Det finns många giftiga växter, och många djur är giftiga.

• Ormar kan ha giftkörtlar vilka står i förbindelse med tänderna.
• Många paddor har ett hudgift vilket kallas bufotoxin, och finns i paddornas hudsekret.
• Gilaödlans gift har inte förbindelse med någon giftkörtel, utan saliven i sig är giftig.
• Giftspindeln svarta änkans gift, latrotoxin angriper nervändar och skapar störningar i synapser.
• Drakfisken har giftkörtlar i ryggraden, och ett nervgift som kan vara dödligt.
• Även vår abborre har giftkörtlar som ståri förbindelse med ryggfenan, men giftet åstadkommer bara en lätt retnad på huden.
• Nässeldjur kan ha nässelgifter, tex. brännmaneten och den portugisiske örlagsmannen.
• Flera insekter är giftiga, framför allt inom gruppen steklar, alltså ex. myror, bin, humlor och getingar. De sistnämnda lär ska ha det starkaste gifterna, alltså i relation till behövlig mängd för att åstadkomma giftverkan.

Läran om gifter kallas toxikologi. Förgiftning kan dock uppstå även vid för hög dos av normalt ofarliga ämnen. Redan Paracelsus, en läkare och filosof som levde på 1500-talet visste detta (fritt översatt, finns i många versioner): Vad är inte ett gift? Allt är gift, och ingenting är utan giftighet. Enbart dosen bestämmer att något inte är ett gift.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Intresserad av fler artiklar?