Europas förenta stater

På många håll spekuleras det om huruvida Europeiska unionen kommer att utvecklas från en union av stater till en stat i sig, en federation, ungefär som USA (eller för den delen Tyskland). Dessa spekulationer, oavsett om de görs med vällust eller avsky, brukar tillskriva den nya möjliga förbundet namnet Europas förenta stater.

Namnet lär dock ha myntats av Victor Hugo, när han talade vid fredsrörelsens stora kongress i Paris år1849.

Nedan följer en sådan spekulation.

Ända sedan Romarriket föll år476 så har det funnits visioner om att återupprätta en europeisk union. En union där man inte tänker i länder, utan var man tänker på Europa som sitt land, och Europa som en enhet. Det arbete som EU nu innebär är liknande det som Napoleon den store förespråkade under sina år som diktator;

"Det måste för Europa bli en lag, en domstol och ett gemensamt mynt, Europas stater måste bli förenade till ett."-Napoleon den store

I citatet finner vi tre åtgärder, för att ?Europas stater? ska ?bli förenade till ett? ¾ alltså för att uppnå det slutgiltiga målet. Intressant nog så är det (uppenbart eller inte) också bland annat detta mål som EU står för.

Alla medlemsländer måste använda sig av ett antal gemensamma lagar, och därmed naturligtvis ha domstolar som följer dessa lagar. I och med Paris- och Romfördragen så blev detta ett officiellt mål för EU. Därmed skapades EU-domstolen, vars enda mål är att se till att alla medlemsländer strikt följer och inte misstolkar de lagar som gäller globalt. För att kunna bli medlem i EU så får ett lands lagar inte strida mot EU-domstolens lagar.

Det är oftast endast när ett land tvivelaktigt dömer fall, eller kanske enligt EU-domstolen, misstolkar vissa lagar, som EU-domstolen går in. Också när ett fall har att göra med specifika EU bestämmelser används EU-domstolen.

Det som Napoleon refererade till som ?ett gemensamt mynt?, är det vi kallar den nya EMU valutan Euro. Euron är, enligt många kritiker, det första steget mot det som vissa fruktar och vissa längtar efter; Europas förenta stater. ?Europas förenta stater? skulle man kunna tänka sig vore motsvarigheten till de amerikanska Förenta Staterna, och naturligtvis finns det även där förespråkare och kritiker till konceptet med de Förenta Staterna.

Att gå ihop med andra länder eller andra stater gör utan tvekan att maktskiften i de berörda områdena måste ske. Till exempel, om Sverige och Norge skulle gå ihop och bli ett och samma land, så skulle en ny regering behöva formas. Det skulle betyda att varenda enskild individ i Norge och Sverige skulle få mindre makt. Makten centraliseras, den förflyttas ett steg bort från folket. Enligt min mening så är hela poängen med politik, eller demokrati, att individen ska kunna påverka sin omgivning. Med omgivning menas ju naturligtvis där individen bor och lever, och om makt centraliseras, betyder det därför att makten flyttas ifrån individens omgivning. Det tycker jag den främsta nackdelen med EU, och Europas förenta stater.

I och med att problemet med centraliseringen av makt har blivit ett hett debattämne så har också begreppet decentralisering skapats. Alltså, att makt ska ?tas tillbaka? och delas upp där den fortfarande påverkar folket. Om folket ska ha någon chans att kunna påverka sin omgivning, som tidigare nämnt, så måste också politiken ske lokalt. En slags kompromiss till total decentralisering är subsidiaritet. Delvis, att beslutstagandet sker så långt ner i ?hierarkin? som möjligt; beslut ska vara så lokala som det är möjligt. Subsidiaritet är det som verkar råda i dagens läge, även om allt är en fråga om tolkning. En del politiker skulle säkert påstå att vi lever i ett decentraliserat samhälle, medan någon annan skulle säga motsatsen.

Men om lokala beslut, och en total decentralisering vore det bästa alternativet, varför är vi då trots allt på väg mot ett enat Europa? En anledning är nog mycket väl att det är mer krävande att driva lokalpolitik än att ta globala, centrala beslut. Det är bättre för företag om de slipper se skillnader på länder, på kulturer, språk, valutor och befolkning. För faktum är att företag fungerar som bäst i ett klimat där de slipper se skillnader, där en enorm spelplan som de kan spela sitt spel på träder fram.

Beslut som tas långt ifrån dem de berör tenderar att göra många missnöjda; ?one size fits all? fungerar inte i politikens värld. Minoriteter, frågor och problem som kan vara väldigt viktiga för en liten skara människor hamnar får nämligen låg prioritet om politiken sker långt bortom dem de berör. Bara för att en fråga berör få antal människor behöver ju självklart inte betyda att den är oviktig. Detta är ännu ett problem som decentraliseringen av makten innebär och att beslutsfattarna, flyttar längre och längre ifrån den det berör.

Europas förenta stater är ingen utopi, eller ens en vision längre. Den är klart inom räckhåll och kommer så länge inte majoriteten av befolkningen prompt protesterar att införas steg för steg. Ifall den medför gott eller ont, eller både och kommer vi att få reda på inom en snar framtid.Jag håller inte med om att ett federaliserat Europa per automatik innebär att centralisering ökar och demokratin minskar. Jag är starkt negativ till centralisering och slåss för ökad demokrati i samhället men ändå är jag positiv till Europas förenta stater.

Byggs bara en storeuropeisk union enligt federalismen så kommer det innebära att förhållanden mellan union, stat, region och kommun kommer grundlagsbefästas. En region får inte klampa in på en kommuns angelägenheter och unionen får inte bestämma över en medlemsstats huvud som idag.

Detta innebär att den rätt som bör utövas på federal nivå har varje enskild invånare mindre inflytande över. Å andra sidan så kommer medborgarna få större inflytande över beslut som ligger lägre ner i kedjan eftersom ingen större instans de har mindre inflytande över kan köra över den lokala instansen, så som sker i dagens Sverige. De besluten som sker högt upp är också de som man egentligen påverkas minst av och de som man har minst intresse i.

Det är tråkigt att debatten i Sverige ignorerar en så här viktig sak, redan om 20 år kan en europeisk federation stå för dörren. Dessa strävanden som är helt accepterade i främst Tyskland, Belgien och andra länder med positiva erfarenheter av federalism ska ses i ljuset av andra liknande strävanden som sker inom EU. EU har antagit att Subsidaritetsprincipen, dvs närhetsprincipen, ska gälla för politiska beslut inom EU. Det är ett stort tecken på att EU självt vill decentralisera sig, vilket enklast sker med hjälp av federalism.

Förhoppningsvis kommer endast EU:s grundpelare att utgöra den federala nivån i framtidens Europa. Det kräver dock att vi i Sverige går in i debatten med hållbara argument och kräver det. Blir det så kommer federationen endast ha hand om

• internationell utrikespolitik
• fri rörlighet för människor, varor, tjänster och kapital
• fri och gemensam marknad (inkl. valutapolitik där den är federal)
• demokrati och fred i Europa och vårt närområde.

Det enda direkta hotet med en europeisk federation för Sveriges del är att riksdagen förmodligen kommer förlora mycket av sin rätt till regioner och landsting. Det gynnar dock folket i Sverige eftersom de får möjlighet till större inflytande och en vitalare demokrati. Värre är det med det indirekta hotet; att Sverige ställer sig utanför och inte kommer med idéer på hur den europeiska federationen ska utformas. Då kommer den helt att utvecklas efter centraleuropeisk modell och kan passa illa med den kultur som finns i Sverige. För att undvika det är dock viktigt att man i Sverige lägger av med sina skygglappar och inser att vi också är en del av Europa och att det inte är frågan om ett vi-dem-perspektiv.

Jag har en dröm om att en sådan gemensam union kunde finnas över hela jorden. Men fram tills den utopin är mogen kan man ju börja i mindre skala med förhoppningen att mina barnbarn kommer leva i en fri, öppen och demokratisk värld där de kan resa vart de vill och leva i fred med sina medmänniskor.

--Aron Boström

Jag är lite förbryllad över vad artikelförfattare nummer ett menar med följande:"Alla medlemsländer måste använda sig av ett antal gemensamma lagar, och därmed naturligtvis ha domstolar som följer dessa lagar. I och med Paris- och Romfördragen så blev detta ett officiellt mål för EU. Därmed skapades EU-domstolen, vars enda mål är att se till att alla medlemsländer strikt följer och inte misstolkar de lagar som gäller globalt. För att kunna bli medlem i EU så får ett lands lagar inte strida mot EU-domstolens lagar."

Dels finns det nämligen ingen EU-domstol, det finns en EG-domstol i Luxemburg samt en European Court of Human Rights i Strasbourg men ingen EU-domstol väl? Dels så skulle en sådan domstol aldrig kunna utfärda lagar, domstolar dömmer enbart efter lagar och lagstiftandet tillkommer enbart demokratiskt tillsatta församlingar.Domstolen heter egentligen "Europeiska gemenskapernas domstol" (observera pluralformen!), vilket rimligen borde förkortas EG-domstolen. Den förkortningen används i juridiska sammanhang. I dagspressen och vardagsspråket kallas den dock vanligen för EU-domstolen. Tidningen DN har motiverat sitt val med att Sverige är medlem av EU, och därför skriver man EU-domstolen (sic). //D207.Se även:

• http://home.swipnet.se/~w-93281/eu0.htm
• http://europa.eu.int/index_sv.htm
• http://www.jatilleuron.com/
• http://www.dn.se

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

VN
Alicia Goranson
Frisim
Chess
Patrik Hedelin
Telia
Sotdöden
Remsa
GRU