Filmformat

Innehåll- 1. Rörliga bilder - 1.1 Dubbel-8 - 1.2 Super-8 - 1.3 Single-8 - 1.4 Dubbel super-8 - 1.5 16 mm - 1.6 35 mm - 1.7 70 mm - 2. Stillbild - 2.1 APS - Advanced Photo System - 2.2 Småbild - 2.3 Mellanformat - 2.4 Storformat

1. Rörliga bilder

Det finns många olika filmformat. Det vanligaste är 35 mm film, vilket nästan alla biofilmer spelas in på.

1.1 Dubbel-8

Detta format utvecklades av Kodak och är i grunden vanlig 16 mm film men med dubbelt så många perforeringshål. När ena halvan av filmen har exponerats vändes filmen och andra halvan exponeras i motsatt riktning. Efter framkallning skärs filmen i två delar och skarvas sedan ihop till en 8 mm film. Kameror och projektorer slutades tillverkas då super-8 formatet infördes.

1.2 Super-8

Detta format är också en av Kodaks uppfinningar som lanserades 1965. Film- formatet är 8 mm brett men perforeringshålen är mycket mindre än på Dubbel-8 film vilket medför att bilden blir 50% större. Detta format är det vanligast förekommande 8 mm formatet i dag.

1.3 Single-8

Detta är Fujifilms motsvarighet till super-8. Singel-8 har samma bildyta som super-8 men är gjord av mycket tunn och stark polyester, till skillnad mot super-8 som har en acetat bas. Detta medför att singel-8 är mycket mer slitstarkare än super-8 filmen. Formaten fodrar olika kameror på grund av olika kassettsystem men kan visas i samma projektor.

1.4 Dubbel super-8

Detta filmformat bygger på dubbel-8 film. Perforeringshålen är dock av samma storlek som vanlig super-8 för största möjliga bild.

1.5 16 mm

Detta film- format infördes 1923 av kodak och var tänkt att användas av amatörfilmare. 1935 antogs en standard för optiskt ljud för 16 mm och formatet blev vanligt till undervisningsfilmer. Idag används formatet ofta av filmskolor och till filmproduktioner direkt till tv, framför allt i Europa. Bildformatet är 1,33:1 men numera används oftast Super-16 kameror som även använder ljudspåret att filma på. Bilden blir då 40% större och formatet blir då 1,66:1 vidfilm. Många långfilmer är filmade på Super-16, exempelvis Änglagård, och kopieras sedan till 35 mm film. Med dagens råfilmskvalitet är detta oftast ett billigt alternativ men resultatet blir självklart något sämre eftersom bilden förstoras fyra gånger då den kopieras från 16 till 35 mm. Av de 27 långfilmer som spelades in i Sverige år2001 var hela 10 gjorda med Super-16.

1.6 35 mm

35 mm film infördes av Edison och har varit standardformat för biograffilm sedan 1909! Fr.o.m 70-talet visas i princip alla biograffilmer i något vidfilmsformat. Vidfilm är benämningen på filmsystem som ger bredare projektionsbild än TV:ns 1,33:1 (Normalbild) och på så sätt bättre efterliknar ögats seende. Man skiljer på anamorfiska och icke-anamorfiska system. Icke-anamorfisk vidfilm har sidförhållande på 1,66:1 (europeiskt VF) till 1,85:1 (amerikanskt VF) medan anamorfisk vidfilm (Cinemascope m.m.) har sidförhållandet 2,35:1. När man producerar en film i Cinemascope används speciella anamorfot-objektiv vilket återger motivet hopträngt i sidled. Vid projektion återställs bilden till de ursprungliga proportionerna med samma sorts objektiv och formatet blir då 2,35:1.

1.7 70 mm

70 mm-formatet lanserades i slutet av 1920-talet för att öka bildkvaliteten ytterligare. Man filmade i 65 mm och kopierade sedan till 70 mm film, men biografägarna var i full färd med att investera i ljudutrustningar och formatet återkom först 20 år senare på biograferna. Eftersom filmemulsionerna förbättrats sedan dess och gjort det möjligt att visa 35 mm på stora dukar, är numera inspelningar och visningar av stående 70-mm-film mycket sällsynta. Samma filmstandard används dock horisontellt löpande i världens största filmformat, Imax, till ytan hela 10 gånger större än 35 mm. Den extrema upplösningen används till att projicera på mycket stora dukar, upp till fem våningar höga. Med fiskögeobjektiv framför projektorn kallas formatet Omnimax och projicerar på en kupol med en vinkel av 180x125 grader, dvs mer än en tittares synfält. I Sverige visas detta filmformat på Cosmonova vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

Digitala filmformat:

• DVD
• VCD
• SVCD
• MPEG
• AVI
• DivX
• XviD

Se även:

• Bildformat
• Biograf

2. Stillbild

2.1 APS - Advanced Photo System

APS skapades på 1990-talet för att få mindre och behändigare kameror till semesterfotograferna. I början sålde det bra men idag är det digitalkamerorna som tagit över denna marknad. En filmruta i APS-formatet är 16,7 mm × 30,2 mm. Det mindre formatet gör att bildkvaliten inte riktigt kan mäta sig med småbildsfilmen. En rulle APS-film innehåller vanligen 25 eller 40 bilder. Se även APS-kamera.

2.2 Småbild

Småbildskameror använder 35 mm-film som ursprungligen skapades för rörlig film, se ovan. Filmrutan är 24 mm × 36 mm. Under 1960-talet (?) började man även göra sk halvformatskameror med formatet 18 mm × 24 mm.

En filmrulle innehåller vanligen 24 eller 36 bilder för formatet 24×36.

Formatet kallas även 135. Se även Småbildskamera.

2.3 Mellanformat

Här används de filmtyper som kallas 120 och 220. De vanligaste formaten på filmrutan är 6×4,5 cm, 6×6 cm och 6×7 cm. Denna filmtyp användes i lådkameror under 1900-talets första hälft. Numera tillverkas mellanformatskameror av bland annat Hasselblad, Mamiya, Pentax och Bronica.

En rulle 120-film med bildformatet 6×6 ger 12 bilder. Se även Mellanformat.

2.4 Storformat

Storformatsfilm förekommer i form av enstaka blad (och kallas även bladfilm) och inte i rulle som för övriga filmformat. Vanliga format är 9×12 cm, 4×5 tum, 13×18 cm. Se även Storformatskamera

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

ECB
Supersportbil
Isabel
Isabell
Ferrari F40
Bell
Enzo Ferrari
Bellis
Pininfarina