Från himlen kommer mig med bud

Från himlen kommer jag med bud – (orig. ”Vom Himmel hoch da komm´ ich her”), julpsalm av Martin Luther 1535 (eller redan i början av 1530-talet), utformad som ett julspel, där ett barn utklätt till ängel sjunger de första verserna, herdarna de därpå följande och slutligen hela familjen eller församlingen den sista versen. Sången hade när den trycktes rubriken ”Barnasång för julen om det lilla Jesusbarnet”. Olaus Martini översatte sången till svenska, ("Av himlens höjd jag kommen är), men knappast 1617 som det står i psalmboken, eftersom han dog redan 1609. Hans översättning trycktes dock 1617. Johan Olof Wallin bearbetade psalmen 100 år senare, ("Av himlens höjd oss kommet är"),och gjorde den mer storslagen och ”tempelanpassad”. T.ex. ändrades v. 13 från ”Gör dig en säng (Bettlein) uti mitt bröst” till ”Gör dig ett tempel i mitt bröst”. Hans version behölls i 1937 års psalmbok, men i 1986 års psalmbok finns en version av Alf Henrikson ("Från himlens höjd jag bringar bud"), som delvis återknyter till den äldre texten. Men bara delvis – templet i vers 13 finns kvar. År1993 gjorde Andreas Holmberg en nyöversättning från Luthers tyska original, ganska fri också den men kanske mer i originalets barnsliga anda. Den återges här, med några smärre ändringar från senare år:

Från himlen kommer jag med bud till alla människor från Gud. Ett glädjebud från himlens höjd jag sjunger ut med lust och fröjd:

Ett barn är fött åt er i dag, en Frälsare i Davids stad. Ja, den ni väntat är nu här, och Herren själv det barnet är.

Ett nyfött barn på krubbans strå, det är det tecken ni ska få. Ni finner honom ganska lätt om ni förstår mitt budskap rätt.

Kom, låt oss allesammans då med herdarna till staden gå. Med egna ögon får vi se vad Herren Gud oss velat ge.

Men o så liten – vem är det? Ja, finns det någon här som vet? Vem sover sött i krubban där? Jo, det den lille Jesus är.

Du himlabarn, välkommen hit, tänk, du som strålat ren och vit är nu i dammet här hos mej, hur ska jag kunna tacka dej?

Om jorden vore dubbelt stor och klädd med guld och pärlemor, så vore den för ful och trång att bli din vagga ens en gång.

Och ändå vilar du så här, du barn som hela världen bär. För min skull är du född att dö och vilar på en bädd av hö.

Med detta du mej lära vill att himlen hör de minsta till. All världens makt och sköna ting kan aldrig föra mej dit in.

Min Herre Jesus, hör min röst: gör dej en krubba i mitt bröst. Om du för alltid där vill bo, så har jag evig tröst och ro.

Ja, fyll mej helt så att jag ej i evighet kan glömma dej! Jag vill så gärna dagen lång få sjunga just för dej min sång.

Pris vare Gud till evig tid, som sände oss sin Son med frid. Vi sjunger nu med änglars kör den nya sång som aldrig dör!

(Psalmen har nummer 132 i 1695 års psalmbok, nummer 63 i 1819 års psalmbok och 1937 års psalmbok, samt nummer 125 i 1986 års psalmbok, Psalmer och Sånger, Segertoner och Cecilia.).

Så här låter det på Luthers oöverträffade tyska:

Von Himmel hoch da komm ich her, Ich bring’ euch gute neue Mähr, Der guten Mähr bring ich so viel, Davon ich sing’n und sagen will.

Euch ist ein Kindlein heut’ gebor’n Von einer Jungfrau auserkor’n, Ein Kindelein so zart und fein, Das soll eu’r Freund und Wonne sein.

Es ist der Herr Christ unser Gott, Der will euch fuehr’n aus aller Noth, Er will eu’r Heiland selber sein, Von allen Sünden machen rein.

Er bringt euch alle Selighkeit, Die Gott der Vater hat bereit’t, Dass ibr mit uns im Himmelreich Sollt leben nun und ewiglich.

So merket nun das Zeichen recht, Die Krippen, Windelein so schlecht; Da sindet ihr das Kind gelegt, Das alle Welt erhaelt und trägt.

Dess lasst uns Alle froehlich sein Und mit den Hirten geh’n hinein, Zu seh’n was Gott uns hat bescheert, Mit seinem lieben Sohn verehrt.

Merk auf, mein Herz, und sieh dort hin: Was liegt doch in dem Krippelein? Wess ist das schöne Kindelein? Es ist das liebe Jesulein.

Bis willekomm, du edler Gast, Den Sünder nicht verschmähet hast, Und kömmst in Elend her zu mir, Wie soll ich immer danken dir?

Ach Herr, du Schöpfer aller Ding’, Wie bist du worden so gering, Dass du da liegst auf duerrem Gras, Davon ein Kind und Esel ass.

Uud wär’ die Welt vielmal so weit, Von Edelstein und Gold bereit’t, So wär sie doch dir viel zu klein, Zu sein ein enges Wiegelein.

Der Sammet und die Seiden dein, Das ist grob Heu und Windelein, Darauf du Kön’g so gross und reich Herprangst, als wärs dein Himmelreich.

Das hat also gefallen dir, Die Wahrheit anzuzeigen mir: Wie aller Welt Macht, Ehr und Gut Für dir nichts gilt, nicht hilft noch thut.

Ach, mein herzliebes Jesulein, Mach dir ein rein sanft Bettelein, Zu ruhen in mein’s Herzens Schrein, Dass ich nimmer vergesse dein.

Davon ich allzeit froehlich sei, Zu springen, singen immer frei Das rechte Susannine schon, Mit Herzen Lust den suessen Ton.

Lob, Ehr sei Gott im höchsten Thron, Der uns schenkt seinen ein’gen Sohn, Des freuen sich der Engel Schaar Und singen uns solch’s neues Jahr.

Lyssna även på hans melodi på Cyberhymnal, på följande sida:http://www.cyberhymnal.org/non/de/vonhimml.htm

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Herren av himlen är kommen mot jorden
In dulci jubilo
Nu segrar allihopa trognas hopp
Gläns ovan tjärn samt strand
Den stunden i Getsemane
Han gick den svåra vägen
Vad skinande ovan griften
Den korta tag mig vandrar här
De sju världshaven