En nådastol Herren Gud oss givit

En nådastol Herren Gud oss givit – sång om Guds överflödande nåd, troligen av Jöns Petter Hansson (1865-1891). Den trycktes första gången i Carl Magnus Djurfeldts sångsamling Jubelbasunen 1892 och även 1898 i samlingen Sjung af hjertat. Bägge gångerna anges ”J.P.Hansson” som författare, och troligen är det alltså fråga om baptisten Jöns Petter Hansson. Sången trycktes i Skånes Missionsblad den 15 augusti 1910 och i Korsblomman för 1914 (tryckt 1913) utan källangivelser, varför den i t.ex. sångboken Kom ( 1930-talet) införts med oriktiga författaruppgifter. (Se Lövgren: Psalm- och sånglexikon (Gummessons 1964)).

I varje vers av sången talas om ”nådastolen”, som egentligen utgjorde locket på Israels folks s.k. förbundsark, där lagens tavlor m.m. förvarades. (I Bibel 2000 översätts ordet också helt enkelt med ”locket”, jfr 2 Mos. 25:17, 26:34, 3 Mos. 16:2). Till nådastolen fick man inte gå när som helst, eftersom den stod i ”det allraheligaste”, men på "den stora försoningsdagen" skulle översteprästen gå dit med ett offer och stänka nådastolen med blod (3 Mos. 16). Sången vill visa att vi genom Jesus och hans fullkomliga offer (jfr Hebr. 9) fått tillträde till Gud och ”det allraheligaste”. I Hebr. 9:5 översätts ordet ”nådastol” i Bibel 2000 med ”försoningsställe”, och i Svenska Folkbibeln 1998 översätts Rom. 3:25: ”Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol” (SKB 1917: ”försoningsmedel”, Bibel 2000 ”försoningsoffer”) med syftning på Jesus själv!

I fjärde versen gör Hansson en sammanställning av tre bibliska personer som fick ett alldeles särskilt möte med Jesus. Är vi blinda som Bartimeus, tvivlande som Tomas eller syndfulla som Sackeus, så får vi enligt Hansson i alla fall ro vid nådastolen.

En nådastol Herren Gud oss givit, som genom blodet oss vunnen är. Där Jesus Kristus försoning blivit för världens synder, så ordet lär. O sköna plats invid Jesu hjärta, när synden trycker en sargad själ. Dit får jag komma med all min smärta, vid nådastolen blir allting väl.

Till nådastolen oss väg bereddes, när tempelförlåten rämnade. Den största nåden oss då bereddes, ty frälsning gavs för var syndare. O sköna plats…

Var dag och stund, då du hjälp behöver, till nådastolen frimodigt gå. Ty se, om synden än flödar över, så flödar nåden långt mer ändå. O sköna plats…

Om du är blind, lik en Bartimeus, och lik en Tomas, som ej kan tro, om du har synder som en Sackeus – vid nådastolen du finner ro. O sköna plats…

Vid nådastolen, där får jag vila, när trött min ande här känner sig. Till nådastolen, dit får jag ila med all den nöd, som här trycker mig. O sköna plats…

(Nummer 603 i Psalmer och sånger).

Lova Herren (nummer 432) har en något annorlunda text:

v. 1: ”Och Jesus själv en försoning blivit” samt i refrängen ”…när synden tynger” (i st. f. ”trycker”).

v.2: ”Den största nåden oss där beteddes” (visades).

v.3: ”Gå dit var stund, då du hjälp behöver”.

v.4: ”…och rik på synder som en Sackeus, vid nådastolen där finns dock ro.”

v.5: ”Till nådastolen jag städs´ vill ila med varje nöd, som här tynger mig.”

Redigera?

Artikeln skriven 2009-01-17 av Learning4sharing

Inga kategorier för denna artikel än...

Intresserad av fler artiklar?

Boingo Wireless
Joltage
Robert Wennerstedt
Rosenlundsbadet
Högskolan i Jönköping
Kommunalisering
Utombordsmotor
Rosettväxt
Tropikerna