Esperanto

Innehåll- 1. Konstgjort språk - 2. Förenande språk

1. Konstgjort språk

Esperanto ("en som hoppas") framlades som ett alternativt interlingua första gången 1887 i en publikation av Dr. Ludvig Lazar Zamenhof under pseudonymen Dr. Esperanto. Språket hette torrt och krasst "Lingvo Internacia", men kom efter hand att kallas efter sin upphovsman. Ordförrådet bygger framför allt på latin, engelska, franska, spanska och tyska, medan stavningen och syntaxen är inspirerade av slaviska språk.

Esperanto är enkelt att lära sig eftersom grammatiken är ganska konsekvent. Språket är menat att vara kulturellt neutralt, men har under årens lopp anammat en egen kultur som bygger på jämlik samexistens och informationsutbyte mellan människor och internationella sammankomster på lägergårdar och kongresser (världskongressen har varje år flera tusen deltagare). Kulturskatten är rik och består både av översatta och originella verk inom sång och prosa. Det finns ett flertal kortvågsradiostationer på esperanto runtom i världen och det utkommer regelbundet en uppsjö med periodiska tidskrifter från olika länder. En särskilt intressant tidskrift för idoga resenärer är Pasporta Servo, en tjock pocketbok med listor på människor i hela världen som erbjuder gratis logi några dagar i rad, bara man talar esperanto med dem.

Esperanto har blivit särskilt populärt i Östeuropa, Kina och Brasilien, mycket eftersom det är ett intressant alternativ till det krångliga engelska språket. Bland dessa finns det länder som ger statligt stöd för esperantoundervisning i skolor, t.ex. Ungern. I och med EU har frågan om ett sammanhållande språk blivit brännande även för Västeuropa, men där går utvecklingen betydligt långsammare.

C:a 200 - 2000 människor i världen talar esperanto som modersmål enligt - detta beror på att många likasinnade - gärna från länder mycket långt ifrån varandra - finner varandra inom rörelsen, bildar familj och lär sina gemensamma barn esperanto. Runt 2 miljoner människor beshärskar språket som andraspråk. Man kan finna många av de språkligt riktigt aktiva på http://eo.wikipedia.org .

Den hågade kan bege sig till http://www.esperanto.se/ och förkovra sig i deras nätkurs/brevkurs.

Under de hundra år som gått har många ord tillkommit och en hel del seder förändrats. Ett exempel är bruket av suffixet -uj- (behållare) som även användes till landsnamn (Germanujo t.ex. var en behållare för tyskar). Idag anses detta rasistiskt och ett nytt suffix, -i-, har skapats för syftet (i detta fall blir landsnamnet alltså Germanio). Ett annat exempel är bruket av könsaffixen ge- (båda könen) och -in- (kvinnlig). När esperanto var ungt var den traditionella könsuppdelningen fortfarande stark, varför t.ex. en "samideano" (idéfrände) alltid var en man och en kvinna således var en "samideanino", om båda könen avsågs så användes alltid ordet "gesamideanoj". Därför behövdes neutrala ord som homo (människa) och infano (barn). Idag, när kvinnor alltmer pressats att bli lika män, har bruket av både ge-och -in- blivit mindre vanligt i annat än traditionella ordbildningar där kön spelar roll (t.ex. pappa-mamma och pojke-flicka), -in- anses generellt t.o.m. vara sexistiskt eftersom vissa menar att "samideano" borde vara könsneutralt. Därför syns ibland förledet "vir-" t.ex. i "virhundo" (hanhund) och virbovo (tjur), trots att "viro" specifikt betyder "människa av hankön". Eftersom den könsmässiga grunden luckrats upp så pass kan man i skämtsamma sammanhang ibland stöta på ord som "homino".

Samtidigt har språket i grunden förändrats ganska lite. Esperantister är mycket måna om sin historia, varför tidningar så gamla som hundra år bevarats trots två världskrig (och under andra världskriget dessutom intensiv förföljelse mot esperantister). Den första esperantotidningen trycktes i Uppsala 1898 och fortlevde i ett år (efter vilket föreningen gick över till Ido och både klubben och tidningen efter hand dog ut). I de allra tidigaste tvåspråkiga esperantotidningarna slås man av hur arkaiskt det nationella språket ter sig, medan esperantotexterna i stort sett skulle kunna vara skrivna idag.

Eftersom esperanto är såpass välkänt kan man hitta det på en del udda ställen - t.ex. heter flera spår i soundtracket till Final Fantasy XI något med "Memoro de la S^tono". För förekomster i film, se Esperanto i film.

EO är en språkkod för esperanto.

Undersidor:

• /alfabet
• /grammatik
• /korrelativtabellen
• /prefix
• /suffix
• /hälsningsfraser
• /andra användbara fraser

Relaterade länkar:

• Nova Helpalfabeto
• En Esperanto Wikipedia, http://eo.wikipedia.com/
• Ett uppslagsverk på Esperanto Enciklopedio Kalblanda, http://www.geocities.com/kalblando/enc/
• ido
• interlingua
• volapük
• transpiranto
• Somiska

Aktuellt:

• 25 juli 2003, i Dagens Nyheter berättar att en esperantokongress hålls i Göteborg i helgen.

Se även:

• Esperanto i film
• Konstgjorda språk

2. Förenande språk

Uttryck för ett kommunikationsmedel mellan människor eller datorer som överenskommits som standard för ett användningsområde. Se även lingua franca.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-18 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

EOF
Mälarenergi
ESAB
ESCN
ESD
Nigrum
Peeringpunkt
DPT
Ficix