Genitiv

Innehåll- 1. Genitiv i olika språk - 1.1 Svenska - 1.2 Engelska - 2. Historia och allmänt

Genitiv är ett kasus som huvudsakligen betecknar tillhörighet, ibland ägande.

Ett exempel: I frasen "Johans bil är röd", är Johans genitiv av Johan. Observera att i frasen "Min bil är röd", är min ett possessivt pronomen - inte genitiv av jag.

1. Genitiv i olika språk

1.1 SvenskaI svenskan används inte apostrof vid genitiv annat än om meningen kan misstolkas inte ens om ordet slutar på s. Vi skriver "Annas hus", inte "Annas hus", "Anders hus", inte "Anders hus". I vissa sällsynta fall kan det möjligen vara befogat att använda apostrof, t.ex.: "Andrea och Andreas barn": modern heter alltså Andrea och fadern Andreas. I övrigt kan man säga att dessa sällsynta meningar som kräver apostrof för att inte feltolkas helst bör omformuleras: "barnen till Andrea och Andreas Svensson". I äldre svenska skrev man dock konsekvent ut apostrof for genitiv av ord som slutade med s, x eller z.

Ändelsen -s är numera allenarådande för att markera genitiv. I äldre svenska förekom flera olika ändelser. Feminina substantiv som slutatde på -a hade en genitiv på -u eller -o. Vi säger fortfarande "till salu". Även i sammansatta ord gör sig dessa äldre genitivändelser sig påminda: gatu(-)korsning, hälso(-)vård, varu(-)magasin osv. En annan vanlig genitivändelse var -a, som i "iula", "julis".

Hmmm... Jag har alltid trott att substantiv som slutade på en vokal förr hade avvikande genitivform. Riktigt? /D207

1.2 EngelskaI engelskan används alltid apostrof vid genitiv: "Annas house".

2. Historia och allmänt

Ursprungligen fyllde genitiven en långt större funktion än att bara uttrycka ett ägarförhållande. Den var en del av det s.k. kasussystemet, i svenskan så gott som försvunnet, men som i flera indoeuropeiska språk är en fundamental del av språkets grundstruktur. I ryskan kan en genitivt.ex. ange en del av någon form av större helhet. Om man på ryska ska säga "ett glas vatten" säger man "ett glas av vatten", precis som man gör på engelska ("a glass of water"), men skillnaden är att det i ryskan inte finns någon preposition. Man säger ordagrant "(ett) glas vattens". En del av en större helhet kan även innebära något så alldagligt som att ange dagens datum. "Den tjugonde juli" hette på fornsvenska "tiughunda dagh iula", dvs "tjugonde dag julis" eller "tjugonde dagen av juli". Så säger man alltjämt på ryska: "dvadcatoe ijulja", utan preposition. Prepositionen av har i svenskan övertagit gentivändelsens funktion som markör för en del av en helhet.

I flera språk kan vissa prepositioner även styra genitiv, dvs de måste följas av genitiv av språkhistoriska skäl. På ryska styr t.ex. prepositionen bez, utan, genitiv. Ord som följer och styrs av prepositionen bez måste stå i genitiv. I äldre svenska rådde samma förhållande; t.ex. styrde prepositionen till genitiv, något som lever kvar i vissa uttryck som t.ex. till havs, till bords och gå till väga, där väga är en gammal genitivform av väg. Även andra prepositioner kunde styra genitiv: i vintras, utomlands (utom var här tidigare utan, jmf ryska prepositionen ovan.)

Att det är fel att säga att min är genitivformen av jag är historiskt betingat. I språk som har levande kasusformer, som t.ex. tyskan och ryskan, är genitiv av ett personligt pronomen och dess motsvarande possessiva pronomen två helt olika saker med helt olika användning. Genitivformen av tyskans ich (jag) är meiner. Meiner är en böjningsform av ich, på samma sätt som mig är en böjningsform av jag. Samma sak gäller i ryskan: menja (genitiv) är en böjningsform av ja (nominativ). I båda språken motsvaras genitivformen normalt av mig på svenska, och inte av min. "Utan mig" säger vi på svenska och böjer jag i objektsform. "Bez menja" säger man på ryska och böjer ja i genitivform, eftersom prepositionen bez (utan) av tradition måste följas av genitiv.

Ett possessivt pronomen är något helt annat, närmast att likna vid ett adjektiv. På tyska motsvars min av mein och på ryska av moj. I frasen "min båt" fyller min samma funktion som adjektivet i frasen "en blå båt". Det är inte en böjningsform av jag.

En sak som gör det hela förvirrande är att svenska personliga pronomen i tredje person saknar sina motsvarande possessiva pronomen. När vi ska säga "båten som tillhör mig" använder vi ett possessivt pronomen: "min båt". Men när vi ska säga "båten som tillhör honom", finns inget possessivt pronomen att ta till. Därför får vi istället böja han i genitiv och säga "hans båt". Slutsats: Jag, du, vi och ni har i modern svenska inte längre några genitivformer, de har försvunnit, men de finns kvar i t.ex. ryskan och tyskan. Han, hon, det/den och de har kvar sina genitivformer.

Se även:

• nominativ
• ackusativ
• dativ
• lokativ
• instrumentalis

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Lovisa
Bilvrak
Stimulus
Personmina
Fordonsmina
Fartygsmina
Minfält
Truppmina
Pronomen