde att kungen skulle försäkra sin lojalitet med regeringen. Gustaf V vägrade och regeringskrisen var ett faktum. Staaff och hans liberala ministär avgick och en försvarsvänlig, högerfärgad ämbetsmannaregering trädde till med landshövding Hjalmar Hammarskjöld som statsminister.

Om politik inte var vad Gustaf V ägnade sig allra helst åt så var "den vita sporten" med all sannolikhet det. "Den vita sporten" känner man idag till som tennis och kronprins Gustaf kom först i kontakt med den under en resa till England år1879. Hemkommen fortsatte Gustaf att spela, och han sågs som en av de främsta i 1890-talets Sverige. Som motståndare hade han ibland t.ex. utländska diplomater eller några få ur den egna kretsen. Den tennisspelande klicken runt kronprinsen ökade sakta men säkert och under 1890-talet kunde en särskild tennispaviljong invigas i Idrottsparken i Stockholm. Gustaf stod bakom mycket av tennisens utbredande i landet. År1896 bildade han "H. M. Kronprinsens Lawntennisklubb", år1907 omdöpt till "Kungliga lawntennisklubben", i dagligt tal Kungliga klubben.

Det hände till och med att han skickade sina bröder att möta besök av inte alltid så prominenta gäster på grund av en match han var tvungen att spela.

I den internationella tennisvärlden döpte Gustaf om sig till Mr G, och det är nog så han är mest känd utomlands. På initiativ av de franska och engelska tennisförbunden gick Gustaf V med på att instifta ett vandringspris mellan nationer i syfte att slå ett slag för inomhustennisen. På så sätt tillkom Kings Cup, i vilken den första finalmatchen spelades i januari 1937, varvid Frankrike slog Sverige.

Den 22 april 1933 fanns en liten notis i Dagens Nyheter att kung Gustaf V hade bjudit höga tyska politiker på lunch i pauserna mellan tennismatcherna. Gästerna var rikspresident Paul von Hindenburg, 1847-1934, rikskansler Adolf Hitler, vicekanslern Franz von Papen, och utrikesministern Konstantin von Neurath. Efter maten hade kungen stängt in sig i enrum med gästerna och i klartext framhållit att den tyska judepolitiken skadade Tyskland. Svenska ministern, Einar af Wirsén uppehöll sig i ett angränsande rum och hade plötsligt hört Hitler slå näven i bordet och tala med mycket hög och upprörd stämma. Omedelbart efter lunchen bytte den svenska kungen om till tenniskläder och spelade på den ansedda klubben Rot-Weiss banor dubbel mot de inhemska toppspelarna von Cramm och Kleinschroth. Gustafs dubbelpartner Prenn ansågs som den bäste spelaren i Tyskland vid den tidpunkten, men var på grund av att han var jude suspenderad från allt landslagsspel.

Tysk kritik kom till Sverige kort efter detta med synpunkter på Gustafs val av dubbelpartner. Den tyska kritiken besvarades med att man från svenska sida antog att medlemmar ur tennisklubben Rot-Weiss "vore ur tysk synpunkt utan anmärkning".

Redan i februari samma år hade det nazistiska Tyskland börjat göra påtryckningar mot Sverige. Sverige tillät nazistkritiska inlägg och artiklar i massmedierna alltför lätt. Tiden efter detta blev mycket orolig i Europa och andra världskriget bröt ut år1939. Den 9 april 1940 angrep nazityskland Danmark och Norge, Sverige gjorde sitt bästa för att stå neutralt genom hela kriget.

Den 22 juni 1941 angrep Tyskland Sovjetunionen. Tre och en halv timme efter invasionen uppsökte den tyske envoyén Karl Schnurre, i sällskap med den tyske stockholmsambassadören, prinsen av Wied, utrikesminister Christian Günther med en lång lista med krav till den svenska regeringen. Den innehöll bland annat krav på att tyska flygplan skulle få nödlanda på svensk mark och att tyska trupper skulle få använda sig av svenska tåg för att färdas mellan Finland och Norge. Statsråden kallades samman för att diskutera de tyska kraven, det stod genast klart att det fanns olika åsikter i frågan. Man hade frågat Schnurre hur allvarligt ett svenskt avslag skulle uppfattas. Erik Boheman skriver:

"Günter frågade då, hur allvarligt ett svenskt avslag skulle uppfattas. Schnurre förklarade, att det här vore fråga om en avgörande punkt. Att beteckna avslaget såsom en ovänlig handling vore enligt tysk uppfattning för litet sagt."

Kungen lät meddela att han inte tänkte bidra till någonting som kunde föra Sverige in i krig. Han var väl medveten om, och sa också, att Sverige inte skulle kunna försvara sig mer än i högst tio dagar mot ett tyskt anfall.

Sverige lyckades hålla sin neutrala hållning genom hela kriget (1939-1945) men det sades att kungen var tyskvänlig. Enligt kabinettssekreteraren Erik Boheman, som också var en vän till kungen, betraktade kungen "Hitler som en pöbelaktig uppkomling och så småningom som en livsfarlig dåre."

Gustaf V framstod som ett spänstfenomen+. Han är den svenska kung som suttit längst på tronen, hela fyrtiotre år, trots att han tillträdde tronen så sent som vid fyrtionio års ålder. Gustaf V blev också, med sina nittiotvå år, den äldste monark vi hittills haft. Regeringstidens längd har potential att överstigas av Gustaf V:s sittande sonsons son Carl XVI Gustaf. Denne blev kung redan vid tjugosju års ålder och han är i skrivande stund inne på sitt tjugoåttonde år som kung och är femtiofem år gammal. Följer han sin farfarsfars åldersexempel och inte abdikerar blir han sittande kung i sextiofem år. Men ett slut kommer till oss alla, och Gustaf V är inget undantag. Han avled lugnt och stilla den 29 oktober 1950 klockan 08.35 på morgonen.

Barn

• Gustaf VI Adolf
• Prins Wilhelm
• Erik

Se även

• Bernadotte
• Sverige/Regentlängd

+ Dock var han på sin ålders höst väldigt senil. Det går en gammal skröna om att han vid sin sonsons begravning satt tyst i sin rullstol när han plötsligt utbrast "Äw hästawna sawdlade?". När man då förklarade för kungen att det var Gustaf Adolfs begravning svarade han obemärkt "Å fan, wet dom andwa jägawna om det?".

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Homeros
Premiärminister
Kartell
Oljekrisen
Svolvaer
Fredrik Böök
John Landquist
Herbert Tingsten
Sjukhus