Erik Göransson Tegel

Erik Göransson Tegel, rikshisoriograf, kammarråd, sekreterare åt kung Karl IX av Sverige. Son till Erik XIVs rådgivare Göran Persson.

I konungarna Karl IX:s och Gustav Adolfs regeringstid var Erik Göransson Tegel en ganska inflytelserik man, och många viktiga angelägenheter bedrevos av honom efter hans egna åsikter, som han väl förstod att göra gällande.

Då fadren blivit avrättad och modren omkommit på vägen till avrättsplatsen, förbarmade sig hertig Karl över det efterlämnade barnet, och sände den unge Erik till Tyskland att uppfostras. Sedan han vunnit bildning och kunskaper, sändes han till Spanien och därefter till Polen. Vid riksdagen i Warszawa år1593 var han verksam i något hemligt värv, då han av en där vistande Sigismunds anhängare angavs och fängslades såsom misstänkt. Snart blev han dock lössläppt och återkom till Sverige, där hertigen gjorde honom till sin handsekreterare. Sedan han sålunda kommit i närheten av hertigens person, förstod han att alltmera tillvinna sig hans ynnest.

I den blodiga rättegången mot rådsherrarna, i Linköping år1600, Linköpings blodbad, var det Erik Tegel, som uppträdde såsom deras anklagare eller hertigens ombud. Utan att akta den förhatliga dager, varuti han sålunda framträdde inför både sin samtid och sin eftervärld, utförde han det blodiga värvet till hertigens tillfredställelse, både under rättegången, varvid just han förmådde bönderna att föreslå och gilla den grymma domen, och under själva avrättningen, då han framträdde och motsade de dömdes tal samt förkunnade nåden för dem, som fingo sådan.

Även uppträdde han fem år senare emot Hogenskild Bielke, och var sålunda den, som åstadkom hans dödsdom. Genom sina kunskaper och sin duglighet blev han alltmera oumbärlig, helst han ingenting skydde, när det gällde att tillfredsställa hans herres önskningar eller avsikter.

Inom honom grodde ett djupt hat till de förnäma, som störtat hans fader, och han vågade till och med en gång hota änkedrottning Katarina Stenbock, att på henne hämnas fadrens död.

Han hade förstått att bemäktiga sig åtskilliga förläningar och gods, som skulle tillhöra De la Gardiska släkten, och för att göra sig säker om att få behålla dem, anklagade han Jakob De la Gardie skulle hava för avsikt att befordra en förmälning emellan prins Moritz af Oranien och prinsessan Anna, Johan III:s dotter, för att sålunda förskaffa Sverige en regent i stället för Karl, som då skulle utdrivas. Överläggningarna härom påstod Tegel hava blivit hållna på en egendom i grannskapet av örebro.

Det var just på 1606 års riksdag, som hölls i nämnde stad, denna anklagelse framställdes. Men vid första undersökningen befanns det, att Tegel själv sammanspunnit hela stämplingen, den han icke kunde styrka med något enda bevis. Genom denna sin orättfärdighet förlorade han dock icke Karl IX:s ynnest. Gustav Adolf utnämnde honom till rikshisoriograf och kammarråd, samt upphöjde honom i adligt stånd.

Tegel själv berättar, att konungen, skämtande, då han begärde adelskapet, yttrat att han då skulle kalla sig Stegel, en hänsyftning på fadrens grymma dödssätt. Han svarade då, att han endast önskade borttaga en bokstav från det föreslagna namnet, varföre han också fick heta Tegel.

Han författade konungarna Gustav I:s och Erik XIV:s historier, vilka, ehuru man skulle tycka sig hava skäl att misstänka hans opartiskhet, dock äro författade med mycken oväld och utgöra viktiga källor för den tidens historia. De sakna visserligen den upphöjda och klara historiska stil, som utmärker de klassiska hävdatecknarna, men den enkla berättelsen saknar dock icke en viss målande åskådlighet.

Tegel efterlämnade inga barn, så att med honom Göran Perssons ätt utgick.

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-16 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Punkstil
Samuel Ehrenkrona
Tofu
Miso
Fenyletylamin
Anandamid
Södra halvklotet
Kejsarpingvin
Vitaminbrist